Utvärdering av Ett år för djuren 2015
Under ett år har jag arbetat heltid* för djuren. Cirka 1700 timmar uppskattar jag att jag har lagt på djurrättsarbete under året. Det har inte varit svårt att hitta meningsfulla djurrättsaktiviteter. Tvärt om så har jag haft svårt att hinna med allt jag vill göra och det har varit knepigt ibland att veta vad jag ska prioritera. Jag valde att engagera mig i flera olika djurrättsorganisationer. Det har varit givande att finnas i olika föreningar och träffa många djurrättare, samtidigt har jag känt att det varit tråkigt att jag inte har kunnat gå på medlemsmöten regelbundet i någon organisation eftersom det då hade blivit för mycket.
Under ett år har jag arbetat heltid* för djuren. Cirka 1700 timmar uppskattar jag att jag har lagt på djurrättsarbete under året. Det har inte varit svårt att hitta meningsfulla djurrättsaktiviteter. Tvärt om så har jag haft svårt att hinna med allt jag vill göra och det har varit knepigt ibland att veta vad jag ska prioritera. Jag valde att engagera mig i flera olika djurrättsorganisationer. Det har varit givande att finnas i olika föreningar och träffa många djurrättare, samtidigt har jag känt att det varit tråkigt att jag inte har kunnat gå på medlemsmöten regelbundet i någon organisation eftersom det då hade blivit för mycket.
I början av året skrev jag att jag under projektets gång skulle ägna mig åt följande aktiviteter: skriva, videofilma, fotografera, hålla, föredrag, utbildningar och arrangera debatter samt prata med folk och delta i aktioner och manifestationer. Jag har gjort alla dessa saker utom att arrangera debatter. Jag försökte få till en offentlig debatt mellan en djurrättare och en företrädare från djurindustrin men det visade sig lite svårare än jag hade trott. Jag är glad över att det har varit en bred variation av aktiviteter som jag hade tänkt mig. Jag hoppas att jag har visat på att man kan vara aktiv på många olika sätt för djurrätt och att på det sättet fått fler att vara mer och på olika sätt engagerade för djuren. En tanke med projektet var också att kanske fler ville testa att göra något liknande som Ett år för djuren eller åtminstone minska sitt lönearbete till förmån för mer djurrättsaktivism. Jag har ännu inte hört från någon som har tagit det till sig på detta sätt.
För året hade jag ett huvudmål och fyra delmål. Vi börjar med att titta på delmålen.
Delmål:
1. Verka för ett mer djurvänligt samhälle.
Jag har agerat för att djur inte ska utnyttjas och dödas genom skrivande, föredrag, aktioner och manifestationer.
2. Få fler att välja en djurvänlig livsstil.
Jag har inte gjort någon undersökning som visar på hur många som har blivit vegetarianer eller veganer på grund av vad jag har gjort under året. Men det är några som har skrivit eller sagt att de har blivit det efter att ha läst eller hört något jag har gjort, skrivit eller sagt.
3. Inspirera fler till att engagera sig för djuren.
Det är påtagligt många som har gett uttryck för att projektet har gett dem glädje och pepp till att själva bli aktiva för djuren. Speciellt genom djurrättslig coachning hoppas jag att några av dem jag har pratat med finner ett långsiktigt engagemang för djuren.
4. Öka mina och andras färdigheter i djurrättsengagemang.
Jag har definitivt lärt mig själv väldigt mycket som jag tycker att jag har nytta av i mitt djurrättsengagemang. Jag har en större insikt i djurrättsfilosofi och strategier för djurrätt. Jag har förbättrats när det gäller videofilmning och fotograferande, även om mycket finns kvar att lära mig inom dessa områden. Jag hoppas och tror att till exempel föredraget Effektivt djurrättsarbete och workshopen Lär dig tala med köttätare har ökat fleras färdigheter i djurrätt.
Delmål:
1. Verka för ett mer djurvänligt samhälle.
Jag har agerat för att djur inte ska utnyttjas och dödas genom skrivande, föredrag, aktioner och manifestationer.
