Hellidens folkhögskola Denna vecka gästbloggar Klaus Surya Kontis. Klaus är ickevåldsutbildare, folkhögskolelärare och yogalärare.
”Jag är 22 år och har studerat i hela mitt liv. Varför har jag aldrig någonsin hört om hur djuren har det förrän nu? Jag har läst om andra världskriget och Förintelsen. Jag har lärt mig om olika typer av övergrepp mot mänskliga rättigheter runt om i världen. Men under hela min tid i skolan så har jag aldrig fått lära mig om köttindustrin och djurens situation förrän nu. Varför lär man sig inte om detta i skolan?!”
Erika gav uttryck för sin frustration och de andra i klassen stämde in efter att vi såg den starka filmen ”Peaceable Kingdom” där omsorg om djuren och relationer med djur på en djurfristad kontrasteras med förtrycket av och lidande hos djur i den moderna köttindustrin. ”Det är en bra fråga” konstaterade jag högt. ”Varför lär vi oss inte om detta i skolan?” Frågan fick hänga kvar i luften.
Det var en måndag i mars 2015 och platsen var Tidaholm och Hellidens folkhögskola. En veckas valbar utbildningsvecka i djurrätt hade börjat. När vi började kursen så frågade jag dem varför de valt denna kurs och om någon av dem var vegan eller vegetarian? Det var som det brukar vara. Några hade valt kursen för att de tycker om mig som lärare och ”det har varit bra tidigare gånger”, några för att de tyckte att ämnet verkade intressant och några visste inte riktigt varför det blev detta. Samtliga i klassen var köttätare. Någon hade tidigare varit vegetarian, någon framhöll att de åt mycket grönt.
”Jag är 22 år och har studerat i hela mitt liv. Varför har jag aldrig någonsin hört om hur djuren har det förrän nu? Jag har läst om andra världskriget och Förintelsen. Jag har lärt mig om olika typer av övergrepp mot mänskliga rättigheter runt om i världen. Men under hela min tid i skolan så har jag aldrig fått lära mig om köttindustrin och djurens situation förrän nu. Varför lär man sig inte om detta i skolan?!”
Erika gav uttryck för sin frustration och de andra i klassen stämde in efter att vi såg den starka filmen ”Peaceable Kingdom” där omsorg om djuren och relationer med djur på en djurfristad kontrasteras med förtrycket av och lidande hos djur i den moderna köttindustrin. ”Det är en bra fråga” konstaterade jag högt. ”Varför lär vi oss inte om detta i skolan?” Frågan fick hänga kvar i luften.
Det var en måndag i mars 2015 och platsen var Tidaholm och Hellidens folkhögskola. En veckas valbar utbildningsvecka i djurrätt hade börjat. När vi började kursen så frågade jag dem varför de valt denna kurs och om någon av dem var vegan eller vegetarian? Det var som det brukar vara. Några hade valt kursen för att de tycker om mig som lärare och ”det har varit bra tidigare gånger”, några för att de tyckte att ämnet verkade intressant och några visste inte riktigt varför det blev detta. Samtliga i klassen var köttätare. Någon hade tidigare varit vegetarian, någon framhöll att de åt mycket grönt.
Klaus Kontis Till deltagarna sa jag: ”Rödvinsstekt kyckling och fläskfilé med grönpepparsås var mina två favoriter när jag fortfarande åt kött. Det var det som jag brukade bjuda på om jag bjöd hem någon på den tiden då jag åt kött. Även om det är mer än 20 år sedan så kommer jag ihåg att jag tyckte att det smakade jättegott. Idag skulle det vara omöjligt för mig att äta något sådant. Jag berättar det här för att jag vill att ni alla skall veta att jag inte kommer – för att använda ett av alla djuruttryck i språket - från några höga hästar. Jag har själv ätit kött under stora delar av mitt liv.”
Jag fortsatte: ”Vi kommer denna vecka lägga ett pussel tillsammans kring olika aspekter av djurrätt och vegetarianism. Men vi skippar allt som har med skuld och skam att göra och försöker närma oss detta ämne med nyfikenhet och öppet hjärta och sinne. Vi kan tänka oss att vi i klassen denna vecka befinner oss i en bubbla. I vår bubbla är det tryggt och vi kan undersöka olika aspekter av djurrätt utan skuld och skam, det har liksom inte med oss att göra, men kan ändå vara spännande att lära sig mer om och prata om. Låter det ok?” Alla nickade och jag tyckte mig se lite lättnad i deras ansikten.
