Donald Watson (1910–2005)
V-ordets upphovsman
I början av 1900-talet blomstrade den vegetariska rörelsen i England. Människans förpliktelser mot djur hade vid sidan om klasskamp och kvinnlig rösträtt en självklar plats för många av tidens framträdande progressiva. Så kom Första världskriget, sedan depressionen och kort därefter ännu ett förödande storkrig. Och djurens umbäranden hamnade inte bara i skymundan för det mänskliga lidandet. Djurens förespråkare blev ofta anklagade för sina ställningstaganden: ”Varför bryr ni er om djur när det finns så många människor som behöver hjälp?” Häpnadsväckande nog inträffade mitt under brinnande världskrig något som skulle ha monumental betydelse för rörelsen för djurs rättigheter. I centrum stod en enkel slöjdlärare och icke-våldsanhängare från en liten by i Yorkshire.
En solig novemberdag 1944 träffades en utbrytargrupp från Vegetarian Society på restaurangen The Attic Club i London. Alla sex var ”non-dairy vegetarians” – vegetarianer som tog avstånd inte bara från kött, utan från alla animalier, som mjölk, ost, smör och ägg. Trots ihärdiga försök hade de inte lyckats få gehör för sin mer radikala ståndpunkt och nu var beslutet fattat. Vad skulle sällskapet heta? Flera förslag, det ena otympligare än det andra, fördes fram. Donald Watson, gruppens självklara talesperson, förslog till sist att man tog de tre första och de två sista bokstäverna i ”vegetarian” och kallade sig The Vegan Society, eftersom, som han sa, ”veganism startar med vegetarianism, men för den till sin logiska slutpunkt.”
V-ordet hade sett dagens ljus. Liksom världens första veganska förening. I sitt manifest gick sällskapet till hårt angrepp mot mjölkindustrin: ”Vegan Society menar att det är nödvändigt att inse hur nära sammanlänkad köttindustrin är med mjölkindustrin. Grymheterna inom den senare är, på många sätt, värre än inom köttindustrin, men dolda av okunskap.”
Donald Watson var från tidig ålder något alldeles speciellt, känslig och principfast. Som 14-åring blev han vegetarian efter att ha bevittnat en grisslakt på sin dyrkade farbror Georges gård. Unge Donald inte bara chockades av vad han såg, utan tvingades revidera hela sin världsuppfattning, inklusive sin bild av farbror George: ”Den idylliska ytan var inget annat än en avrättningsplats där varje djurs dagar var räknade så snart de inte längre kunde sugas ut mer.”
Något stöd från sina föräldrar eller sin omgivning fick han inte. Hans mamma sa att hon kände sig ”som en höna som ruvat ett ankägg”. Men Donald lät sig inte hindras från att gå sin egen väg. Han blev vegan, helnykterist och kanske mest provokativt, vapenvägrare. Han sa: ”Jag kämpar gärna för vår nations överlevnad, men jag tänker inte döda människor jag aldrig träffat och förstöra livet för deras efterkommande.”
Donald Watson var den drivande kraften i Vegan Society. Mer eller mindre på egen hand gav han ut nyhetsbladet ”The Vegan News”. I det första numret stod det klart att pionjärerna hyste stora förhoppningar till sin lära. Veganismen skulle föra människan in på en annan väg, bort från det gränslösa våld som präglat första hälften av seklet. Med Watsons ord: ”Om veganismens ideal blev allmänt accepterade, skulle det innebära den mest genomgripande fredliga revolution som skådats.” En annan civilisation stod för dörren, en som på allvar kunde göra anspråk på namnet.
I hela människans historia har det funnits veganer även om de inte kallats så. Av religiösa, spirituella och etiska skäl – eller helt enkelt av nödvändighet – har människor levt på enbart vegetabilier. När Donald Watson och hans vänner bildade Vegan Society sådde de ett frö vars växtkraft de omöjligen kunde ana. Idag finns veganska föreningar över alla kontinenter, sedan 1976 också i vårt land. Veganska produkter kan köpas i minsta lilla närbutik. För många restauranger, från gatukök till lyxkrogar, är veganska alternativ på menyn en självklarhet. När minoritetsstressen sätter in kan man påminna sig om att det finns upp emot 90 miljoner veganer i världen – och samtidigt sända en tacksam tanke till den engelske slöjdläraren från Yorkshire.
