Regan Russell (1955–2020)
Medmänsklighet och mod
Fredagen den 19 juni 2020 befinner sig sju aktivister framför Fearmans slakteri i Toronto. Slakteriets namn kunde inte vara mer passande; en plats där 10 000 grisar dagligen gasas till döds. Aktivisterna tillhör djurrättsorganisationen Animal Save. De har samlats för att bevittna djurens sista stund i livet, ge dem lite vatten och medmänsklighet.
Dagen är stekhet. Grisarna i lastbilarna lider svårt. En del är döende. En fullpackad transport har stannat vid stoppljusen. Aktivisterna ser sin chans; de springer dit och håller fram sina vattenflaskor och mobiler mot öppningarna.
Alla utom en 65-årig kvinna.
Regan Russell står kvar vid sidan om uppfarten. När ljuset slår om gör föraren en vid sväng, ökar farten och kör rakt mot Regan. Hon dör omedelbart när hon träffas. Först när Regans kropp släpats 20 meter under lastbilen och gått i två delar bromsar chauffören.
Att det skulle ske en allvarlig olycka utanför Fearmans Slaughterhouse var knappast någon överraskning. Flera aktivister hade så när blivit överkörda, men slakteriet hade vägrat att vidta några säkerhetsåtgärder. Men idag skedde det alltså. Två dagar efter det att provinsen Ontario hade stiftat en ny lag som gjort det olagligt för aktivister att dokumentera förhållandena i transporter, i djurfabriker och på slakterier. En lag som garanterar att det som händer med djuren i den vidriga industrin förblir dolt för allmänheten. Men inte nog med det. Den nya lagen gjorde det också olagligt att ge de överhettade djuren i lastbilarna vatten. Ett förbud mot medmänsklighet, helt enkelt.
Just medmänskligheten i kombination med modet var Regan Russells mest framträdande egenskaper. Hon kände starkt för alla svaga och omsatte känslan i handling. Sedan sin ungdom, då hon protesterade mot den så kallade säljakten i norra Kanada, hade hon vid sidan om sitt arbete som framgångsrik modell varit vegan och aktivist för såväl djur som människor. Fram till den där ödesdigra dagen utanför slakteriet hade hon arresterats elva gånger för att i olika sammanhang ha utfört civil olydnad. Regan såg sig själv agera i linje med andra frihetsrörelser: ”Folk säger att vi bryter mot lagen. Och hur tror de att kvinnor fick rätten att rösta? Eller att slaveriet upphörde? Människor bröt mot lagen – därför att en del lagar är korkade.”
Sannerligen. Chauffören som med berått mod körde över Regan Russell åtalades för ringa trafikförseelse och dömdes till knappt kännbara böter.
Medan anställda på slakteriet spolade bort blodet från uppfarten spreds nyheten om Regan Russells död. Över hela världen anordnades minnesceremonier. Aktivister samlades vid slakterier för att sörja sin kamrat och förebild. Utanför Fearmans Slaughterhouse lyssnade en stor skara, inklusive Regans familj, till skådespelaren Joaquin Phoenix ord: ”Regan Russell gav under den sista stunden av sitt liv tröst till grisar som aldrig mött en vänlig hand. Vi ska ära hennes minne genom att stå upp mot den grymhet som hon så modigt bekämpade. Vi ska aldrig försvinna eller vika ner oss.”
Regan Russells död gjorde två saker tydliga. Hur hotfull och farlig situationen är för aktivister som på olika sätt försöker synliggöra djurförtrycket. Och hur djurförtrycket backas upp av rättssystemet. Repressionen mot de människor som handgripligen visar medkänsla med djur börjar på flera håll i världen närma sig en nivå som hotar att antingen kväsa motståndet helt eller att leda till allt våldsammare konfrontationer. Rättssystemet har satt sig i samma båt som djurförtrycket.
Skövde, sommaren 2020. En liten grupp Save-aktivister har samlats utanför slakteriet. De har varit vittnen till hur transport efter transport passerat genom grindarna. Någon lastbil har kört demonstrativt fort och kommit oroväckande nära. Flera laddade situationer har uppstått, inte bara mellan förare och aktivister utan också mellan aktivister och passerande privatbilister. Trots allt har man lyckats ge några av de törstande djuren vatten. Man har bilder och videoklipp som visar sanningen om djurindustrin. Manifestationen lider mot sitt slut. Aktivisterna fäster blommor i stängslet och håller sedan en tyst minut för de djur som denna dag mister sina liv i dödsfabriken.
