Under nobelmiddagen 2019 placerades pristagaren i litteratur, Olga Tokarczuk, bredvid den svenske kungen. Paret hade fyra timmar på sig och många ämnen skulle hinna avhandlas. Vad skulle ske? Den polska författaren är visserligen omtalad för sin belevade vänlighet. Men också för sin rättframhet. Kort sagt: Tokarczuk är inte den som är tyst om det är något hon inte gillar. Som till exempel dödandet av oskyldiga djur i skog och mark, kung Carl XVI Gustafs favorithobby. Men låt oss backa en aning.
Olga Tokarczuks roman “Styr din plog över de dödas ben” kom ut i Polen 2009. Huvudpersonen Janina bestämmer sig för att hämnas på jägarnas oskyldiga offer: rådjuren, vildsvinen, hararna och fåglarna som skjuts från jakttornen. Det är en ensam kvinnas kamp mot männens våld, men också mot makten. De tongivande jägarna visar sig nämligen tillhöra traktens samhälleliga toppskikt. Visserligen ingen kung, men väl en minister, en präst och en polischef. Boken gjorde succé i Polen och väckte en intensiv debatt om människans rätt att döda de fria djuren. Svallvågorna nådde ända upp till presidenten som under en valkampanj fick lova sina väljare att sluta jaga.
Författaren själv är, liksom huvudpersonen i “Styr din plog”, kritisk inte enbart till jakt. Tokarczuk har offentligt uttryckt sin avsky också för köttindustrin. Hon menar att köttätandet i framtiden kommer att vara något att skämmas för och att våra barnbarnsbarn kommer att “berätta chockerande berättelser om hur deras förfäder mördade djur”. Sådana ställningstaganden - tillsammans med det faktum att Tokarczuk är en frispråkig feminist - har orsakat en hel del ilska i hennes hemland. En ledande politiker från den kristna, nationalistiska högern attackerade Tokarczuk genom att påstå att vegetarianism och veganism är “omoraliska och antikristna” ideologier, att hon “sätter djur framför människor, icke-katoliker framför katoliker och icke-polacker framför polacker”. Men Tokarczuk tystnar inte. Hon förklarar sådana angrepp med att vegetarianer och veganer utmanar den gudagivna ordningen, där djuren är underordnade människan, “skapelsens krona”.
Så hur gick mötet mellan den polska Nobelpristagaren i dreadlocks och den svenska jaktkungen - en kung som började jaga redan som femtonåring, som bor i ett slott där jakttroféer “pryder” de flesta rum och som inspirerat två av sina barn till samma sysselsättning?
Jodå. Jakt kom upp under middagen. Och Olga Tokarczuk försökte övertala Carl Gustaf att sluta döda. Efteråt sa hon, med ett snett leende, att hon inte visste om hon lyckats. Kungen hade visst svarat att “naturen skulle löpa amok” om jägarna lät djuren leva.
Kanske lät Tokarczuk saken därmed bero. Kanske tänkte hon att nya tankar måste sjunka in och att också kungar med tiden kan ändra sig och ta avstånd från våldet. Hur som helst talar Olga Tokarczuks böcker och handlingar sitt tydliga språk. Innan pristagaren lämnade Nobelfestligheterna lät hon meddela att hon hade för avsikt att använda en del av prissumman på nio miljoner till att starta en stiftelse. Ändamålet? Att främja bland annat djurrättsfrågor och på så vis “göra något gott för världen”. Så talar en verklig monark.
Hämnden (Till Olga Tukarszuk)
Om hon från Polen var här
skulle jag tala med henne om
hämnden
Hur jag
leker med den
njuter av att
räkna ut
vad den skulle innebära
i en värld
där ont lönas med ont
där det man tillfogar andra
drabbar en själv
I en värld
där ett öga kostar ett öga och
en tand en tand
styr jag min plog
över de dödas ben
Om hon från Polen var här
skulle jag fråga om sådana fantasier
är ett mått på
min förtvivlan
Olga Tokarczuks roman “Styr din plog över de dödas ben” kom ut i Polen 2009. Huvudpersonen Janina bestämmer sig för att hämnas på jägarnas oskyldiga offer: rådjuren, vildsvinen, hararna och fåglarna som skjuts från jakttornen. Det är en ensam kvinnas kamp mot männens våld, men också mot makten. De tongivande jägarna visar sig nämligen tillhöra traktens samhälleliga toppskikt. Visserligen ingen kung, men väl en minister, en präst och en polischef. Boken gjorde succé i Polen och väckte en intensiv debatt om människans rätt att döda de fria djuren. Svallvågorna nådde ända upp till presidenten som under en valkampanj fick lova sina väljare att sluta jaga.
Författaren själv är, liksom huvudpersonen i “Styr din plog”, kritisk inte enbart till jakt. Tokarczuk har offentligt uttryckt sin avsky också för köttindustrin. Hon menar att köttätandet i framtiden kommer att vara något att skämmas för och att våra barnbarnsbarn kommer att “berätta chockerande berättelser om hur deras förfäder mördade djur”. Sådana ställningstaganden - tillsammans med det faktum att Tokarczuk är en frispråkig feminist - har orsakat en hel del ilska i hennes hemland. En ledande politiker från den kristna, nationalistiska högern attackerade Tokarczuk genom att påstå att vegetarianism och veganism är “omoraliska och antikristna” ideologier, att hon “sätter djur framför människor, icke-katoliker framför katoliker och icke-polacker framför polacker”. Men Tokarczuk tystnar inte. Hon förklarar sådana angrepp med att vegetarianer och veganer utmanar den gudagivna ordningen, där djuren är underordnade människan, “skapelsens krona”.
Så hur gick mötet mellan den polska Nobelpristagaren i dreadlocks och den svenska jaktkungen - en kung som började jaga redan som femtonåring, som bor i ett slott där jakttroféer “pryder” de flesta rum och som inspirerat två av sina barn till samma sysselsättning?
Jodå. Jakt kom upp under middagen. Och Olga Tokarczuk försökte övertala Carl Gustaf att sluta döda. Efteråt sa hon, med ett snett leende, att hon inte visste om hon lyckats. Kungen hade visst svarat att “naturen skulle löpa amok” om jägarna lät djuren leva.
Kanske lät Tokarczuk saken därmed bero. Kanske tänkte hon att nya tankar måste sjunka in och att också kungar med tiden kan ändra sig och ta avstånd från våldet. Hur som helst talar Olga Tokarczuks böcker och handlingar sitt tydliga språk. Innan pristagaren lämnade Nobelfestligheterna lät hon meddela att hon hade för avsikt att använda en del av prissumman på nio miljoner till att starta en stiftelse. Ändamålet? Att främja bland annat djurrättsfrågor och på så vis “göra något gott för världen”. Så talar en verklig monark.
Hämnden (Till Olga Tukarszuk)
Om hon från Polen var här
skulle jag tala med henne om
hämnden
Hur jag
leker med den
njuter av att
räkna ut
vad den skulle innebära
i en värld
där ont lönas med ont
där det man tillfogar andra
drabbar en själv
I en värld
där ett öga kostar ett öga och
en tand en tand
styr jag min plog
över de dödas ben
Om hon från Polen var här
skulle jag fråga om sådana fantasier
är ett mått på
min förtvivlan