Fiona Oakes (1969-)
Extrem-atlet för djuren
Tre år gammal bestämde sig en liten engelsk flicka för att bli vegetarian. Trots att ingen förebild fanns vare sig i hennes familj eller omgivning. Det var enkelt. Hon ville inte äta djuren som hon älskade. När hon sedan, efter att ha frågat ut sin mamma, förstod varifrån mjölk och ägg kom blev hon vegan. Då hade hon fyllt sex. Idag är hon en av världens mest framgångsrika maratonlöpare. Men Fiona Oakes betraktar sig inte främst som löpare, utan som aktivist för djuren: ”Jag springer för att se veganismen växa och växa tills vi har en vegansk planet”.
Vägen till att bli extrem-atlet var inte direkt spikrak. I de yngre tonåren, på 80-talet, drabbades Fiona Oakes av en ortopedisk sjukdom som hotade att invalidisera henne. Hon tvingades till långa sjukhusvistelser och genomgick ett tjugotal knäoperationer. Hennes högra knäskål togs bort. Läkarna sa att hon aldrig skulle kunna gå ordentligt, än mindre springa. Till råga på allt anklagades Fionas mamma för barnmisshandel eftersom hennes barn inte åt kött. (Mamman svarade att det skulle vara en betydligt grövre misshandel att ljuga för ett barn med sådant rättvisepatos.)
Hur som helst. Tji fick läkarna. Gå ordentligt kan Fiona Oakes, för att inte tala om springandet. ”The vegan queen of the extreme”, som hon kallats, innehar flera världsrekord och har vunnit några av de mest utmanande maratonlopp som finns, bland annat det antarktiska is-loppet och Nordpols-loppet. Två gånger har hon genomfört ”Marathon des Sables” – ett ultramaraton på 251 kilometer, alltså sex maraton på raken, genom Saharas stekheta öken. Med tung packning på ryggen. (Första gången sprang hon dessutom med två brutna tår.) Dokumentärfilmen ”Running For Good” från 2018 följer Fionas försök att sätta ett nytt världsrekord i det som anses vara det tuffaste loppet på jorden. Det enda lopp där deltagarna måste teckna en försäkring som täcker hemtransporten av kroppen för den händelse att de skulle avlida – vilket också händer.
Hur gick det till? Varifrån kommer hennes viljestyrka? Visst har Fiona Oakes de fysiska och mentala förutsättningarna. Men enligt henne själv kommer kraften från en enda källa: viljan att sprida kunskap om djurs situation. ”Jag springer inte för att få medaljer. Jag springer för att hjälpa djuren. Jag kan stå ut med smärtan eftersom jag vill att djuren ska få rättvisa. Det är detta högre syfte som ger mig styrkan. Jag vill vara djurens röst.”
I intervjuer brukar Fiona Oakes, när hon ombeds säga vad hon är mest stolt över, framhålla den idrottsklubb som hon startade för nästan tjugo år sedan. Klubben för löpare som liksom hon vill sprida det veganska budskapet. I många lopp världen över, också i Sverige, kan man idag se tävlande iförda tröjor med orden ”Vegan Runners” i brösthöjd. I varje steg slår dessa veganska löpare hål på myten att man måste äta animalier för att bli stark och uthållig.
Tack vare sina prestationer i löparskorna lyckas Oakes samla in pengar till det djurhem i Essex, Tower Hill Stables Animal Sanctury, som hon sedan många år driver tillsammans med sin partner. Djurfristaden är hennes vardag. Där har över fem hundra djur, alla räddade från den vidriga djurindustrin, funnit en tillflykt: hästar, kor, kycklingar och grisar som hos Fiona och Martin kan börja ett nytt liv, inleda livslånga vänskapsrelationer, känna gräs under klövarna och varje dag möta solens ljus. Så använder Fiona Oakes sin extraordinära förmåga att springa.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Extrem-atlet för djuren
Tre år gammal bestämde sig en liten engelsk flicka för att bli vegetarian. Trots att ingen förebild fanns vare sig i hennes familj eller omgivning. Det var enkelt. Hon ville inte äta djuren som hon älskade. När hon sedan, efter att ha frågat ut sin mamma, förstod varifrån mjölk och ägg kom blev hon vegan. Då hade hon fyllt sex. Idag är hon en av världens mest framgångsrika maratonlöpare. Men Fiona Oakes betraktar sig inte främst som löpare, utan som aktivist för djuren: ”Jag springer för att se veganismen växa och växa tills vi har en vegansk planet”.
Vägen till att bli extrem-atlet var inte direkt spikrak. I de yngre tonåren, på 80-talet, drabbades Fiona Oakes av en ortopedisk sjukdom som hotade att invalidisera henne. Hon tvingades till långa sjukhusvistelser och genomgick ett tjugotal knäoperationer. Hennes högra knäskål togs bort. Läkarna sa att hon aldrig skulle kunna gå ordentligt, än mindre springa. Till råga på allt anklagades Fionas mamma för barnmisshandel eftersom hennes barn inte åt kött. (Mamman svarade att det skulle vara en betydligt grövre misshandel att ljuga för ett barn med sådant rättvisepatos.)
Hur som helst. Tji fick läkarna. Gå ordentligt kan Fiona Oakes, för att inte tala om springandet. ”The vegan queen of the extreme”, som hon kallats, innehar flera världsrekord och har vunnit några av de mest utmanande maratonlopp som finns, bland annat det antarktiska is-loppet och Nordpols-loppet. Två gånger har hon genomfört ”Marathon des Sables” – ett ultramaraton på 251 kilometer, alltså sex maraton på raken, genom Saharas stekheta öken. Med tung packning på ryggen. (Första gången sprang hon dessutom med två brutna tår.) Dokumentärfilmen ”Running For Good” från 2018 följer Fionas försök att sätta ett nytt världsrekord i det som anses vara det tuffaste loppet på jorden. Det enda lopp där deltagarna måste teckna en försäkring som täcker hemtransporten av kroppen för den händelse att de skulle avlida – vilket också händer.
Hur gick det till? Varifrån kommer hennes viljestyrka? Visst har Fiona Oakes de fysiska och mentala förutsättningarna. Men enligt henne själv kommer kraften från en enda källa: viljan att sprida kunskap om djurs situation. ”Jag springer inte för att få medaljer. Jag springer för att hjälpa djuren. Jag kan stå ut med smärtan eftersom jag vill att djuren ska få rättvisa. Det är detta högre syfte som ger mig styrkan. Jag vill vara djurens röst.”
I intervjuer brukar Fiona Oakes, när hon ombeds säga vad hon är mest stolt över, framhålla den idrottsklubb som hon startade för nästan tjugo år sedan. Klubben för löpare som liksom hon vill sprida det veganska budskapet. I många lopp världen över, också i Sverige, kan man idag se tävlande iförda tröjor med orden ”Vegan Runners” i brösthöjd. I varje steg slår dessa veganska löpare hål på myten att man måste äta animalier för att bli stark och uthållig.
Tack vare sina prestationer i löparskorna lyckas Oakes samla in pengar till det djurhem i Essex, Tower Hill Stables Animal Sanctury, som hon sedan många år driver tillsammans med sin partner. Djurfristaden är hennes vardag. Där har över fem hundra djur, alla räddade från den vidriga djurindustrin, funnit en tillflykt: hästar, kor, kycklingar och grisar som hos Fiona och Martin kan börja ett nytt liv, inleda livslånga vänskapsrelationer, känna gräs under klövarna och varje dag möta solens ljus. Så använder Fiona Oakes sin extraordinära förmåga att springa.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]