Lizzy Lind af Hageby (1878-1963)
Svensk djurrättsaktivist i sekelskiftets London
London, 1902. Två unga kvinnor med överklassbakgrund, båda från Sverige, anländer till den engelska huvudstaden. De skriver in sig vid den medicinska fakulteten. Men deras syfte är inte att bli läkare, utan att avslöja det i medicinska kretsar allt mer spridda bruket att utnyttja djur i försök – vivisektion, som var tidens ord.
De två väninnorna och livskamraterna heter Leisa Schartau och Lizzy Lind av Hageby. Trots sin ungdom har de en gedigen meritlista. De är begåvade, välutbildade och har ordet i sin makt. Deras engagemang i sociala frågor, till exempel i rörelsen mot barnarbete, mot vivisektion och för kvinnlig rösträtt, visar klart och tydligt att de är handlingens kvinnor. Dessutom har de elden inom sig. Om herrar vivisektörer hade vetat vilka dessa två kvinnor var, hade de aldrig släppts in – än mindre getts dispens att delta på de exklusivt manliga fysiologilektionerna.
Deras detaljerade dagboksanteckningar ges ut i bokform med titeln ”Eye-Witnesses”. Här kan man till exempel läsa den fruktansvärda historien om hur en viss professor William Bayliss skär upp och pinar en brun liten terrier till döds. Lika motbjudande som beskrivningen av själva ”experimentet” är reaktionen från auditoriet, vilken blottar närmast sadistiska böjelser. Lind af Hageby och Schartau skriver: ”Det väntade resultatet av experimentet uteblev – som vanligt – och laboratoriet genljöd av skratt, skämt, stampningar och handklappningar /…/ då prof. Bayliss under skämt och skratt stimulerade de blottade nerverna i hundens uppskurna hals.” Terriern hade dessutom tvingats genomgå två tidigare, lika vidriga vivisektioner.
Allt stred mot lagen. De båda infiltratörernas indignation går inte att ta miste på: ”Om inte detta är tortyr låt då Mr. Bayliss och hans vänner i himmelens namn tala om för oss vad tortyr är.”
Ett veritabelt krig mellan vetenskapens män och anti-vivisektionister bröt ut. Den bruna hundens fasansfulla öde skildrades i den engelska pressen. Hos allmänheten växte vreden. På gatorna drabbade djurförsökskritikerna samman med medicinstudenterna. En rättegång var ofrånkomlig. Inte bara professor Bayliss rykte stod på spel. Hela den medicinska vetenskapen riskerade att framstå som ett gigantiskt bedrägeri.
I rättegången pressades af Hageby hårt och länge. Hon kallades ”uppnosig” och ”lögnaktig”. Men Lizzy vek inte ner sig. Enligt ögonvittnen svarade hon med tålamod, klarhet och saklighet och demonstrerade imponerande kunskaper om vivisektionens vetenskapliga tillkortakommanden och moraliska förkastlighet.
Trots det uppenbara lagbrottet vann Bayliss i rätten. Men i pressens och allmänhetens ögon gick af Hageby segrande ur drabbningen. Tidningen Morning Leader startade en insamling för att täcka de böter som af Hageby dömdes till. Och till minne av den bruna lilla terriern, och alla andra hundar som mött samma öde i vivisektörernas händer, restes ett monument i Battersea Park.
Detta var bara början. Fler rättegångar väntade. Fler strider. Lizzy Lind fortsatte under hela sitt liv att stå i främsta ledet. Hon grundade tidskrifter och föreningar mot djurförsök, lät bygga veterinärsjukhus för krigsskadade hästar, arrangerade utställningar, kongresser och debatter. Hon höll hundratals föredrag på sina turnéer i Europa och USA, attackerade jakt, päls- och fjädernäringen och gjorde riktade räddningsinsatser för skadade djur. Självklart var hon vegetarian.
Lind av Hageby var en helt igenom imponerande gestalt. Dåtidens stereotypa bild av kvinnliga aktivister för djuren sak som förvirrade, sentimentala och känslostyrda löstes upp i intet så fort hon tog plats på scenen. Hennes intellekt och empati kombinerades med en makalös energi och en aldrig sinande tilltro till människans goda sida. Hon längtade efter en annan värld, en fredlig och jämlik värld, och gjorde sitt yttersta för realisera denna.