2. Få fler att välja en djurvänlig livsstil.
Jag har inte gjort någon undersökning som visar på hur många som har blivit vegetarianer eller veganer på grund av vad jag har gjort under året. Men det är några som har skrivit eller sagt att de har blivit det efter att ha läst eller hört något jag har gjort, skrivit eller sagt.
3. Inspirera fler till att engagera sig för djuren.
Det är påtagligt många som har gett uttryck för att projektet har gett dem glädje och pepp till att själva bli aktiva för djuren. Speciellt genom djurrättslig coachning hoppas jag att några av dem jag har pratat med finner ett långsiktigt engagemang för djuren.
4. Öka mina och andras färdigheter i djurrättsengagemang.
Jag har definitivt lärt mig själv väldigt mycket som jag tycker att jag har nytta av i mitt djurrättsengagemang. Jag har en större insikt i djurrättsfilosofi och strategier för djurrätt. Jag har förbättrats när det gäller videofilmning och fotograferande, även om mycket finns kvar att lära mig inom dessa områden. Jag hoppas och tror att till exempel föredraget Effektivt djurrättsarbete och workshopen Lär dig tala med köttätare har ökat fleras färdigheter i djurrätt.
Mitt huvudmål för Ett år för djuren 2015 var:
Minska lidandet och dödandet av djur i Sverige.
Har mina delmål bidragit till mitt huvudmål? Det mest tydliga resultatet är om jag kan visa på att fler har ändrat sin kost till att ha inga eller mindre animalier i den. Men jag hoppas också på att mitt projekt ska bidra till större och mer genomgripande förändringar, som en förändrad syn på djur där fler och fler ifrågasätter vår rätt att utnyttja och döda djur. Efter ett föredrag i november om djurrätt och öppna djurfritagningar fick jag denna kommentar från en åhörare: ”Under föreläsningen ändrade jag helt plötsligt perspektiv - alla djur blev individer och industrin runt dem för att tillverka produkter för människans behov, blev oetisk och något jag inte vill vara delaktig i.” När perspektivet på djur ändras hos allt fler kan också en ny lagstiftning där utnyttjande och dödande av djur förbjuds vara möjlig.
Två saker som jag upplevt varit speciellt effektiva och som jag vill ägna mer tid åt nästa år är aktioner och föredrag i gymnasier. Våra öppna djurfritagningar inom Tomma burar har väckt mer intresse och engagemang än något annat jag har gjort under året. Djurrättsföredrag på gymnasier har en potential att nå många i rätt ålder på kort tid.
Det är lätt att räkna upp aktiviteter men det är desto svårare att både sätta och mäta mål. Jag brukar skicka ut mejl till deltagarna på mina föredrag och workshops för att se om de har ändrat attityder eller beteende efteråt. Det har tyvärr varit notoriskt svårt att få dem att skicka tillbaks svar på mina frågor på detta sätt. Ännu svårare är det att avgöra hur en aktivitet som öppna djurfritagningar påverkar folk och samhället. Där vet vi inte ens vilka eller hur många som har nåtts av våra budskap, och ännu mindre hur de har påverkats.
Ett av problemen som man lätt råkar ut för när man försöker att mäta resultat är Gatulampseffekten, tendensen att leta efter resultat som är lättast att se och mäta och ignorera de aktiviteter vars resultat är mer svårmätbara. Till exempel är det frestande att fokusera på enskilda individers kost eftersom det relativt lätt och tillfredsställande att upptäcka om någon äter mindre av djur. Det är betydligt svårare att rikta in sig på stora samhällsförändringar eftersom de är svårare att se och oftare tar längre tid innan de slår igenom. Men de kan också ha större effekt för djuren än enskilda människors kostval. Samtidigt tror jag att det är viktigt att försöka att mäta resultatet av våra aktiviteter så att vi kan bli mer effektiva, för att vi ska kunna välja de metoder som minskar så mycket lidande och död för djuren som möjligt. Jag har under året börjat bli aktiv i Effektiv altruism-rörelsen (EA) som är ny i Sverige. EA strävar efter att bli bättre och bättre på att mäta resultat för att uppnå största möjliga nytta. Min förhoppning är att jag ska uppnå ännu mer för djuren genom att vara aktiv i den här rörelsen.
