Ivan Aguéli (1869–1917) och
Marie Huot (1846–1930)
Aktivister med pistol och parasoll
Med sitt förtätade och ljusskimrande måleri var Ivan Aguéli en av den svenska konstens förgrundsgestalter. Men Aguéli är nog minst lika känd för sitt bohemiska och excentriska liv. I Stockholm och Sala på 1890-talet gick han runt i arabiska kläder, lång kaftan, skägg ner till naveln och långt, lockigt hår. I Paris umgicks han i anarkistiska kretsar och lärde känna Pablo Picasso. Han konverterade till islam, flyttade till Egypten, anklagades för spionage och utvisades för att sedan ansluta sig till den mystiska fromhetsriktning som kallas sufism. Han var anarkist och en av de första uttalade feministerna. Dessutom vegetarian och djurrättsaktivist, beväpnad med en sexpipig revolver.
Under sin tid i Paris mötte Ivan Aguéli den ryktbara Marie Huot. Huot var poet, anarkist och politisk aktivist. I synnerhet hade hon gjort sig känd som grundare av de första franska djurhemmen och som handlingskraftig motståndare till djurförsök. Vid ett flertal tillfällen hade Huot trängt sig in i Collège de France och med sitt parasoll i högsta hugg attackerat djurförsökare i full färd med att sprätta upp ett offer.
Marie Huot och Ivan Aguéli fann förstås varandra, inte minst i sitt lidelsefulla engagemang för djurens sak. Aguéli tog plats i den aktionsgrupp som Huot ledde och vars främsta mål var att stoppa tjurfäktning i Frankrike. Saken skulle avgöras i den lilla byn Deuil.
Året är 1900. Deuil har förvandlats till en sydeuropeisk marknadsplats. Utanför ingången till tjurfäktningsarenan väntar radarparet Huot/Aguéli. När landån med matadoren passerar rycker den unge mannen upp en pistol och avfyrar två skott. Matadoren klarar sig med en rispa, en banderillero skadas lätt. Vagnen rullar trots tumultet vidare och Aguéli övermannas av poliser. Huot försöker under ropet ”Det är min man!” förgäves rycka Ivan ur rättvisans händer. Inne på arenan väntar Huots aktivister. Genom att blåsa i alphorn och visselpipor försöker de sabotera spektaklet. Ridande polis återställer ordningen och tjurfäktningen kan genomföras. Aguélis och Huots aktion hade misslyckats. Eller?
De flesta franska tidningar markerade visserligen sitt ogillande av Aguélis och Huots egenmäktiga rättskipning. Men fördömandet var hållet i synnerligen milda ordalag. Och det saknades inte röster som gav den svenske ”studenten” rätt. Aguéli blev i de olika tidningarna presenterad på det mest sympatiska sätt: ”Ivan Aguéli är en högväxt och vacker pojke med rörliga och intelligenta drag”, skrev man i Le Rappel. I Le Soir stod det, under rubriken En djurens vän: ”Denne Ivan Aguéli, som nyligen avlossat två revolverskott mot en toreador, är en förtjusande man, full av artighet och mildhet och med ett utomordentligt intagande sätt. Han är målare till yrket. Han drömmer om mänsklighetens sanna lycka, men liksom sin väninna Marie Huot, innesluter han däri djuren.”
I fängelset, i väntan på sin dom, skriver Aguéli: ”Jag upprepar att i amfiteatrarna ligga mig tjurarna och hästarna mera om hjärtat än de satans bödlar med mänskliga ansikten som tortera eller döda dem, eller som med njutning se på. De sistnämnda äro särskilt vedervärdiga. Det är de som begått högmålsbrott mot mänskligheten och inte jag.”
Rättegången gick aktivisternas väg. Aguéli fick ett milt, snudd på symboliskt, straff. Minst lika uppseendeväckande är att samtliga personer som organiserade tjurfäktningen i Deuil dömdes till böter. Delvis som följd av den debatt som följde på skotten i Deuil förbjöds tjurfäktning i Frankrike.
