Karen Davis (1944–2023)
Den galna kyckling-tanten
Vid 41 års ålder, år 1985, tog Karen Davis liv en abrupt vändning. Hon var på sluttampen av sitt avhandlingsarbete om den viktorianska författaren Thomas Hardy och planerade en framtid inom akademin. En dag hittade hon av en händelse en övergiven höna i närheten av sitt hem; hönan hade glömts kvar i ett skjul när en hel flock av hennes medsystrar hade sänts till slakt. Karen och hennes man tog hand om den illa medfarna fågeln, gav henne mat och gjorde i ordning en liten sovplats nära spisen. Hönan fick namnet Viva – den levande. ”Att lära känna Viva förändrade mitt liv fullständigt ”, sa Karen Davis om mötet med det lilla vita livet.
Karen Davis lämnade universitetet där hon i tolv år undervisat i engelskspråkig litteratur och blev livslång heltidsaktivast för djuren. I synnerhet för de djur som behandlas med den största grymhet: fåglarna. Genom den organisation hon startade, United Poultry Concerns (UPC) arrangerade hon kampanjer, genomförde räddningsaktioner, framträdde i media, föreläste, höll tal, gav ut en tidning och skrev tidningsartiklar. Hennes litterära ådra kom väl till pass. Hon skrev böcker om vilka häpnadsväckande varelser hönor, kycklingar, kalkoner och gäss är – och deras vidriga öden i händerna på djurindustrin, till exempel ”Prisoned Chickens, Poisoned Eggs” från 1996.
Att hönor och kycklingar idag står högt på den internationella djurrättsrörelsens agenda är till stor del Karen Davis förtjänst. Hennes arbete beskrivs bäst som ett kolossalt upplysningsarbete, ett synliggörande av såväl djuren som industrin. Sitt eget hem i Virginia förvandlade hon till en fristad för hundratals befriade fåglar där besökare också idag kan möta kycklingar och hönor som fullvärdiga individer. Många har vittnat om hur ögonöppnande erfarenheten kunde vara. Den amerikanske radiopersonligheten Ira Glass berättade i amerikansk TV – i David Lettermans ”Late show” – att han tack vare besöket blivit vegetarian. ”Dagen ska komma”, sa Karen Davis, ”när nedsättande omdömen som chicken eller duck betraktas som en komplimang för en människas intelligens.” Davis gjorde allt hon kunde för att den dagen skulle komma så snart som möjligt.
Karen Davis kallade sig ibland på skämt för ”den galna kycklingtanten” – en parafras på stereotypen ”den galna kattanten”. Det kunde hon kosta på sig. Den som hade förmånen att få träffa Karen Davis slogs av den kraft och koncentration som flödade från hennes person. Hon lät sig aldrig hållas tillbaka i sin kritik av djurförtrycket. Ett talande exempel på hur orädd hon var är den bok hon skrev 2005 om att jämföra olika förtryck: ”The Holocaust and the Henmaid´s Tale”. I boken gör Davis gällande att det föreligger många paralleller mellan Förintelsen, det nazistiska mordet på sex miljoner judar under första delen av 1940-talet, och djurförtrycket.
Helt på egen hand gav sig Karen Davis på en hel industri. Hon fick den inte på fall. Tvärtom tvingades hon bevittna hur monstret växte sig allt större. Washington Post berättade i en artikel 1999 att hon fått ett kritiskt brev där brevskrivaren uppmanade henne att ge upp. Hon skulle aldrig kunna få ett slut på utnyttjandet av djuren. Davis svarade: ”Det finns inget annat jag kan göra än mitt bästa, under min tilldelade livstid.”
När Karen Davis träffade Viva fann hon sin livsuppgift. Det var en uppgift hon var som skapt för. Ingen hade kunnat axla den som hon. Hon hade intelligensen, vältaligheten, modet och hängivenheten. Men mot slutet av 2023 var hennes tilldelade livstid slut. Ingrid Newkirk, ledare för världens största djurrättsorganisation Peta, sammanfattade hennes gärning på följande sätt: ”Hon hjälpte människor att förstå att kycklingar, som är bland de värst behandlade individerna på den här planeten, har tankar, känslor och vill leva sitt liv utan smärta, precis som vi.”