* Det har blivit cirka tio och en halv månaders djurrättsarbete under året. Jag använde den resterande tiden till att hålla en längre ickevåldsutbildning i Sydsudan plus några ickevåldsföredrag och workshops i Sverige. Jag tänkte också att jag skulle ha lite semester men det hade jag svårare att avsätta tid till. Samtidigt vet jag att det är viktigt att ta paus ibland så att engagemanget håller i längden, så under nästa år ska jag försöka att ta åtminstone ett par veckors semester och några helgdagar ledigt.
Minska lidandet och dödandet av djur i Sverige.
Har mina delmål bidragit till mitt huvudmål? Det mest tydliga resultatet är om jag kan visa på att fler har ändrat sin kost till att ha inga eller mindre animalier i den. Men jag hoppas också på att mitt projekt ska bidra till större och mer genomgripande förändringar, som en förändrad syn på djur där fler och fler ifrågasätter vår rätt att utnyttja och döda djur. Efter ett föredrag i november om djurrätt och öppna djurfritagningar fick jag denna kommentar från en åhörare: ”Under föreläsningen ändrade jag helt plötsligt perspektiv - alla djur blev individer och industrin runt dem för att tillverka produkter för människans behov, blev oetisk och något jag inte vill vara delaktig i.” När perspektivet på djur ändras hos allt fler kan också en ny lagstiftning där utnyttjande och dödande av djur förbjuds vara möjlig.
Två saker som jag upplevt varit speciellt effektiva och som jag vill ägna mer tid åt nästa år är aktioner och föredrag i gymnasier. Våra öppna djurfritagningar inom Tomma burar har väckt mer intresse och engagemang än något annat jag har gjort under året. Djurrättsföredrag på gymnasier har en potential att nå många i rätt ålder på kort tid.
Det är lätt att räkna upp aktiviteter men det är desto svårare att både sätta och mäta mål. Jag brukar skicka ut mejl till deltagarna på mina föredrag och workshops för att se om de har ändrat attityder eller beteende efteråt. Det har tyvärr varit notoriskt svårt att få dem att skicka tillbaks svar på mina frågor på detta sätt. Ännu svårare är det att avgöra hur en aktivitet som öppna djurfritagningar påverkar folk och samhället. Där vet vi inte ens vilka eller hur många som har nåtts av våra budskap, och ännu mindre hur de har påverkats.
Ett av problemen som man lätt råkar ut för när man försöker att mäta resultat är Gatulampseffekten, tendensen att leta efter resultat som är lättast att se och mäta och ignorera de aktiviteter vars resultat är mer svårmätbara. Till exempel är det frestande att fokusera på enskilda individers kost eftersom det relativt lätt och tillfredsställande att upptäcka om någon äter mindre av djur. Det är betydligt svårare att rikta in sig på stora samhällsförändringar eftersom de är svårare att se och oftare tar längre tid innan de slår igenom. Men de kan också ha större effekt för djuren än enskilda människors kostval. Samtidigt tror jag att det är viktigt att försöka att mäta resultatet av våra aktiviteter så att vi kan bli mer effektiva, för att vi ska kunna välja de metoder som minskar så mycket lidande och död för djuren som möjligt. Jag har under året börjat bli aktiv i Effektiv altruism-rörelsen (EA) som är ny i Sverige. EA strävar efter att bli bättre och bättre på att mäta resultat för att uppnå största möjliga nytta. Min förhoppning är att jag ska uppnå ännu mer för djuren genom att vara aktiv i den här rörelsen.
* Det har blivit cirka tio och en halv månaders djurrättsarbete under året. Jag använde den resterande tiden till att hålla en längre ickevåldsutbildning i Sydsudan plus några ickevåldsföredrag och workshops i Sverige. Jag tänkte också att jag skulle ha lite semester men det hade jag svårare att avsätta tid till. Samtidigt vet jag att det är viktigt att ta paus ibland så att engagemanget håller i längden, så under nästa år ska jag försöka att ta åtminstone ett par veckors semester och några helgdagar ledigt.