Ett första steg är att bestämma sig för om den här diskussionen är värd att ha. Hur mår du just nu? Är du redo att bli ifrågasatt? Hur är er relation? Tål släktingen att bli ifrågasatt av dig och finns det en chans att övertyga hen? Även om det är en viktig diskussion så är det viktigt att du orkar, välj dina strider.
Istället för att reagera med ilska eller uppgivenhet när din släkting tycks provocera ditt val är det viktigt att försöka förstå den andres perspektiv. Ställ dig frågan: ”varifrån kommer den här personens försvar”? Farbrorn som vill äta mindre kött men hävdar att det ”är ju så gott”. Är han rädd för att hans val skall förlöjligas? Mostern som älskar sin katt men säger att ”vi har alltid ätit gris”. Varför känner hon att hon behöver skilja mellan gris och katt? Fråga vänligt och utforskande, hjälp dem att få upp ögonen för att deras värderingar inte överensstämmer med deras handlingar. Det har då uppstått något som kallas för kognitiv dissonans. För att minska denna motsättning utvecklar individen olika försvar. Med stor sannolikhet är majoriteten av dina släktingar medkännande och kloka individer. De som är ljusår ifrån din övertygelse kan du helt ignorera, då en debatt med dem oftast är lönlös och bara kostar dig energi. I regel är omgivningen nyfiken på ens vegolivsstil. Låt dem få ställa utforskande frågor till dig. Även om de inte förvandlas till veganer under julmiddagen kan du bidra till att de äter mer växtbaserat i framtiden, vilket gynnar djuren, miljön och hälsan. Men kom ihåg, det är inte ditt ansvar att ändra på andras beteenden.
För att kunna föra en meningsfull diskussion med dina släktingar (om du nu vill det) så behöver du också känna till de faktorer som vidmakthåller deras karnistiska beteende. Karnism är ett begrepp myntat av den amerikanska psykologen Melanie Joy. Denna ideologi innebär att vi fostras till att bli köttätare, vilket upprätthålls av djurindustrin, samhället och media. Om släktingen exempelvis kommer från en familj med jägare så kommer köttätandet vara starkt knutet till deras identitet och traditioner. Om de aldrig ätit vegetariskt förut kanske de har en oro för att inte få i sig tillräckligt med näring eller att det inte skall vara gott nog.
Lyssna genuint på deras resonemang. Om någon säger “vi har alltid ätit kött, alltså behöver vi det”, kan du fråga “hur menar du? Det finns ju många som klarar sig utmärkt utan animaliska livsmedel”. Om de säger “kött är gott, jag kan inte sluta”, så kan du fråga “är det något du äter eller dricker idag som du har vant dig vid, som du inte tyckte om när du smakade på det för första gången?” (Kaffe, öl, många starka kryddsmaker är exempel på smaker som ofta är tillvänjda.) Fortsätt använda utforskande frågor för att försöka nå övertygelsen som ligger bakom det hela.Troligtvis har ni snarlika värderingar och du kan visa att det går leva mer i enlighet med dem. Människor som lever mer i enlighet med sina värderingar upplever oftast ett högre välbefinnande. Se även julbordet som en chans att bjuda släkten på läcker vegomat för att visa att växtbaserad kost är fantastiskt god och varierad. Kanske kan du erbjuda dig att hjälpa till med julbordet och laga vegorätterna tillsammans med dina karnistiska släktingar för att visa hur enkelt och gott det är. Det sänker också tröskeln för dem att själva göra det i framtiden.
Vi repeterar:
1 Bestäm dig först om det är värt att diskutera med den här släktingen.
2. Förstå att deras första replik antagligen är ett känslomässigt försvar p.g.a. kognitiv dissonans.
3. Försök att hitta grunden till varför dessa försvar uppstår. Döm och moralisera inte utan fråga nyfiket.
4. Uttryck att släktingen i fråga har liknande värderingar som du och peka på att hen kan leva mer i enlighet med dessa, precis som du valt att göra.
5. Bjud på god veganmat för att visa på en möjlig väg.
Vi önskar er alla en god jul för både människor och djur!
Ajla Hadzijahovic, leg. Psykolog
Hedvig Nettelblad, PTP-Psykolog
Christoffer Wärnbring, leg. Psykolog
Martin Smedjeback, fil. kand i psykologi
Jon Westman, leg. Psykolog
Annika Branderud, leg. Psykolog