Mitt förhållande till djur
Jag har aldrig varit någon djurvän. Det var inte så att jag tyckte illa om djur, men jag kände aldrig något intresse av dem. Jag växte upp i en typisk kärnfamilj i ett radhus i Malmö. Den främsta kontakten jag hade med djur var vid matbordet. Som alla jag kände åt vi kött. Men något hände när jag började plugga på universitet i Lund. Jag åt fortfarande kött men det kändes inte riktigt bra. För när jag en gång var inne på Lunds stadsbibliotek kände jag mig dragen till boken ”Djurens frigörelse” av filosofen Peter Singer. Jag hade hört talas om boken tidigare och visste att den handlade om hur hemskt vi människor behandlar djur i köttindustrin och i djurförsök. På biblioteket stod jag och bläddrade lite i boken. Jag tyckte att den verkade intressant men valde till slut att ställa tillbaks den i bokhyllan. Orsaken var att jag gissade att om jag skulle läsa boken skulle jag ha svårt att värja mig. Jag trodde att jag skulle ha blivit vegetarian. Det skulle vara besvärligt eftersom jag fortfarande bodde hemma hos mina köttätande föräldrar. Då kanske jag skulle behöva laga min egen mat och det verkade jobbigt!
Men sen när jag flyttade till en studentkorridor i Lund, så köpte jag boken ”Djurens frigörelse”. Under en helg sträckläste jag den. Jag förfärades över hur vi människor behandlar djur. Hur kan vi spärra in dem i trånga utrymmen under hela deras liv? Hur kan vi döda dem i unga år bara för att vi tycker att något smakar gott? Precis som jag hade förutsagt så blev jag vegetarian efter att ha läst boken. Jag, som de flesta människor, uppfattar mig som en ganska schysst person. Men jag började fråga mig själv: Hur kom det sig att jag under så många år hade orsakat djur lidande? Varför hade jag ibland klappat söta djur och i nästa stund ätit av dem? Någonstans i bakhuvudet visste jag ju att de led och att de behövde dödas för att jag skulle kunna äta dem.
Jag har aldrig varit någon djurvän. Det var inte så att jag tyckte illa om djur, men jag kände aldrig något intresse av dem. Jag växte upp i en typisk kärnfamilj i ett radhus i Malmö. Den främsta kontakten jag hade med djur var vid matbordet. Som alla jag kände åt vi kött. Men något hände när jag började plugga på universitet i Lund. Jag åt fortfarande kött men det kändes inte riktigt bra. För när jag en gång var inne på Lunds stadsbibliotek kände jag mig dragen till boken ”Djurens frigörelse” av filosofen Peter Singer. Jag hade hört talas om boken tidigare och visste att den handlade om hur hemskt vi människor behandlar djur i köttindustrin och i djurförsök. På biblioteket stod jag och bläddrade lite i boken. Jag tyckte att den verkade intressant men valde till slut att ställa tillbaks den i bokhyllan. Orsaken var att jag gissade att om jag skulle läsa boken skulle jag ha svårt att värja mig. Jag trodde att jag skulle ha blivit vegetarian. Det skulle vara besvärligt eftersom jag fortfarande bodde hemma hos mina köttätande föräldrar. Då kanske jag skulle behöva laga min egen mat och det verkade jobbigt!
Men sen när jag flyttade till en studentkorridor i Lund, så köpte jag boken ”Djurens frigörelse”. Under en helg sträckläste jag den. Jag förfärades över hur vi människor behandlar djur. Hur kan vi spärra in dem i trånga utrymmen under hela deras liv? Hur kan vi döda dem i unga år bara för att vi tycker att något smakar gott? Precis som jag hade förutsagt så blev jag vegetarian efter att ha läst boken. Jag, som de flesta människor, uppfattar mig som en ganska schysst person. Men jag började fråga mig själv: Hur kom det sig att jag under så många år hade orsakat djur lidande? Varför hade jag ibland klappat söta djur och i nästa stund ätit av dem? Någonstans i bakhuvudet visste jag ju att de led och att de behövde dödas för att jag skulle kunna äta dem.
Under största delen av mitt liv hade jag inte ifrågasatt mitt val att äta djur eftersom jag aldrig trodde att jag hade ett val. Jag gjorde som alla andra. Det var aldrig någon som frågade mig om jag trodde att det var rätt eller fel att äta djur. Djur bara fanns där på min tallrik. Men när jag slutade äta kött hände något intressant. Jag började se på mat på ett annat sätt. I likhet med Lisa Simpson så tänkte jag nu på ett levande djur när jag såg en köttbit. Kött var inte längre mat för mig.
Jag var 25 år när jag blev lakto-ovo-vegetarian. Det tog ytterligare cirka åtta år innan jag blev vegan. Under den tiden kände jag mig lagom radikal som var vegetarian. Jag var upptagen av andra samhällsfrågor och funderade inte så mycket kring min konsumtion av mjölk eller ägg. Men när några vänner till mig, som var veganer, flyttade in till mig så var det mest praktiskt att bara laga veganskt. Då fick jag också upp ögonen för hur gott och enkelt det var att laga veganskt. Successivt bytte jag a-fil mot sojamjölk, ost mot hummus. I och med skiftet började jag också öppna upp mig för sanningen bakom mjölk- och äggindustrin. När jag tog del av informationen insåg jag att denna industri är lika dödlig och leder till lika stort lidande för djuren som köttindustrin (och hur kopplade de är till varandra).