Och för en kanadensisk aktivist som inte längre finns kvar.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Medmänsklighet och mod
Fredagen den 19 juni 2020 befinner sig sju aktivister framför Fearmans slakteri i Toronto. Slakteriets namn kunde inte vara mer passande; en plats där 10 000 grisar dagligen gasas till döds. Aktivisterna tillhör djurrättsorganisationen Animal Save. De har samlats för att bevittna djurens sista stund i livet, ge dem lite vatten och medmänsklighet.
Dagen är stekhet. Grisarna i lastbilarna lider svårt. En del är döende. En fullpackad transport har stannat vid stoppljusen. Aktivisterna ser sin chans; de springer dit och håller fram sina vattenflaskor och mobiler mot öppningarna.
Alla utom en 65-årig kvinna.
Regan Russell står kvar vid sidan om uppfarten. När ljuset slår om gör föraren en vid sväng, ökar farten och kör rakt mot Regan. Hon dör omedelbart när hon träffas. Först när Regans kropp släpats 20 meter under lastbilen och gått i två delar bromsar chauffören.
Att det skulle ske en allvarlig olycka utanför Fearmans Slaughterhouse var knappast någon överraskning. Flera aktivister hade så när blivit överkörda, men slakteriet hade vägrat att vidta några säkerhetsåtgärder. Men idag skedde det alltså. Två dagar efter det att provinsen Ontario hade stiftat en ny lag som gjort det olagligt för aktivister att dokumentera förhållandena i transporter, i djurfabriker och på slakterier. En lag som garanterar att det som händer med djuren i den vidriga industrin förblir dolt för allmänheten. Men inte nog med det. Den nya lagen gjorde det också olagligt att ge de överhettade djuren i lastbilarna vatten. Ett förbud mot medmänsklighet, helt enkelt.
Just medmänskligheten i kombination med modet var Regan Russells mest framträdande egenskaper. Hon kände starkt för alla svaga och omsatte känslan i handling. Sedan sin ungdom, då hon protesterade mot den så kallade säljakten i norra Kanada, hade hon vid sidan om sitt arbete som framgångsrik modell varit vegan och aktivist för såväl djur som människor. Fram till den där ödesdigra dagen utanför slakteriet hade hon arresterats elva gånger för att i olika sammanhang ha utfört civil olydnad. Regan såg sig själv agera i linje med andra frihetsrörelser: ”Folk säger att vi bryter mot lagen. Och hur tror de att kvinnor fick rätten att rösta? Eller att slaveriet upphörde? Människor bröt mot lagen – därför att en del lagar är korkade.”
Sannerligen. Chauffören som med berått mod körde över Regan Russell åtalades för ringa trafikförseelse och dömdes till knappt kännbara böter.
Medan anställda på slakteriet spolade bort blodet från uppfarten spreds nyheten om Regan Russells död. Över hela världen anordnades minnesceremonier. Aktivister samlades vid slakterier för att sörja sin kamrat och förebild. Utanför Fearmans Slaughterhouse lyssnade en stor skara, inklusive Regans familj, till skådespelaren Joaquin Phoenix ord: ”Regan Russell gav under den sista stunden av sitt liv tröst till grisar som aldrig mött en vänlig hand. Vi ska ära hennes minne genom att stå upp mot den grymhet som hon så modigt bekämpade. Vi ska aldrig försvinna eller vika ner oss.”
Regan Russells död gjorde två saker tydliga. Hur hotfull och farlig situationen är för aktivister som på olika sätt försöker synliggöra djurförtrycket. Och hur djurförtrycket backas upp av rättssystemet. Repressionen mot de människor som handgripligen visar medkänsla med djur börjar på flera håll i världen närma sig en nivå som hotar att antingen kväsa motståndet helt eller att leda till allt våldsammare konfrontationer. Rättssystemet har satt sig i samma båt som djurförtrycket.
Skövde, sommaren 2020. En liten grupp Save-aktivister har samlats utanför slakteriet. De har varit vittnen till hur transport efter transport passerat genom grindarna. Någon lastbil har kört demonstrativt fort och kommit oroväckande nära. Flera laddade situationer har uppstått, inte bara mellan förare och aktivister utan också mellan aktivister och passerande privatbilister. Trots allt har man lyckats ge några av de törstande djuren vatten. Man har bilder och videoklipp som visar sanningen om djurindustrin. Manifestationen lider mot sitt slut. Aktivisterna fäster blommor i stängslet och håller sedan en tyst minut för de djur som denna dag mister sina liv i dödsfabriken.
Och för en kanadensisk aktivist som inte längre finns kvar.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]