Ed Winters (1994-)
Djurrättsrörelsens megastjärna
I familjen fanns ett stående skämt. Vid middagsbordet i London brukade styvpappan fråga: ”Vad är det bästa med att bjuda en vegetarian på middag?” Tolvårige Edward var med på noterna: ”Mer kött till oss!” När ämnet dök upp under en litteraturlektion och läraren undrade vad klassen ansåg om vegetarianer räckte unge Ed upp handen: ”Alla är bleka, svaga och magra.” Några år senare argumenterade han för att det inte fanns några problem med att äta djur eftersom de var uppfödda för att ätas. Och åt djur gjorde han. I mängder. I synnerhet från Kentucky Fried Chicken. Inte mycket talade för att den här fördomsfulle universitetsstudenten skulle bli vår tids mest inflytelserika vegan och djurrättsförespråkare, känd för sina TED-talks, sina universitetsturnéer, Tv-framträdanden och bästsäljande böcker med titlar som This is Vegan Propaganda (and other lies the meat industry tells you). Den nutida djurrättsrörelsens megastjärna.
Hur förändringen gick till har Ed Winters berättat många gånger. En majdag 2014 råkade han läsa en artikel om hur en lastbil full med kycklingar hade kraschat på motorvägen. Många av de tusentals kycklingarna dog. Än fler lämnades åt sitt öde med brutna ben, söndertrasade vingar och lemlästade kroppar. Som från ingenstans kände Ed plötsligt med djuren. Vilket lidande! Men tanken gjorde inte halt där. Han frågade sig vad i hela friden så många fåglar hade på motorvägen att göra. Och vart var de på väg? Till slakteriet förstås – för att så småningom hamna på hans egen tallrik. När Ed insåg att han själv var del av problemet blev han omedelbart vegetarian.
Veganismen var däremot utom räckhåll. Ed betraktade veganer som tokiga extremister som utan pardon tvingade sina åsikter på andra människor. Men också detta skulle ändras. En dag föreslog Eds flickvän att de skulle se dokumentären Earthlings tillsammans. Ed avfärdade idén. Filmen var antagligen ren och skär propaganda, ”riggad av Peta”. När flickvännen på egen hand började titta, blev Ed mot sin vilja intresserad. Och fullkomligt förtvivlad över vad han fick bevittna. Efteråt sökte han tröst hos sin älskade hamster Rupert – som han naturligtvis inte för allt i världen önskade något av det han i dokumentären sett andra djur utsättas för. Slutsatsen var enkel. Det räckte inte att vara vegetarian. Tillsammans med sin partner blev han vegan.
I takt med att Ed Winters nu började lära sig mer om människans fasansfulla och ofta dolda sätt att utnyttja djur växte ansvaret: ”Jag förstod att felet inte ligger hos dem som inte känner till vad som sker – felet ligger hos dem som vet men som inget säger.” Han bestämde sig för att inte sälla sig till den sistnämnda gruppen.
I början av 2016 dök en ny kanal upp på Youtube: Earthling Ed. Lik en nutida Sokrates tog en ung, långhårig yngling diskussionen om djurrätt ut på gator och torg till gemene man. Han gav prov på en närmast unik förmåga att möta människor med respekt och lyhördhet. Trots frågans inbyggda sprängkraft präglades samtalen alltid av saklighet och sökandet efter en gemensam utgångspunkt. Den ena fascinerande diskussionen efter den andra nådde en snabbt växande följarskara.