På bilder av Lizzy kan vi ana hennes kraft. Blicken är mild, men uppfordrande. Den skär rakt genom decennierna.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Svensk djurrättsaktivist i sekelskiftets London
London, 1902. Två unga kvinnor med överklassbakgrund, båda från Sverige, anländer till den engelska huvudstaden. De skriver in sig vid den medicinska fakulteten. Men deras syfte är inte att bli läkare, utan att avslöja det i medicinska kretsar allt mer spridda bruket att utnyttja djur i försök – vivisektion, som var tidens ord.
De två väninnorna och livskamraterna heter Leisa Schartau och Lizzy Lind av Hageby. Trots sin ungdom har de en gedigen meritlista. De är begåvade, välutbildade och har ordet i sin makt. Deras engagemang i sociala frågor, till exempel i rörelsen mot barnarbete, mot vivisektion och för kvinnlig rösträtt, visar klart och tydligt att de är handlingens kvinnor. Dessutom har de elden inom sig. Om herrar vivisektörer hade vetat vilka dessa två kvinnor var, hade de aldrig släppts in – än mindre getts dispens att delta på de exklusivt manliga fysiologilektionerna.
Deras detaljerade dagboksanteckningar ges ut i bokform med titeln ”Eye-Witnesses”. Här kan man till exempel läsa den fruktansvärda historien om hur en viss professor William Bayliss skär upp och pinar en brun liten terrier till döds. Lika motbjudande som beskrivningen av själva ”experimentet” är reaktionen från auditoriet, vilken blottar närmast sadistiska böjelser. Lind af Hageby och Schartau skriver: ”Det väntade resultatet av experimentet uteblev – som vanligt – och laboratoriet genljöd av skratt, skämt, stampningar och handklappningar /…/ då prof. Bayliss under skämt och skratt stimulerade de blottade nerverna i hundens uppskurna hals.” Terriern hade dessutom tvingats genomgå två tidigare, lika vidriga vivisektioner.
Allt stred mot lagen. De båda infiltratörernas indignation går inte att ta miste på: ”Om inte detta är tortyr låt då Mr. Bayliss och hans vänner i himmelens namn tala om för oss vad tortyr är.”
Ett veritabelt krig mellan vetenskapens män och anti-vivisektionister bröt ut. Den bruna hundens fasansfulla öde skildrades i den engelska pressen. Hos allmänheten växte vreden. På gatorna drabbade djurförsökskritikerna samman med medicinstudenterna. En rättegång var ofrånkomlig. Inte bara professor Bayliss rykte stod på spel. Hela den medicinska vetenskapen riskerade att framstå som ett gigantiskt bedrägeri.
I rättegången pressades af Hageby hårt och länge. Hon kallades ”uppnosig” och ”lögnaktig”. Men Lizzy vek inte ner sig. Enligt ögonvittnen svarade hon med tålamod, klarhet och saklighet och demonstrerade imponerande kunskaper om vivisektionens vetenskapliga tillkortakommanden och moraliska förkastlighet.
Trots det uppenbara lagbrottet vann Bayliss i rätten. Men i pressens och allmänhetens ögon gick af Hageby segrande ur drabbningen. Tidningen Morning Leader startade en insamling för att täcka de böter som af Hageby dömdes till. Och till minne av den bruna lilla terriern, och alla andra hundar som mött samma öde i vivisektörernas händer, restes ett monument i Battersea Park.
Detta var bara början. Fler rättegångar väntade. Fler strider. Lizzy Lind fortsatte under hela sitt liv att stå i främsta ledet. Hon grundade tidskrifter och föreningar mot djurförsök, lät bygga veterinärsjukhus för krigsskadade hästar, arrangerade utställningar, kongresser och debatter. Hon höll hundratals föredrag på sina turnéer i Europa och USA, attackerade jakt, päls- och fjädernäringen och gjorde riktade räddningsinsatser för skadade djur. Självklart var hon vegetarian.
Lind av Hageby var en helt igenom imponerande gestalt. Dåtidens stereotypa bild av kvinnliga aktivister för djuren sak som förvirrade, sentimentala och känslostyrda löstes upp i intet så fort hon tog plats på scenen. Hennes intellekt och empati kombinerades med en makalös energi och en aldrig sinande tilltro till människans goda sida. Hon längtade efter en annan värld, en fredlig och jämlik värld, och gjorde sitt yttersta för realisera denna.
På bilder av Lizzy kan vi ana hennes kraft. Blicken är mild, men uppfordrande. Den skär rakt genom decennierna.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]