Lev Tolstoj (1828–1910)
Sveket mot det mänskliga hjärtat
Lev Tolstojs liv är som hämtat ur en av hans romaner. Fast mer. Han kom från den ryska adeln, fadern var greve. Under sin barndom förlorade han flera av sina närstående i rask följd, föräldrar inräknade. Han levde ett utsvävande ungkarlsliv, drog på sig spelskulder, blev officer och stred för Ryssland i Krimkriget. Han gifte sig, flyttade tillbaka till familjens lantgods och fick tretton barn. Och skrev böcker. Tolstoj betraktas som en av världens främsta författare. Många säger den främste.
Och så, runt femtio, när han hade avslutat det monumentala mästerverket Anna Karenina, kom livskrisen. Trots sina monumentala framgångar som diktarfurste tvivlade han på konstens värde och led av att tillhöra den privilegierade klassen. Livet saknade mening. Skulle han avsluta det? Tolstoj sökte i världens religioner efter botemedel mot tomheten.
Han fann det. Med utgångspunkt i Jesu Bergspredikan utformade han en egen troslära där medlidande och icke-våld var ledstjärnor. Det första steget mot ett “moraliskt och anständigt liv” var, enligt Tolstoj, att upphöra med dödandet och ätandet av djur. Fram till sin död tjugotre år senare var han en hängiven motståndare till allt utnyttjande av djur: köttätande, jakt, djurförsök och användandet av djur i arbete.
Det var framför allt grymheten mot djur som Tolstoj vände sig mot. Efter att ha besökt ett slakteri för att med egna ögon bevittna vad som skedde blev han skräckslagen. Han skrev om hänsynslösheten och brutaliteten som den mästare han var, så åskådligt att läsaren känner bloddoften och hör djurens skrik. ”Vänlighet”, sa Tolstoj med sin oefterhärmliga träffsäkerhet, ”är oförenlig med stek”.
Men dödandet av djur var inte bara ett svek mot offren. Det var ett svek också mot människan själv. Den högsta mänskliga förmågan, den att känna medlidande, tar skada: ”Genom att göra våld på sina egna känslor blir människan grym”. Tolstoj såg också ett samband mellan våld mot djur och våld mot människor. Han skrev: ”Hur kan vi hoppas att fred och välstånd ska råda på jorden om våra kroppar är levande gravar där mördade djur är begravda?”
Efter livskrisen publicerade Tolstoj många texter om icke-våld och djurrätt. Dessa påverkade det ryska samhället i mer vegetarisk riktning och hans tankar nådde långt bortom det egna landets gränser. Han blev alltmer en vishetslärare, en spirituell ledstjärna. En av många som tog intryck - och inledde en intensiv brevväxling med den ryske mästaren - var en viss Mahatma Gandhi.
Tolstoj fortsätter att inspirera samtida djurrättare, till exempel de SAVE-aktivister som vid slakterier världen över möter de dödsdömda öga mot öga. I ett vida spritt citat talar Tolstoj om hur viktigt det är att inte blunda för djurens lidanden, utan att istället aktivt söka upp offren för att om möjligt bistå dessa: “Ge inte efter för instinkten att fly från den som lider, utan närma dig istället, kom så nära den lidande du kan och erbjud din hjälp.”
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Sveket mot det mänskliga hjärtat
Lev Tolstojs liv är som hämtat ur en av hans romaner. Fast mer. Han kom från den ryska adeln, fadern var greve. Under sin barndom förlorade han flera av sina närstående i rask följd, föräldrar inräknade. Han levde ett utsvävande ungkarlsliv, drog på sig spelskulder, blev officer och stred för Ryssland i Krimkriget. Han gifte sig, flyttade tillbaka till familjens lantgods och fick tretton barn. Och skrev böcker. Tolstoj betraktas som en av världens främsta författare. Många säger den främste.
Och så, runt femtio, när han hade avslutat det monumentala mästerverket Anna Karenina, kom livskrisen. Trots sina monumentala framgångar som diktarfurste tvivlade han på konstens värde och led av att tillhöra den privilegierade klassen. Livet saknade mening. Skulle han avsluta det? Tolstoj sökte i världens religioner efter botemedel mot tomheten.
Han fann det. Med utgångspunkt i Jesu Bergspredikan utformade han en egen troslära där medlidande och icke-våld var ledstjärnor. Det första steget mot ett “moraliskt och anständigt liv” var, enligt Tolstoj, att upphöra med dödandet och ätandet av djur. Fram till sin död tjugotre år senare var han en hängiven motståndare till allt utnyttjande av djur: köttätande, jakt, djurförsök och användandet av djur i arbete.
Det var framför allt grymheten mot djur som Tolstoj vände sig mot. Efter att ha besökt ett slakteri för att med egna ögon bevittna vad som skedde blev han skräckslagen. Han skrev om hänsynslösheten och brutaliteten som den mästare han var, så åskådligt att läsaren känner bloddoften och hör djurens skrik. ”Vänlighet”, sa Tolstoj med sin oefterhärmliga träffsäkerhet, ”är oförenlig med stek”.
Men dödandet av djur var inte bara ett svek mot offren. Det var ett svek också mot människan själv. Den högsta mänskliga förmågan, den att känna medlidande, tar skada: ”Genom att göra våld på sina egna känslor blir människan grym”. Tolstoj såg också ett samband mellan våld mot djur och våld mot människor. Han skrev: ”Hur kan vi hoppas att fred och välstånd ska råda på jorden om våra kroppar är levande gravar där mördade djur är begravda?”
Efter livskrisen publicerade Tolstoj många texter om icke-våld och djurrätt. Dessa påverkade det ryska samhället i mer vegetarisk riktning och hans tankar nådde långt bortom det egna landets gränser. Han blev alltmer en vishetslärare, en spirituell ledstjärna. En av många som tog intryck - och inledde en intensiv brevväxling med den ryske mästaren - var en viss Mahatma Gandhi.
Tolstoj fortsätter att inspirera samtida djurrättare, till exempel de SAVE-aktivister som vid slakterier världen över möter de dödsdömda öga mot öga. I ett vida spritt citat talar Tolstoj om hur viktigt det är att inte blunda för djurens lidanden, utan att istället aktivt söka upp offren för att om möjligt bistå dessa: “Ge inte efter för instinkten att fly från den som lider, utan närma dig istället, kom så nära den lidande du kan och erbjud din hjälp.”
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]