Ett år för djuren och jorden
  • Året
  • Föredrag
    • Civil olydnad för djuren
    • Lär dig prata med köttätare
    • Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor
    • Att våga se
    • Tomma burar - filmen
    • How To Best Harness The Potential Of Nonviolence For Animals
    • How to work against slaughterhouses
    • Civil disobedience for the animals
    • How to talk to meat eaters
    • Animals - friends or food?
    • How to finance full-time animal rights activism
    • Empty Cages - the film
  • 2022
  • Martin
  • Förtrycket
  • Resurser
    • Tips på böcker, video och ljud
    • Att gå över till vego >
      • Gregers dagliga dussin
    • Organisationer för vegetarianism och djurrätt
    • Lär dig prata med köttätare
    • Material med Martin
  • Kontakt
  • English

Hur skulle vi reagera om det vore människor?

1/20/2021

 
Picture
Alla samlade efter rättegången på Borås tingsrätt.
Detta tal höll jag för exakt en vecka sedan efter rättegången med mina medåtalade i Slakterinspektionen då vi försvarade att vi promenerade in på Dalsjöfors slakteri och filmade.

Jag har varit aktiv för djuren på heltid i sex år nu. Under den här tiden har jag nog hört de allra flesta argumenten för att fortsätta att äta djur. ”Det är naturligt. Biologisk mångfald. Vi behöver protein. Det är manligt. Men växter känner också smärta!” Argumenten är olika till sin natur men har det gemensamt att när man börjar syna dem så faller de alla snabbt samman. Många som yttrar dem kanske inte heller riktigt tror på sina egna invändningar utan de säger dem mer som en reflex eftersom man inte gärna vill ändra sina vanor. Men när folk ser dödandet av djuren på slakterier så tystnar de flesta. Då räcker inte orden till. Därför tror jag att fler behöver se hur det verkligen går till på slakterierna. Att fler vågar se den blodiga baksidan av köttbiten på tallriken.

Jag hade mardrömmar både dagarna före och efter jag var på Dalsjöfors slakteri sensommardagen 2019. En plats av dödligt våld på löpande band är något som egentligen ingen vill besöka. Men jag tror att vi behöver åka och dokumentera de här platserna för att de någon dag ska upphöra. Det minsta vi kan göra är att försöka visa världen vad som händer. Djurindustrin kommer att fortsätta att skönmåla sina djurfabriker och samtidigt mörka dödandet. De lägger ut miljontals kronor för att vi ska fortsätta att tro att kor får njuta av gröna sommarängar året runt. Vi har inte de ekonomiska musklerna eller lagens skydd som djurindustrin har. Istället är vi utrustade med actionkameror och mobiltelefoner. Med dem fångade vi inne på slakteriet kornas ångestfyllda blick innan de sköts med bultpistolen, grisar som väntande på att tvingas in i gaskammaren och flådda kohuvuden.

Det är många som tittar bort när det handlar om otäcka bilder från djurindustrin. Det är förståeligt och faktiskt hoppfullt. Hoppfullt eftersom det visar att vi människor bryr oss om djur. Annars hade vi ju inte försökt att undvika att se våldet mot djuren. Utmaningen är att få fler att våga se verkligheten som är Sveriges djurfabriker och att inspirera fler att ta aktiv ställning för djuren som kännande individer snarare än mat.

I rättegången tidigare idag pratade jag om hur vi människor tänker att vi har rätt att utnyttja och döda djur endast för att de inte råkar tillhöra just vår art. Jag argumenterade för att det här är en diskriminering på lika lösa grunder som när vi diskriminerar på grund av hudfärg eller kön. Jag tror faktiskt att vi alla är mer eller mindre speciesister, även djurrättare och veganer, eftersom vi alla är uppväxta i ett speciesistiskt samhälle. Jag är i alla fall det, i den meningen att jag känner att människors liv är mer värdefulla än djurs. Samtidigt kan jag inte komma på några rationella skäl till varför det skulle vara så. För att verkligen förstå hur fruktansvärt det är att vi dödar djur på löpande band kanske vi måste föreställa oss hur vi skulle känna om vi behandlade människor på samma sätt. Det skulle innebära att vi framför våra ögon såg män, kvinnor och barn som sköts i huvudet på löpande band, att vi såg människor bli puttade in i gaskammare. Sånt har ju tyvärr hänt och de händelserna tillhör vår historias mörkaste kapitel. Om vi mentalt och känslomässigt kan föreställa oss hur vi skulle känna oss om vi eller någon i vår närhet, blev utsatta för samma behandling som djuren utsätts för, då kanske vi kan börja förstå det oerhörda moraliska brott som vi människor är skyldiga till gentemot djuren.

​Den insikten är viktig men den måste följas av handling om vi ska se någon förändring för djuren. Det krävs en stark djurrättsrörelse med många som ger substantiellt av sin tid och sina pengar för att vi på sikt ska få slut på våldet mot djuren. Men jag hoppas att vi är i början av en sådan utveckling. Tillsammans med gemensamma ansträngningar är jag övertygad om att vi kan åstadkomma djurens frigörelse.
Picture
Jag redo för rättegång inne på Borås tingsrätt.

    Kategorier

    All
    Aktivism
    Samtal

    Arkiv

    December 2022
    June 2022
    January 2022
    May 2021
    April 2021
    January 2021
    April 2020
    January 2020
    December 2019
    May 2019
    March 2019
    December 2018
    August 2018
    April 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    October 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    November 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014

    RSS Feed