Vi djurrättsaktivister lägger ibland upp bilder i sociala medier på en gris i en transport, inifrån en djurfabrik eller från ett slakteri. Vi vill visa det värsta inom djurindustrin i hopp om att människor ska börja bry sig om djurens lidande.
Vissa köttätare kontrar då med att lägga upp bilder på bacon eller en entrecote på grillen i kommentarsfältet. ”Titta vad jag grillade häromdagen, fan så gott”, skrev exempelvis en person och bifogade bilden till höger. En annan person kommenterade: ”Älskar bacon”.
Varför man postar den typen av kommentarer framgår sällan. En generös tolkning är att detta är det bästa motargumentet man har: att människans njutning av köttet skulle trumfa djurens lidande. När Torbjörn och jag intervjuade filosofen Peter Singer ställde vi frågan om detta över huvud taget är möjligt. – Det handlar naturligtvis bara om marginell extra lycka vi får jämfört med att äta växtbaserad mat, svarade han.
Att jämföra trettio minuters njutning under en måltid med ett helt liv av plåga för djuret borde vara en enkel ekvation till djurens fördel. Att alla inte landar i den slutsatsen beror sannolikt på två faktorer:
1. Synen på djurs medvetande och värde
Många ser djurs värde eller förmåga att uppleva som så lågt att människans korta stund av njutning ändå väger tyngre. Men vetenskapen ger inte mycket stöd för den synen. När Torbjörn och jag intervjuade etologiprofessor Per Jensen förklarade han hur lika vi faktiskt är: ”Vi är alla produkter av samma evolution. Det innebär bland annat att våra hjärnor har en väldigt likartad konstruktion, speciellt om vi håller oss till ryggradsdjur – och alldeles speciellt om vi håller oss till fåglar och däggdjur. Alla de delar av hjärnan som genererar olika typer av känslor är oerhört likartade och evolutionärt väldigt gamla. Redan utifrån det kan vi konstatera att det inte finns någon anledning att tro annat än att andra ryggradsdjur känner och upplever saker rent emotionellt på ungefär samma sätt som vi själva gör.”
2. Tron på den svenska idyllen
Den andra faktorn är föreställningen om att djur inte lider i den svenska djurhållningen. Många har köpt reklambilderna av kor på grönbete och hönor som pickar korn i solskenet. Man litar på politikerna som hävdar att djuren i Sverige har det bra – ja, till och med bäst i världen. Man kanske inte vet, eller inte vill veta, att 99 procent av de svenska grisarna aldrig får gå ut utan lever hela sina liv på betonggolv i trånga boxar, eller att kalven separeras från sin mamma redan samma dag som den föds.
Var landar du själv i ekvationen djurens lidande versus en stunds njutning av köttets smak?
P.S. Fotot till vänster är på en gris jag filmade i juli 2026 under en manifestation med Kristianstad Pig Save.
Vissa köttätare kontrar då med att lägga upp bilder på bacon eller en entrecote på grillen i kommentarsfältet. ”Titta vad jag grillade häromdagen, fan så gott”, skrev exempelvis en person och bifogade bilden till höger. En annan person kommenterade: ”Älskar bacon”.
Varför man postar den typen av kommentarer framgår sällan. En generös tolkning är att detta är det bästa motargumentet man har: att människans njutning av köttet skulle trumfa djurens lidande. När Torbjörn och jag intervjuade filosofen Peter Singer ställde vi frågan om detta över huvud taget är möjligt. – Det handlar naturligtvis bara om marginell extra lycka vi får jämfört med att äta växtbaserad mat, svarade han.
Att jämföra trettio minuters njutning under en måltid med ett helt liv av plåga för djuret borde vara en enkel ekvation till djurens fördel. Att alla inte landar i den slutsatsen beror sannolikt på två faktorer:
1. Synen på djurs medvetande och värde
Många ser djurs värde eller förmåga att uppleva som så lågt att människans korta stund av njutning ändå väger tyngre. Men vetenskapen ger inte mycket stöd för den synen. När Torbjörn och jag intervjuade etologiprofessor Per Jensen förklarade han hur lika vi faktiskt är: ”Vi är alla produkter av samma evolution. Det innebär bland annat att våra hjärnor har en väldigt likartad konstruktion, speciellt om vi håller oss till ryggradsdjur – och alldeles speciellt om vi håller oss till fåglar och däggdjur. Alla de delar av hjärnan som genererar olika typer av känslor är oerhört likartade och evolutionärt väldigt gamla. Redan utifrån det kan vi konstatera att det inte finns någon anledning att tro annat än att andra ryggradsdjur känner och upplever saker rent emotionellt på ungefär samma sätt som vi själva gör.”
2. Tron på den svenska idyllen
Den andra faktorn är föreställningen om att djur inte lider i den svenska djurhållningen. Många har köpt reklambilderna av kor på grönbete och hönor som pickar korn i solskenet. Man litar på politikerna som hävdar att djuren i Sverige har det bra – ja, till och med bäst i världen. Man kanske inte vet, eller inte vill veta, att 99 procent av de svenska grisarna aldrig får gå ut utan lever hela sina liv på betonggolv i trånga boxar, eller att kalven separeras från sin mamma redan samma dag som den föds.
Var landar du själv i ekvationen djurens lidande versus en stunds njutning av köttets smak?
P.S. Fotot till vänster är på en gris jag filmade i juli 2026 under en manifestation med Kristianstad Pig Save.
RSS Feed