Donald Watson blev för övrigt 95 år gammal. Han var fysiskt aktiv in i det sista. Två dagar före sin död 2005 besteg han ett 400 meter högt berg.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
V-ordets upphovsman
I början av 1900-talet blomstrade den vegetariska rörelsen i England. Människans förpliktelser mot djur hade vid sidan om klasskamp och kvinnlig rösträtt en självklar plats för många av tidens framträdande progressiva. Så kom Första världskriget, sedan depressionen och kort därefter ännu ett förödande storkrig. Och djurens umbäranden hamnade inte bara i skymundan för det mänskliga lidandet. Djurens förespråkare blev ofta anklagade för sina ställningstaganden: ”Varför bryr ni er om djur när det finns så många människor som behöver hjälp?” Häpnadsväckande nog inträffade mitt under brinnande världskrig något som skulle ha monumental betydelse för rörelsen för djurs rättigheter. I centrum stod en enkel slöjdlärare och icke-våldsanhängare från en liten by i Yorkshire.
En solig novemberdag 1944 träffades en utbrytargrupp från Vegetarian Society på restaurangen The Attic Club i London. Alla sex var ”non-dairy vegetarians” – vegetarianer som tog avstånd inte bara från kött, utan från alla animalier, som mjölk, ost, smör och ägg. Trots ihärdiga försök hade de inte lyckats få gehör för sin mer radikala ståndpunkt och nu var beslutet fattat. Vad skulle sällskapet heta? Flera förslag, det ena otympligare än det andra, fördes fram. Donald Watson, gruppens självklara talesperson, förslog till sist att man tog de tre första och de två sista bokstäverna i ”vegetarian” och kallade sig The Vegan Society, eftersom, som han sa, ”veganism startar med vegetarianism, men för den till sin logiska slutpunkt.”
V-ordet hade sett dagens ljus. Liksom världens första veganska förening. I sitt manifest gick sällskapet till hårt angrepp mot mjölkindustrin: ”Vegan Society menar att det är nödvändigt att inse hur nära sammanlänkad köttindustrin är med mjölkindustrin. Grymheterna inom den senare är, på många sätt, värre än inom köttindustrin, men dolda av okunskap.”
Donald Watson var från tidig ålder något alldeles speciellt, känslig och principfast. Som 14-åring blev han vegetarian efter att ha bevittnat en grisslakt på sin dyrkade farbror Georges gård. Unge Donald inte bara chockades av vad han såg, utan tvingades revidera hela sin världsuppfattning, inklusive sin bild av farbror George: ”Den idylliska ytan var inget annat än en avrättningsplats där varje djurs dagar var räknade så snart de inte längre kunde sugas ut mer.”
Något stöd från sina föräldrar eller sin omgivning fick han inte. Hans mamma sa att hon kände sig ”som en höna som ruvat ett ankägg”. Men Donald lät sig inte hindras från att gå sin egen väg. Han blev vegan, helnykterist och kanske mest provokativt, vapenvägrare. Han sa: ”Jag kämpar gärna för vår nations överlevnad, men jag tänker inte döda människor jag aldrig träffat och förstöra livet för deras efterkommande.”
Donald Watson var den drivande kraften i Vegan Society. Mer eller mindre på egen hand gav han ut nyhetsbladet ”The Vegan News”. I det första numret stod det klart att pionjärerna hyste stora förhoppningar till sin lära. Veganismen skulle föra människan in på en annan väg, bort från det gränslösa våld som präglat första hälften av seklet. Med Watsons ord: ”Om veganismens ideal blev allmänt accepterade, skulle det innebära den mest genomgripande fredliga revolution som skådats.” En annan civilisation stod för dörren, en som på allvar kunde göra anspråk på namnet.
I hela människans historia har det funnits veganer även om de inte kallats så. Av religiösa, spirituella och etiska skäl – eller helt enkelt av nödvändighet – har människor levt på enbart vegetabilier. När Donald Watson och hans vänner bildade Vegan Society sådde de ett frö vars växtkraft de omöjligen kunde ana. Idag finns veganska föreningar över alla kontinenter, sedan 1976 också i vårt land. Veganska produkter kan köpas i minsta lilla närbutik. För många restauranger, från gatukök till lyxkrogar, är veganska alternativ på menyn en självklarhet. När minoritetsstressen sätter in kan man påminna sig om att det finns upp emot 90 miljoner veganer i världen – och samtidigt sända en tacksam tanke till den engelske slöjdläraren från Yorkshire.
Donald Watson blev för övrigt 95 år gammal. Han var fysiskt aktiv in i det sista. Två dagar före sin död 2005 besteg han ett 400 meter högt berg.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]