Edgar Kupfer-Koberwitz
(1906–1981)
En djurrättsbok författad i helvetet
Regimkritikern och pacifisten Edgar Kupfer-Koberwitz försökte i det längsta undkomma nazisterna. Han greps på den italienska ön Ischia 1940. Som så många andra av Nazi-Tysklands offer fick han aldrig veta varför. Antagligen blev han angiven av någon som hört honom kritisera Hitler och den tyska regimen. Kupfer-Koberwitz fördes till ett av nazisternas helveten: koncentrationslägret Dachau. Där skulle något närmast mirakulöst ske. Kupfer-Koberwitz inte bara överlevde. Han lyckades författa en djurrättsbok.
De extrema förhållandena i koncentrationslägren gjorde att många fångar, för att överleva, drevs till hänsynslöshet och egoism. Kupfer-Koberwitz, fånge nummer 24 814, blev däremot känd som en hjälpsam och finkänslig person som delade med sig av sina ynkliga matransoner och som vid speciella tillfällen - till exempel när en medfånge dött eller när någon fyllde år - författade dikter.
Fångarna i Dachau sov i baracker på området, men trälade under dagen utanför taggtrådsstängslet. Kupfer-Koberwitz sattes som kontorist i en skruvfabrik. För att eftervärlden skulle få kännedom om vad som skedde i Dachau skrev han detaljerade skildringar av vardagen i lägret. Pappersarken gömde andra betrodda fångar i en grop, täckt av en betongplatta. Företaget var riskfyllt; upptäckt innebar döden. Vid ett tillfälle blev Kupfer-Koberwitz överraskad av en vakt , men lyckades smussla undan anteckningarna bland pappershögarna på skrivbordet. Dagboken publicerades i bokform i två band efter krigets slut. Den är välkänd bland Förintelsehistoriker eftersom den ger en unik inblick i Dachaufångarnas tillvaro. Fånge nummer 24 814 producerade emellertid i det fördolda även ett annat, mindre uppmärksammat verk: Die Tierbrüder, Djuren är våra bröder.
Die Tierbrüder tog form under våren 1945. “De sista sidorna skrevs”, berättar Kupfer-Koberwitz “när kampen rasade omkring oss, granaterna tjöt i luften och slutligen när vi i sista minuten blivit befriade, då jag under natten kunde skriva helt öppet i avskärmat ljus, samtidigt som jag vakade över de stönande sjuka.” Kupfer-Koberwitz var etisk vegetarian sedan tjugo år, bar aldrig skinn eller läder och eftersom tankarna hade vuxit och mognat inom honom under lång tid skrevs boken utan ansträngning. Texten “flöt helt enkelt genom min penna”. Detta märker läsaren. Även om ämnet är allvarligt och handlar om “slaveriet som människan påtvingar många varelser”, är framställningen lättillgänglig och personlig. Tonen är dämpad, bitvis sorgsen, som när mjölkkons öde skildras: “Tryckande luft, murar, sparsamt med ljus genom små matta fönster. Hon förblir fängslad i bojor, det stackars djur som genom lidande och försakelse ger andra vinning. Så är det alltid: det mesta tas från de fattiga och arma.”
När Dachau befriades av amerikanska trupper den 24 april 1945 var många fångar illa däran av svält och sjukdom. Så också Edgar Kupfer-Koberwitz. Han plågades av skabb och var nära att dö i tyfus. Han vägde 41 kilo, hälften av sin normala kroppsvikt. Vid svåra umbäranden är det lätt att helt upptas av sin egen olycka. Vi orkar, fullt förståeligt, helt enkelt inte tänka på andra. Men det finns också de som lyckas låta de egna plågorna bli en kanal in ett större medvetande, en väg in i medlidande. Edgar Kupfer-Koberwitz tillhör dessa. I Die Tierbrüder skriver han: “Jag äter inga djur därför att jag inte vill livnära mig på andra varelsers lidande och död - ty jag har själv lidit så mycket att jag kan känna andras lidande, just tack vare mitt eget lidande.”