När jag i efterhand tittade tillbaka på veckan så tror jag att det var att vi lyckades skapa ett så tillåtande klimat med alla möjliga frågor, funderingar och reaktioner, utan att någon kände sig dum eller fel, som gjorde att veckan blev så lyckad för alla och ledde till stora förändringar för många.
Jag fortsatte: ”Vi kommer denna vecka lägga ett pussel tillsammans kring olika aspekter av djurrätt och vegetarianism. Men vi skippar allt som har med skuld och skam att göra och försöker närma oss detta ämne med nyfikenhet och öppet hjärta och sinne. Vi kan tänka oss att vi i klassen denna vecka befinner oss i en bubbla. I vår bubbla är det tryggt och vi kan undersöka olika aspekter av djurrätt utan skuld och skam, det har liksom inte med oss att göra, men kan ändå vara spännande att lära sig mer om och prata om. Låter det ok?” Alla nickade och jag tyckte mig se lite lättnad i deras ansikten.
När jag i efterhand tittade tillbaka på veckan så tror jag att det var att vi lyckades skapa ett så tillåtande klimat med alla möjliga frågor, funderingar och reaktioner, utan att någon kände sig dum eller fel, som gjorde att veckan blev så lyckad för alla och ledde till stora förändringar för många.
Klaus tillsammans med andra djurrättare blockerar ett slakteri Reaktionerna blev starka när vi under måndagen i första filmen såg den moderna köttindustrins djurförtryck och en av deltagarna som har ett stort hjärta sa rent ut: ”Om du visar fler sådana scener av djur som lider så går jag härifrån.” Jag bekräftade att jag hörde henne och att jag skulle försöka att undvika det. Även om det är bra och starka filmer så är jag glad för att jag i just denna grupp valde att inte visa filmerna ”Earthlings” och ”Speciesism”.
När vi träffades på tisdagen och gick en runda kring vad de minns från och tänkte om gårdagen tog några upp att de haft mardrömmar och mått dåligt av de lidande djur som de sett under måndagen. Trots detta hade de ätit kött både till lunch och middag på måndagen. Men för många i gruppen var det sista dagen de åt kött. Från och med tisdagen undvek många att äta kött helt och hållet eller i alla fall under lunchen resten av veckan.
På tisdagen var det hälsoperspektivet som stod i huvudfokus. Vi såg Martin Smedjeback föreläsa om varför vi äter grisar, klär oss i kor och älskar hundar. Detta blev en viktig pusselbit för många. Inte minst när Martin tog upp försvarsmekanismerna vi använder oss av för att försvara inför oss själva att vi fortsätter att äta kött. När vi såg ”Food that kills” som lyfter fram forskning kring hur det animaliska fettet ökar risken för cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt och så vidare bubblade återigen, en för mig oväntad, vrede upp i gruppen: ”Varför har vi inte fått veta detta innan?! Allt man hör om är bara alla dieter som man mår dåligt av!” En av eleverna sa: ”Ja, det här talade till mig. När det gäller det etiska så finns det så många olika ståndpunkter och där kan man tycka olika. Men när det gäller statistik och vetenskapliga undersökningar så går det ju inte att argumentera emot.” Även om jag inte ser det på samma sätt, så förstår jag vad han menar och noterade återigen att vi alla påverkas av olika saker.
När vi träffades på tisdagen och gick en runda kring vad de minns från och tänkte om gårdagen tog några upp att de haft mardrömmar och mått dåligt av de lidande djur som de sett under måndagen. Trots detta hade de ätit kött både till lunch och middag på måndagen. Men för många i gruppen var det sista dagen de åt kött. Från och med tisdagen undvek många att äta kött helt och hållet eller i alla fall under lunchen resten av veckan.
På tisdagen var det hälsoperspektivet som stod i huvudfokus. Vi såg Martin Smedjeback föreläsa om varför vi äter grisar, klär oss i kor och älskar hundar. Detta blev en viktig pusselbit för många. Inte minst när Martin tog upp försvarsmekanismerna vi använder oss av för att försvara inför oss själva att vi fortsätter att äta kött. När vi såg ”Food that kills” som lyfter fram forskning kring hur det animaliska fettet ökar risken för cancer, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, övervikt och så vidare bubblade återigen, en för mig oväntad, vrede upp i gruppen: ”Varför har vi inte fått veta detta innan?! Allt man hör om är bara alla dieter som man mår dåligt av!” En av eleverna sa: ”Ja, det här talade till mig. När det gäller det etiska så finns det så många olika ståndpunkter och där kan man tycka olika. Men när det gäller statistik och vetenskapliga undersökningar så går det ju inte att argumentera emot.” Även om jag inte ser det på samma sätt, så förstår jag vad han menar och noterade återigen att vi alla påverkas av olika saker.