Medvetenheten om djurens situation kan frigöra en väldig, transformerande kraft. En kraft som man inte anade att man hade. Det är inte lätt att säga varifrån den kommer. Kanske från ilskan över vad som görs mot djuren, kanske från känslan av att äntligen ha befriats från de mentala skygglapparna och se klart, hur smärtsamt detta än är. Den som överger sina härskaranspråk kan, som Ed Winters, finna sig stående jämsides med sina medvarelser och bli jordling.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Djurrättsrörelsens megastjärna
I familjen fanns ett stående skämt. Vid middagsbordet i London brukade styvpappan fråga: ”Vad är det bästa med att bjuda en vegetarian på middag?” Tolvårige Edward var med på noterna: ”Mer kött till oss!” När ämnet dök upp under en litteraturlektion och läraren undrade vad klassen ansåg om vegetarianer räckte unge Ed upp handen: ”Alla är bleka, svaga och magra.” Några år senare argumenterade han för att det inte fanns några problem med att äta djur eftersom de var uppfödda för att ätas. Och åt djur gjorde han. I mängder. I synnerhet från Kentucky Fried Chicken. Inte mycket talade för att den här fördomsfulle universitetsstudenten skulle bli vår tids mest inflytelserika vegan och djurrättsförespråkare, känd för sina TED-talks, sina universitetsturnéer, Tv-framträdanden och bästsäljande böcker med titlar som This is Vegan Propaganda (and other lies the meat industry tells you). Den nutida djurrättsrörelsens megastjärna.
Hur förändringen gick till har Ed Winters berättat många gånger. En majdag 2014 råkade han läsa en artikel om hur en lastbil full med kycklingar hade kraschat på motorvägen. Många av de tusentals kycklingarna dog. Än fler lämnades åt sitt öde med brutna ben, söndertrasade vingar och lemlästade kroppar. Som från ingenstans kände Ed plötsligt med djuren. Vilket lidande! Men tanken gjorde inte halt där. Han frågade sig vad i hela friden så många fåglar hade på motorvägen att göra. Och vart var de på väg? Till slakteriet förstås – för att så småningom hamna på hans egen tallrik. När Ed insåg att han själv var del av problemet blev han omedelbart vegetarian.
Veganismen var däremot utom räckhåll. Ed betraktade veganer som tokiga extremister som utan pardon tvingade sina åsikter på andra människor. Men också detta skulle ändras. En dag föreslog Eds flickvän att de skulle se dokumentären Earthlings tillsammans. Ed avfärdade idén. Filmen var antagligen ren och skär propaganda, ”riggad av Peta”. När flickvännen på egen hand började titta, blev Ed mot sin vilja intresserad. Och fullkomligt förtvivlad över vad han fick bevittna. Efteråt sökte han tröst hos sin älskade hamster Rupert – som han naturligtvis inte för allt i världen önskade något av det han i dokumentären sett andra djur utsättas för. Slutsatsen var enkel. Det räckte inte att vara vegetarian. Tillsammans med sin partner blev han vegan.
I takt med att Ed Winters nu började lära sig mer om människans fasansfulla och ofta dolda sätt att utnyttja djur växte ansvaret: ”Jag förstod att felet inte ligger hos dem som inte känner till vad som sker – felet ligger hos dem som vet men som inget säger.” Han bestämde sig för att inte sälla sig till den sistnämnda gruppen.
I början av 2016 dök en ny kanal upp på Youtube: Earthling Ed. Lik en nutida Sokrates tog en ung, långhårig yngling diskussionen om djurrätt ut på gator och torg till gemene man. Han gav prov på en närmast unik förmåga att möta människor med respekt och lyhördhet. Trots frågans inbyggda sprängkraft präglades samtalen alltid av saklighet och sökandet efter en gemensam utgångspunkt. Den ena fascinerande diskussionen efter den andra nådde en snabbt växande följarskara.
Medvetenheten om djurens situation kan frigöra en väldig, transformerande kraft. En kraft som man inte anade att man hade. Det är inte lätt att säga varifrån den kommer. Kanske från ilskan över vad som görs mot djuren, kanske från känslan av att äntligen ha befriats från de mentala skygglapparna och se klart, hur smärtsamt detta än är. Den som överger sina härskaranspråk kan, som Ed Winters, finna sig stående jämsides med sina medvarelser och bli jordling.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]