Ivan Aguéli dog i förtid. Hans död var – som hans liv – dramatisk. Vid 48 års ålder blev han påkörd och dödad av ett lok på en järnvägsövergång i Barcelona. Men målningarna finns kvar. Liksom Aguélis och Huots drömmar om en värld där människan slutat föra krig mot sina medvarelser.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Marie Huot (1846–1930)
Aktivister med pistol och parasoll
Med sitt förtätade och ljusskimrande måleri var Ivan Aguéli en av den svenska konstens förgrundsgestalter. Men Aguéli är nog minst lika känd för sitt bohemiska och excentriska liv. I Stockholm och Sala på 1890-talet gick han runt i arabiska kläder, lång kaftan, skägg ner till naveln och långt, lockigt hår. I Paris umgicks han i anarkistiska kretsar och lärde känna Pablo Picasso. Han konverterade till islam, flyttade till Egypten, anklagades för spionage och utvisades för att sedan ansluta sig till den mystiska fromhetsriktning som kallas sufism. Han var anarkist och en av de första uttalade feministerna. Dessutom vegetarian och djurrättsaktivist, beväpnad med en sexpipig revolver.
Under sin tid i Paris mötte Ivan Aguéli den ryktbara Marie Huot. Huot var poet, anarkist och politisk aktivist. I synnerhet hade hon gjort sig känd som grundare av de första franska djurhemmen och som handlingskraftig motståndare till djurförsök. Vid ett flertal tillfällen hade Huot trängt sig in i Collège de France och med sitt parasoll i högsta hugg attackerat djurförsökare i full färd med att sprätta upp ett offer.
Marie Huot och Ivan Aguéli fann förstås varandra, inte minst i sitt lidelsefulla engagemang för djurens sak. Aguéli tog plats i den aktionsgrupp som Huot ledde och vars främsta mål var att stoppa tjurfäktning i Frankrike. Saken skulle avgöras i den lilla byn Deuil.
Året är 1900. Deuil har förvandlats till en sydeuropeisk marknadsplats. Utanför ingången till tjurfäktningsarenan väntar radarparet Huot/Aguéli. När landån med matadoren passerar rycker den unge mannen upp en pistol och avfyrar två skott. Matadoren klarar sig med en rispa, en banderillero skadas lätt. Vagnen rullar trots tumultet vidare och Aguéli övermannas av poliser. Huot försöker under ropet ”Det är min man!” förgäves rycka Ivan ur rättvisans händer. Inne på arenan väntar Huots aktivister. Genom att blåsa i alphorn och visselpipor försöker de sabotera spektaklet. Ridande polis återställer ordningen och tjurfäktningen kan genomföras. Aguélis och Huots aktion hade misslyckats. Eller?
De flesta franska tidningar markerade visserligen sitt ogillande av Aguélis och Huots egenmäktiga rättskipning. Men fördömandet var hållet i synnerligen milda ordalag. Och det saknades inte röster som gav den svenske ”studenten” rätt. Aguéli blev i de olika tidningarna presenterad på det mest sympatiska sätt: ”Ivan Aguéli är en högväxt och vacker pojke med rörliga och intelligenta drag”, skrev man i Le Rappel. I Le Soir stod det, under rubriken En djurens vän: ”Denne Ivan Aguéli, som nyligen avlossat två revolverskott mot en toreador, är en förtjusande man, full av artighet och mildhet och med ett utomordentligt intagande sätt. Han är målare till yrket. Han drömmer om mänsklighetens sanna lycka, men liksom sin väninna Marie Huot, innesluter han däri djuren.”
I fängelset, i väntan på sin dom, skriver Aguéli: ”Jag upprepar att i amfiteatrarna ligga mig tjurarna och hästarna mera om hjärtat än de satans bödlar med mänskliga ansikten som tortera eller döda dem, eller som med njutning se på. De sistnämnda äro särskilt vedervärdiga. Det är de som begått högmålsbrott mot mänskligheten och inte jag.”
Rättegången gick aktivisternas väg. Aguéli fick ett milt, snudd på symboliskt, straff. Minst lika uppseendeväckande är att samtliga personer som organiserade tjurfäktningen i Deuil dömdes till böter. Delvis som följd av den debatt som följde på skotten i Deuil förbjöds tjurfäktning i Frankrike.
Ivan Aguéli dog i förtid. Hans död var – som hans liv – dramatisk. Vid 48 års ålder blev han påkörd och dödad av ett lok på en järnvägsövergång i Barcelona. Men målningarna finns kvar. Liksom Aguélis och Huots drömmar om en värld där människan slutat föra krig mot sina medvarelser.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]