Fascinationen för hönor och kycklingar går inte missta i etologiprofessor Per Jensens nya bok. Han beskriver hur de pratar med varandra, om deras sexliv och ofta livslånga vänskapsband. Det visar sig att vi har anledningen att ompröva ord som ”hönshjärna”. För även om deras hjärnor endast väger tre gram så är de så täta att de faktiskt innehåller fler hjärnceller än många andra djurs. Finurliga experiment visar att hönor och kycklingar utmärkt klarar addering och subtraktion. Men något som är betydligt viktigare är att de har komplexa känsloliv, ”inte alls så olika våra egna” enligt Jensen.
Desto plågsammare är det att läsa om vad hönorna utsätts för i ägg- och kycklingfabrikerna. De så kallade slaktkycklingar har avlats fram för att äta så kopiösa mängder att de växer från 50 gram vid kläckning till två kilo på knappt fem veckor. Denna rasande tillväxt gör att det är svårt för ben, hjärta och lungor att hänga med. ”De skulle helt enkelt växa sig till döds efter några ytterligare veckor” skriver Jensen. Kycklingarnas föräldrar har precis samma anlag för att växa till sig i rekordfart. De måste leva betydligt längre för att de ska kunna producera ägg som sedan ska bli nya kycklingar. Kycklingindustrins ”lösning” är att hönsföräldrarna tvingas gå konstant hungriga så att deras kroppar inte växer för snabbt.
Inte nog med att lidandet finns inetsat i djurens kroppar. De får heller inte sova ordentligt, eftersom en sovande kyckling inte äter. I många länder får de bara en timmes mörker varje dygn. I EU finns det regel om minst fyra timmars mörker varje natt men enligt Jensen är det fortfarande en ”oerhört krävande ljusmiljö”. Hönor hör ljud på betydligt lägre frekvenser än vad vi människor uppfattar. I både kyckling- och äggindustrin finns många maskiner som fläktar, ägginsamling och gödselband som ofta låter på en lägre frekvens. ”Forskare är väl medvetna att det kan vara en källa till konstant stress” skriver Jensen.
För Jensen är hönorna och kycklingarna mer än intressanta forskningsobjekt. Det är tydligt att han bryr sig om deras individuella liv och hans kritik mot ägg- och kycklingindustrin återkommer i boken. Det är när lösningar diskuteras som våra åsikter går isär. Jensen hoppas på att industrin ska börja avla på egenskaper som inte bara är till för högre produktion utan också för hönsens välfärd. Han uppmanar också bönderna att ge dem en ”drägligare miljö” i industrin. Allt detta är orealistiskt anser jag och riskerar att invagga konsumenten i en falsk förhoppning om att det kommer att bli bättre. Så länge djur ses som en produkt så kommer industrin att göra allt de kan för att maximera vinsten och konsumenten kommer ofta att välja det billigaste alternativet.
”Världens vanligaste fågel” är utmärkt när det gäller att berätta om hönornas fascinerande egenskaper och hur skadlig kyckling- och äggindustrin är för deras välmående. Trots att jag inte köper de djurskyddsliga lösningar som Jensen föreskriver så kan jag rekommendera den till alla som är intresserade av framtiden för kyckling- och äggindustrin.
Martin Smedjeback
Titel: Världens vanligaste fågel: En kärleksförklaring till höns
Författare: Per Jensen, professor i etologi på Linköpings universitet
Förlag: Natur & Kultur
Publicerad: mars 2021
Desto plågsammare är det att läsa om vad hönorna utsätts för i ägg- och kycklingfabrikerna. De så kallade slaktkycklingar har avlats fram för att äta så kopiösa mängder att de växer från 50 gram vid kläckning till två kilo på knappt fem veckor. Denna rasande tillväxt gör att det är svårt för ben, hjärta och lungor att hänga med. ”De skulle helt enkelt växa sig till döds efter några ytterligare veckor” skriver Jensen. Kycklingarnas föräldrar har precis samma anlag för att växa till sig i rekordfart. De måste leva betydligt längre för att de ska kunna producera ägg som sedan ska bli nya kycklingar. Kycklingindustrins ”lösning” är att hönsföräldrarna tvingas gå konstant hungriga så att deras kroppar inte växer för snabbt.
Inte nog med att lidandet finns inetsat i djurens kroppar. De får heller inte sova ordentligt, eftersom en sovande kyckling inte äter. I många länder får de bara en timmes mörker varje dygn. I EU finns det regel om minst fyra timmars mörker varje natt men enligt Jensen är det fortfarande en ”oerhört krävande ljusmiljö”. Hönor hör ljud på betydligt lägre frekvenser än vad vi människor uppfattar. I både kyckling- och äggindustrin finns många maskiner som fläktar, ägginsamling och gödselband som ofta låter på en lägre frekvens. ”Forskare är väl medvetna att det kan vara en källa till konstant stress” skriver Jensen.
För Jensen är hönorna och kycklingarna mer än intressanta forskningsobjekt. Det är tydligt att han bryr sig om deras individuella liv och hans kritik mot ägg- och kycklingindustrin återkommer i boken. Det är när lösningar diskuteras som våra åsikter går isär. Jensen hoppas på att industrin ska börja avla på egenskaper som inte bara är till för högre produktion utan också för hönsens välfärd. Han uppmanar också bönderna att ge dem en ”drägligare miljö” i industrin. Allt detta är orealistiskt anser jag och riskerar att invagga konsumenten i en falsk förhoppning om att det kommer att bli bättre. Så länge djur ses som en produkt så kommer industrin att göra allt de kan för att maximera vinsten och konsumenten kommer ofta att välja det billigaste alternativet.
”Världens vanligaste fågel” är utmärkt när det gäller att berätta om hönornas fascinerande egenskaper och hur skadlig kyckling- och äggindustrin är för deras välmående. Trots att jag inte köper de djurskyddsliga lösningar som Jensen föreskriver så kan jag rekommendera den till alla som är intresserade av framtiden för kyckling- och äggindustrin.
Martin Smedjeback
Titel: Världens vanligaste fågel: En kärleksförklaring till höns
Författare: Per Jensen, professor i etologi på Linköpings universitet
Förlag: Natur & Kultur
Publicerad: mars 2021
RSS Feed