Konstnären Eli Tistelö har skapat 12 nya fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
(1906–1981)
En djurrättsbok författad i helvetet
Regimkritikern och pacifisten Edgar Kupfer-Koberwitz försökte i det längsta undkomma nazisterna. Han greps på den italienska ön Ischia 1940. Som så många andra av Nazi-Tysklands offer fick han aldrig veta varför. Antagligen blev han angiven av någon som hört honom kritisera Hitler och den tyska regimen. Kupfer-Koberwitz fördes till ett av nazisternas helveten: koncentrationslägret Dachau. Där skulle något närmast mirakulöst ske. Kupfer-Koberwitz inte bara överlevde. Han lyckades författa en djurrättsbok.
De extrema förhållandena i koncentrationslägren gjorde att många fångar, för att överleva, drevs till hänsynslöshet och egoism. Kupfer-Koberwitz, fånge nummer 24 814, blev däremot känd som en hjälpsam och finkänslig person som delade med sig av sina ynkliga matransoner och som vid speciella tillfällen - till exempel när en medfånge dött eller när någon fyllde år - författade dikter.
Fångarna i Dachau sov i baracker på området, men trälade under dagen utanför taggtrådsstängslet. Kupfer-Koberwitz sattes som kontorist i en skruvfabrik. För att eftervärlden skulle få kännedom om vad som skedde i Dachau skrev han detaljerade skildringar av vardagen i lägret. Pappersarken gömde andra betrodda fångar i en grop, täckt av en betongplatta. Företaget var riskfyllt; upptäckt innebar döden. Vid ett tillfälle blev Kupfer-Koberwitz överraskad av en vakt , men lyckades smussla undan anteckningarna bland pappershögarna på skrivbordet. Dagboken publicerades i bokform i två band efter krigets slut. Den är välkänd bland Förintelsehistoriker eftersom den ger en unik inblick i Dachaufångarnas tillvaro. Fånge nummer 24 814 producerade emellertid i det fördolda även ett annat, mindre uppmärksammat verk: Die Tierbrüder, Djuren är våra bröder.
Die Tierbrüder tog form under våren 1945. “De sista sidorna skrevs”, berättar Kupfer-Koberwitz “när kampen rasade omkring oss, granaterna tjöt i luften och slutligen när vi i sista minuten blivit befriade, då jag under natten kunde skriva helt öppet i avskärmat ljus, samtidigt som jag vakade över de stönande sjuka.” Kupfer-Koberwitz var etisk vegetarian sedan tjugo år, bar aldrig skinn eller läder och eftersom tankarna hade vuxit och mognat inom honom under lång tid skrevs boken utan ansträngning. Texten “flöt helt enkelt genom min penna”. Detta märker läsaren. Även om ämnet är allvarligt och handlar om “slaveriet som människan påtvingar många varelser”, är framställningen lättillgänglig och personlig. Tonen är dämpad, bitvis sorgsen, som när mjölkkons öde skildras: “Tryckande luft, murar, sparsamt med ljus genom små matta fönster. Hon förblir fängslad i bojor, det stackars djur som genom lidande och försakelse ger andra vinning. Så är det alltid: det mesta tas från de fattiga och arma.”
När Dachau befriades av amerikanska trupper den 24 april 1945 var många fångar illa däran av svält och sjukdom. Så också Edgar Kupfer-Koberwitz. Han plågades av skabb och var nära att dö i tyfus. Han vägde 41 kilo, hälften av sin normala kroppsvikt. Vid svåra umbäranden är det lätt att helt upptas av sin egen olycka. Vi orkar, fullt förståeligt, helt enkelt inte tänka på andra. Men det finns också de som lyckas låta de egna plågorna bli en kanal in ett större medvetande, en väg in i medlidande. Edgar Kupfer-Koberwitz tillhör dessa. I Die Tierbrüder skriver han: “Jag äter inga djur därför att jag inte vill livnära mig på andra varelsers lidande och död - ty jag har själv lidit så mycket att jag kan känna andras lidande, just tack vare mitt eget lidande.”
Konstnären Eli Tistelö har skapat 12 nya fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]