Onsdagen var en halvdag och min fru Anna hade dragit fram allt vi hade i våra skafferier och fotat och skickat bilderna. Sen hade hon samlat ihop en hel sida med länkar till olika resurssidor på nätet. Deltagarna verkade väldigt nöjda med att få fråga alla möjliga praktiska frågor från hur man gör veganska pannkakor till hur man kan gå tillväga om man vill minska köttkonsumtion eller helt gå över till vegetarisk mat. Dagen kändes konkret och praktisk. Vi hann även se filmen ”Forks over knives” vilken ytterligare förstärkte det vegetariska hälsoperspektivet och underströk klippet ”Food that kills”.
På torsdagen växlade vi återigen perspektiv och ägnade oss åt på vilket sätt köttindustrin påverkar miljön. Filmen ”Cowspiracy” väckte även den starka reaktioner. Jag och några andra av deltagarna reagerade starkt på hur även en uppskattad miljöorganisation som Greenpeace väljer att ducka för köttindustrins monumentala miljöpåverkan. Men det som berörde de flesta i gruppen starkast är när en and blev halshuggen på en bakgård. Återigen var det hjärtat och empatin snarare än intellektuella ställningstagande som vägde tyngst. Jag märkte att det blev svårt för mig att hålla mig ”kylig” och jag fällde själv tårar flera gånger under dagen.
På torsdagen växlade vi återigen perspektiv och ägnade oss åt på vilket sätt köttindustrin påverkar miljön. Filmen ”Cowspiracy” väckte även den starka reaktioner. Jag och några andra av deltagarna reagerade starkt på hur även en uppskattad miljöorganisation som Greenpeace väljer att ducka för köttindustrins monumentala miljöpåverkan. Men det som berörde de flesta i gruppen starkast är när en and blev halshuggen på en bakgård. Återigen var det hjärtat och empatin snarare än intellektuella ställningstagande som vägde tyngst. Jag märkte att det blev svårt för mig att hålla mig ”kylig” och jag fällde själv tårar flera gånger under dagen.
Fredagen blev en knyta ihop säcken dag. Vi pratade om djurförsök, djurförtryck i sport, underhållning, kläder etc. Vi såg filmen ”Ghosts in our Machine”. Vi pratade också om hur man kan påverka sin omgivning i en mer vegetarisk riktning. De flesta av deltagarna sa att de tänkte att visa en del av filmerna för sin familj och vänner. Men flera tog också upp att det känns omöjligt att förmedla för andra vad de har upplevt och kommit fram till under veckan. Flera hade redan mötts av förlöjligande och avfärdande kommentarer och vi tog återigen upp köttets psykologi och varför många inte vill eller klarar av att titta på djurrätt med öppet sinne och öppet hjärta.
Vår vecka avslutades med att vi gick en runda och delade med oss vad denna vecka hade inneburit för varje deltagare. Till min stora förvåning berättade fler än hälften av deltagarna att denna vecka berört dem mycket starkare än de hade väntat och att de inte längre vare sig kunde eller ville fortsätta att äta kött. En av deltagarna berättade att hon och hennes sambo pratat under veckan och bestämt att hela familjen inklusive deras dotter från och med nu skulle bli vegetarianer. Samtliga uttryckte att de kommer att minska konsumtion av animalier och/eller utesluta vissa helt och hållet. Jag kände mig – drabbad – av deltagarnas mod att våga påverkas, ta in och göra förändringar på denna korta tid. Jag berättade att denna vecka för mig också varit en nytändning och att jag längtar efter att undervisa och dela på detta sätt mer. Kanske en skolturné.
