Ingrid Newkirk
De flesta människor är rädda för att säga ifrån. Vi vill inte betraktas som besvärliga eller obekväma. Istället väljer vi ofta att vara tysta. Fast vi egentligen borde protestera. Det är nog inte så konstigt att det är så. Den som är besvärlig riskerar att möta ilska eller förlöjligande. Eller att lämnas utanför. Men eftersom djur i många situationer inte kan stå upp för sig själva är det extra viktigt att det finns människor som inte låter rädslan tysta dem. En sådan människa är Ingrid Newkirk, grundare av världens största djurrättsorganisation, Peta, som hon också leder.
Ingrid föddes i England 1949, men växte upp i Indien. Hennes mamma, som arbetade med att hjälpa fattiga och sjuka människor, lärde Ingrid att det var lika viktigt att hjälpa djur eftersom lidande är något dåligt oavsett vem som drabbas. Det finns flera historier om hur
Ingrid som barn vägrade vara tyst när hon såg hur människor plågade djur. En gång försökte hon rädda en hund som höll på att dränkas i ett lerigt dike. Det gick inte. Hunden dog i hennes armar därför att någon att hade tryckt ner lera i hans strupe. En annan gång – Ingrid var då åtta år – såg hon hur en man misshandlade en oxe utanför familjens hus. Uppfylld av vrede störtade hon ut på gatan och tvingade mannen att sluta. Hon avväpnade honom och bröt sedan hans piska i bitar.
Typiskt Ingrid Newkirk! I hela sitt liv har hon fortsatt på samma sätt: använt sin vrede och sin sorg för att högljutt agera för djuren. Hon, och andra i hennes organisation, har befriat apor från djurförsök, marscherat nakna för att protestera mot päls och i jättelika annonskampanjer avslöjat hur djur behandlas inom köttindustrin. För en av kampanjerna lät Ingrid hänga upp sig själv på en slaktkrok – naken förstås -- mitt bland döda griskroppar.
Inte ens när hon är död kommer hon att vara tyst. Köttet på hennes kropp ska, enligt hennes testamente, grillas precis som människor grillar djurdelar och hennes hud ska användas till att göra portmonnäer och andra läderprodukter. Allt för att påminna om hur lik människan är andra djur, och om det grymma öde som drabbar djur.
Genom sitt mod har Ingrid Newkirk inspirerat många människor världen över att höja sina röster för djuren. Hon har också skaffat sig många fiender. Det är lätt att förstå. De som utnyttjar djur vill att deras verksamhet ska omges av tystnad, för så länge allt är tyst
förändras ingenting. Första steget mot en förändring är någon som säger ifrån: ”All tyranni, intolerans, aggression och grymhet är fel, och när vi än stöter på det, ska vi aldrig vara tysta.”
Vi ska aldrig vara tysta (Till Ingrid Newkirk)
Men vi ska aldrig vara tysta
aldrig hålla tand för tunga
tänka oss för eller upphöja
tigandet till guld
På den plats där tystnad råder
paraderar tyranniet naket
i skräddarsydda kläder inför
hänförda massor
Allt kan fortgå, in
get stör
ordningen förblir intakt
tigandet ger sin välsignelse
inte sitt förakt
Tystnaden trampar jorden torr och
hård som en häll där inga frön
kan gro, inget ljust, inget
grönt kan vecklas ut
Nej, vi ska aldrig vara tysta
Jorden måste luckras upp
av vårt nej, av ett: inte
i mitt namn
De flesta människor är rädda för att säga ifrån. Vi vill inte betraktas som besvärliga eller obekväma. Istället väljer vi ofta att vara tysta. Fast vi egentligen borde protestera. Det är nog inte så konstigt att det är så. Den som är besvärlig riskerar att möta ilska eller förlöjligande. Eller att lämnas utanför. Men eftersom djur i många situationer inte kan stå upp för sig själva är det extra viktigt att det finns människor som inte låter rädslan tysta dem. En sådan människa är Ingrid Newkirk, grundare av världens största djurrättsorganisation, Peta, som hon också leder.
Ingrid föddes i England 1949, men växte upp i Indien. Hennes mamma, som arbetade med att hjälpa fattiga och sjuka människor, lärde Ingrid att det var lika viktigt att hjälpa djur eftersom lidande är något dåligt oavsett vem som drabbas. Det finns flera historier om hur
Ingrid som barn vägrade vara tyst när hon såg hur människor plågade djur. En gång försökte hon rädda en hund som höll på att dränkas i ett lerigt dike. Det gick inte. Hunden dog i hennes armar därför att någon att hade tryckt ner lera i hans strupe. En annan gång – Ingrid var då åtta år – såg hon hur en man misshandlade en oxe utanför familjens hus. Uppfylld av vrede störtade hon ut på gatan och tvingade mannen att sluta. Hon avväpnade honom och bröt sedan hans piska i bitar.
Typiskt Ingrid Newkirk! I hela sitt liv har hon fortsatt på samma sätt: använt sin vrede och sin sorg för att högljutt agera för djuren. Hon, och andra i hennes organisation, har befriat apor från djurförsök, marscherat nakna för att protestera mot päls och i jättelika annonskampanjer avslöjat hur djur behandlas inom köttindustrin. För en av kampanjerna lät Ingrid hänga upp sig själv på en slaktkrok – naken förstås -- mitt bland döda griskroppar.
Inte ens när hon är död kommer hon att vara tyst. Köttet på hennes kropp ska, enligt hennes testamente, grillas precis som människor grillar djurdelar och hennes hud ska användas till att göra portmonnäer och andra läderprodukter. Allt för att påminna om hur lik människan är andra djur, och om det grymma öde som drabbar djur.
Genom sitt mod har Ingrid Newkirk inspirerat många människor världen över att höja sina röster för djuren. Hon har också skaffat sig många fiender. Det är lätt att förstå. De som utnyttjar djur vill att deras verksamhet ska omges av tystnad, för så länge allt är tyst
förändras ingenting. Första steget mot en förändring är någon som säger ifrån: ”All tyranni, intolerans, aggression och grymhet är fel, och när vi än stöter på det, ska vi aldrig vara tysta.”
Vi ska aldrig vara tysta (Till Ingrid Newkirk)
Men vi ska aldrig vara tysta
aldrig hålla tand för tunga
tänka oss för eller upphöja
tigandet till guld
På den plats där tystnad råder
paraderar tyranniet naket
i skräddarsydda kläder inför
hänförda massor
Allt kan fortgå, in
get stör
ordningen förblir intakt
tigandet ger sin välsignelse
inte sitt förakt
Tystnaden trampar jorden torr och
hård som en häll där inga frön
kan gro, inget ljust, inget
grönt kan vecklas ut
Nej, vi ska aldrig vara tysta
Jorden måste luckras upp
av vårt nej, av ett: inte
i mitt namn