Jag var 25 år när jag blev lakto-ovo-vegetarian. Det tog ytterligare cirka åtta år innan jag blev vegan. Under den tiden kände jag mig lagom radikal som var vegetarian. Jag var upptagen av andra samhällsfrågor och funderade inte så mycket kring min konsumtion av mjölk eller ägg. Men när några vänner till mig, som var veganer, flyttade in till mig så var det mest praktiskt att bara laga veganskt. Då fick jag också upp ögonen för hur gott och enkelt det var att laga veganskt. Successivt bytte jag a-fil mot sojamjölk, ost mot hummus. I och med skiftet började jag också öppna upp mig för sanningen bakom mjölk- och äggindustrin. När jag tog del av informationen insåg jag att denna industri är lika dödlig och leder till lika stort lidande för djuren som köttindustrin (och hur kopplade de är till varandra).
På senare tid har det inte varit tillräckligt för mig att läsa och se bilder från djurindustrin. Jag har också velat se det med egna ögon. Så 2012 gjorde jag mitt livs första studiebesök på en mjölkgård. På gården trängdes omkring 1000 djur. Det som grep mig allra mest var mötet med en kalv. ”Iglo-perfekt” stod det på kalvens bostad där den stod infångad med en annan kalv. När jag stod där och tittade in i kalvens ögon undrade jag hur perfekt hon tyckte det var att leva i den här trånga tillvaron månad efter månad. Jag frågade den trevliga bonden hur länge kalvarna fick vara med sina mammor innan de skildes åt efter födseln. ”Omkring ett halvt dygn” svarade han. ”Om de får vara längre med varandra så råmar kon så förskräckligt efter kalven, efter att de separerats.” I det fria hade kalven diat i åtta till tio månader. I djurindustrin får kalvarna dia under högst några dagar och sen troligtvis aldrig träffa sin mamma igen.
Jag har knappt träffat några människor som tycker att det är rätt och riktigt att orsaka djur smärta om vi kan undvika det. Denna grundläggande, och högst rimliga hållning, krockar dock med den vanliga handlingen att äta kött, ägg och att dricka mjölk. För varje gång vi ägnar åt oss denna konsumtion bidrar vi till en djurindustri som orsakar lidande och död av miljontals djur varje år (bara i Sverige).
För många ses en vegansk livshållning som extrem (så tänkte jag själv tidigare!). Men egentligen är det bara en naturlig konsekvens om ens värdering är att man inte vill orsaka något djur onödigt lidande. För idag i Sverige 2014 är det ingen som är i behov av kött eller andra animalier. Vi klarar oss utmärkt på en kost baserat på grönsaker, frukt, nötter och baljväxter. Enda skälen till att vi äter kött, mjölk och ägg är för att vi tycker att det är gott, det är bekvämt och en vana. Dessa skäl, menar jag, kan inte vara tillräckliga för att ta någon annans liv. Eller vad tycker du?
För många ses en vegansk livshållning som extrem (så tänkte jag själv tidigare!). Men egentligen är det bara en naturlig konsekvens om ens värdering är att man inte vill orsaka något djur onödigt lidande. För idag i Sverige 2014 är det ingen som är i behov av kött eller andra animalier. Vi klarar oss utmärkt på en kost baserat på grönsaker, frukt, nötter och baljväxter. Enda skälen till att vi äter kött, mjölk och ägg är för att vi tycker att det är gott, det är bekvämt och en vana. Dessa skäl, menar jag, kan inte vara tillräckliga för att ta någon annans liv. Eller vad tycker du?
Eftersom utnyttjandet av djur är så utbrett och accepterat i vårt samhälle så är det svårt att se hur det skulle se ut om det upphörde. Men jag är övertygad att vi kan skapa ett samhälle där inte människan utövar våld och dödande av djur. Människan kommer fortfarande att ha relationer med djur men då kommer de att vara den typ av relationer som präglas av omsorg och respekt, en typ av relation som många har med sina husdjur. En relation där djuret får finnas till för den person den är istället för den tjänst som den eventuellt kan ge människan. När människan erkänner djurens rättigheter kommer vi också, hoppas jag, att ge större möjlighet för djur att leva i det fria. Vi kommer att kunna avsätta större områden av skog och slätt där djur har en chans att skapa ett gott liv på egen hand.
Köttnormen är fortfarande stark i vårt samhälle men samtidigt ser vi en tydlig vegotrend som blivit allt starkare de senaste åren. Frågor om djurens rättigheter lyfts också allt oftare. Men förtrycket av djur kommer inte att avskaffas av sig självt. Tidigare i vår historia har många människor över hela vår planet levt och dött i kampen för en bättre värld: för kvinnlig rösträtt, mänskliga rättigheter och frihet. Vi har mycket att vara tacksamma för, för de som har gått före och gett oss rättigheter som många av oss idag tar för givet. De senaste årtionden har en ny rörelse fått luft under vingarna. Den för djuren. Skillnaden i den här rörelsen, jämfört med andra, är att djuren inte kan agera på egen hand. Vi är alla kallade att vara deras ambassadörer, i stort och smått. Steg för steg, maträtt för maträtt, samtal för samtal, kan vi förbättra djurens situation, tills den dag kommer då alla djur lever i frihet.
Martin Smedjeback
Martin Smedjeback