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Den galna kyckling-tanten
Vid 41 års ålder, år 1985, tog Karen Davis liv en abrupt vändning. Hon var på sluttampen av sitt avhandlingsarbete om den viktorianska författaren Thomas Hardy och planerade en framtid inom akademin. En dag hittade hon av en händelse en övergiven höna i närheten av sitt hem; hönan hade glömts kvar i ett skjul när en hel flock av hennes medsystrar hade sänts till slakt. Karen och hennes man tog hand om den illa medfarna fågeln, gav henne mat och gjorde i ordning en liten sovplats nära spisen. Hönan fick namnet Viva – den levande. ”Att lära känna Viva förändrade mitt liv fullständigt ”, sa Karen Davis om mötet med det lilla vita livet.
Karen Davis lämnade universitetet där hon i tolv år undervisat i engelskspråkig litteratur och blev livslång heltidsaktivast för djuren. I synnerhet för de djur som behandlas med den största grymhet: fåglarna. Genom den organisation hon startade, United Poultry Concerns (UPC) arrangerade hon kampanjer, genomförde räddningsaktioner, framträdde i media, föreläste, höll tal, gav ut en tidning och skrev tidningsartiklar. Hennes litterära ådra kom väl till pass. Hon skrev böcker om vilka häpnadsväckande varelser hönor, kycklingar, kalkoner och gäss är – och deras vidriga öden i händerna på djurindustrin, till exempel ”Prisoned Chickens, Poisoned Eggs” från 1996.
Att hönor och kycklingar idag står högt på den internationella djurrättsrörelsens agenda är till stor del Karen Davis förtjänst. Hennes arbete beskrivs bäst som ett kolossalt upplysningsarbete, ett synliggörande av såväl djuren som industrin. Sitt eget hem i Virginia förvandlade hon till en fristad för hundratals befriade fåglar där besökare också idag kan möta kycklingar och hönor som fullvärdiga individer. Många har vittnat om hur ögonöppnande erfarenheten kunde vara. Den amerikanske radiopersonligheten Ira Glass berättade i amerikansk TV – i David Lettermans ”Late show” – att han tack vare besöket blivit vegetarian. ”Dagen ska komma”, sa Karen Davis, ”när nedsättande omdömen som chicken eller duck betraktas som en komplimang för en människas intelligens.” Davis gjorde allt hon kunde för att den dagen skulle komma så snart som möjligt.
Karen Davis kallade sig ibland på skämt för ”den galna kycklingtanten” – en parafras på stereotypen ”den galna kattanten”. Det kunde hon kosta på sig. Den som hade förmånen att få träffa Karen Davis slogs av den kraft och koncentration som flödade från hennes person. Hon lät sig aldrig hållas tillbaka i sin kritik av djurförtrycket. Ett talande exempel på hur orädd hon var är den bok hon skrev 2005 om att jämföra olika förtryck: ”The Holocaust and the Henmaid´s Tale”. I boken gör Davis gällande att det föreligger många paralleller mellan Förintelsen, det nazistiska mordet på sex miljoner judar under första delen av 1940-talet, och djurförtrycket.
Helt på egen hand gav sig Karen Davis på en hel industri. Hon fick den inte på fall. Tvärtom tvingades hon bevittna hur monstret växte sig allt större. Washington Post berättade i en artikel 1999 att hon fått ett kritiskt brev där brevskrivaren uppmanade henne att ge upp. Hon skulle aldrig kunna få ett slut på utnyttjandet av djuren. Davis svarade: ”Det finns inget annat jag kan göra än mitt bästa, under min tilldelade livstid.”
När Karen Davis träffade Viva fann hon sin livsuppgift. Det var en uppgift hon var som skapt för. Ingen hade kunnat axla den som hon. Hon hade intelligensen, vältaligheten, modet och hängivenheten. Men mot slutet av 2023 var hennes tilldelade livstid slut. Ingrid Newkirk, ledare för världens största djurrättsorganisation Peta, sammanfattade hennes gärning på följande sätt: ”Hon hjälpte människor att förstå att kycklingar, som är bland de värst behandlade individerna på den här planeten, har tankar, känslor och vill leva sitt liv utan smärta, precis som vi.”
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]