Vår vecka avslutades med att vi gick en runda och delade med oss vad denna vecka hade inneburit för varje deltagare. Till min stora förvåning berättade fler än hälften av deltagarna att denna vecka berört dem mycket starkare än de hade väntat och att de inte längre vare sig kunde eller ville fortsätta att äta kött. En av deltagarna berättade att hon och hennes sambo pratat under veckan och bestämt att hela familjen inklusive deras dotter från och med nu skulle bli vegetarianer. Samtliga uttryckte att de kommer att minska konsumtion av animalier och/eller utesluta vissa helt och hållet. Jag kände mig – drabbad – av deltagarnas mod att våga påverkas, ta in och göra förändringar på denna korta tid. Jag berättade att denna vecka för mig också varit en nytändning och att jag längtar efter att undervisa och dela på detta sätt mer. Kanske en skolturné.
På vägen hem till Stockholm dröjde sig Erikas fråga kvar inom mig:
Varför lär vi oss inte om detta i skolan? Och så tänkte jag att det är ju just det som vi har gjort denna vecka! Jag längtar efter att fortsätta vara en del av lösningen på den frågan! Om ett par veckor skall jag ha en heldag på ett gymnasium i Linköping om vegetarianism och djurrätt. Inte en hel vecka men en heldag. Det blir annorlunda. Jag hoppas att jag kommer att kunna förhålla mig förväntansfri och öppen då också. Möta eleverna där de är och inte där den idealistiska djurrättsaktivisten i mig önskar att de skulle vara. Att minnas och respektera den process som det var för mig att upptäcka djurens lidande, ändra mina kostvanor och ta ställning för en djurvänlig värld. Det är en process som ständigt fortsätter.
Må alla levande varelser vara lyckliga och fria, Klaus Surya Kontis
NYCKLAR FÖR FÖRÄNDRING
Några av de nycklar som jag tror gjorde veckan så stark och ledde till att flera av deltagarna tog steget att bli vegetarianer är:
1. Skapa ett tillåtande klimat utan skuld och skam. Ett klimat där alla möjliga funderingar och processer får plats.
2. Bjud på dig själv och var personlig! Berätta gärna om tiden då du själv åt kött.
3. Lägg ett pussel kring olika aspekter av djurrätt och vegetarianism. Vi är olika och påverkas av olika ingångar.
4. Om du har tid så se till att ha med en del som handlar om hur man praktiskt går tillväga för att minska intaget av animaliska produkter och bli vegetarian. Ha gärna med både tips på resurser och stöd.
5. Undvik etiketter: Att det som räknas är att bli vegetarian eller vegan till exempel. Öppna upp för att alla förändringar i matvanor som innebär ett minskande av animaliska produkter är positivt och en stor framgång för djuren, hälsan och miljön. Öppenheten verkar ha större möjlighet att skapa radikala val.
Varför lär vi oss inte om detta i skolan? Och så tänkte jag att det är ju just det som vi har gjort denna vecka! Jag längtar efter att fortsätta vara en del av lösningen på den frågan! Om ett par veckor skall jag ha en heldag på ett gymnasium i Linköping om vegetarianism och djurrätt. Inte en hel vecka men en heldag. Det blir annorlunda. Jag hoppas att jag kommer att kunna förhålla mig förväntansfri och öppen då också. Möta eleverna där de är och inte där den idealistiska djurrättsaktivisten i mig önskar att de skulle vara. Att minnas och respektera den process som det var för mig att upptäcka djurens lidande, ändra mina kostvanor och ta ställning för en djurvänlig värld. Det är en process som ständigt fortsätter.
Må alla levande varelser vara lyckliga och fria, Klaus Surya Kontis
NYCKLAR FÖR FÖRÄNDRING
Några av de nycklar som jag tror gjorde veckan så stark och ledde till att flera av deltagarna tog steget att bli vegetarianer är:
1. Skapa ett tillåtande klimat utan skuld och skam. Ett klimat där alla möjliga funderingar och processer får plats.
2. Bjud på dig själv och var personlig! Berätta gärna om tiden då du själv åt kött.
3. Lägg ett pussel kring olika aspekter av djurrätt och vegetarianism. Vi är olika och påverkas av olika ingångar.
4. Om du har tid så se till att ha med en del som handlar om hur man praktiskt går tillväga för att minska intaget av animaliska produkter och bli vegetarian. Ha gärna med både tips på resurser och stöd.
5. Undvik etiketter: Att det som räknas är att bli vegetarian eller vegan till exempel. Öppna upp för att alla förändringar i matvanor som innebär ett minskande av animaliska produkter är positivt och en stor framgång för djuren, hälsan och miljön. Öppenheten verkar ha större möjlighet att skapa radikala val.
RSS Feed