När folk brukar fråga mig vem som har inspirerat mig till mitt engagemang nämner jag ofta Martin Luther King och Gandhi. Detta är inte falskt men när jag tänker till vem som har inspirerat mig allra mest så måste det ändå bli Pelle Strindlund. Han inspirerade mig till att bli vegan. Idén till mitt projekt Ett år för djuren kommer från hans projekt (tillsammans med Annika Spalde och Klaus Kontis) Älska din nästa. Och aktionsgruppen Tomma burar kanske inte skulle ha funnits om inte hans organisation Räddningstjänsten hade gått före och brutit ny ickevåldslig mark. Pelle har visat mig att ickevåld går att leva i vardagen. Han kombinerar stor empati med djärvhet, handlingskraftighet med uthållighet. Det kan jag säga med säkerhet efter att ha delat häktescell med honom, legat i futtigt gräs på Saabs fabrik på småtimmarna och efter att ha levt fem år tillsammans med honom i Kollektivet Gandhi. Jag har länge tänkt att jag ville göra en intervju med honom för att ge fler möjlighet att ta del av hans stora erfarenhet kring djurrätt. Häromdagen blev det av – se nedan! 
​

Många som väljer bort animalier från sin kost gör det som en insats för djuren. Detta är ett mycket bra steg för en värld med mindre våld mot djuren. Men det finns mycket mer vi kan göra för djuren än att endast avstå från att stoppa dem i vår mun. Vi kan också aktivt engagera oss för djuren. Du som redan är vegan blir på flera sätt ofrivilligt engagerad för djuren eftersom vi lever i en värld med en stark köttnorm. Det innebär att omgivningen ofta ifrågasätter ens val och då ges tillfälle till att prata ut för djuren. Ett enda samtal har potential att påverka den andre att anamma en vegansk kost som förebygger lidande och dödande av hundratals liv. Hur denna typ av samtal kan göras på effektivast möjliga sätt är något som psykologen Melanie Joy lyfte på en djurrättskonferens tidigare i år. 

Utöver att påverka människor i vardagen så går det även att påverka på samhällsplanet, även kallad politisk aktivism. En som har studerat denna påverkan av samhällen är veteranen Gene Sharp som flera gånger har nominerats till Nobels fredspris. I sin forskning har han hittat 198 olika sätt hur medborgare och rörelser kan påverka samhället genom ickevåldsliga metoder. Han delar in metoderna i de tre kategorierna: 1. Protest och övertalning, 2. Ickesamarbete och 3. Ingripande. Jag tänkte använda hans indelning för att titta på några sätt som vi kan vara aktiva för djuren på. 

1. Protest och övertalning: Den här kategorin ryms det mesta som görs för djurrätt idag. Några exempel är att dela ut flygblad, skriva insändare och debattartiklar, att hålla föredrag, ha t-shirts och sätta upp klistermärken med djurrättsliga budskap. Djurrättsalliansen har gjort uppmärksammande manifestationer kring www.djurfabriken.se genom att stå med bilder på djur på stan och personer som spelar ”köttbitar” på Sergels torg. En ny form av aktivitet är iAnimal där förbipasserade personer får tillfälle att se in i grisens vardag genom virtual reality teknik. En växande form av aktivism är gatukritsaktivism där djurrättsliga budskap skrivs på gator. En metod som blir allt viktigare är att sprida djurrättsliga budskap på nätet genom till exempel Facebook, bloggar och Youtube. Några av mina favoriter på Youtube heter Vegan i Sverige och VeganTwentysomething. Djurrättsalliansen filmning inne på djurindustrin och spridandet av dessa filmningar som sätt att påverka människor att ta ställning mot djurindustrin. The Save movement och Direct Action Everywhere är internationella och nya exempel på rörelser som uppsöker ställen där djur förtrycks, dödas eller där djur konsumeras för att protestera mot detta. 

2. Ickesamarbete: Att avstå från kött, mjölk- och ägg-produkter på grund av omsorg om djuren är kanske världens största och längsta bojkott-kampanj! Det är ett kraftfullt ställningstagande för djuren att vägra konsumera produkter som bidrar till våld och dödande av djur. Veganer bojkottar även kläder, djurcirkus, djurparker och andra aktiviteter där djur utnyttjas och dödas. Det är dock omöjligt att avstå från allt där djur är involverade på något sätt. Att vägra åka i bussar där det finns läderdetaljer på sätena eller att köpa mat i restauranger eller butiker som säljer kött är inte praktiskt möjligt i nuläget (men säkerligen i framtiden då de helveganska ställena blir fler och fler). Bör en vegan vägra att arbeta för ett företag som bidrar till djurutnyttjande? Det kan bero på om det finns möjlighet att påverka på ett positivt sätt för djuren på jobbet eller inte, och utifrån vilken situation en står i. En metod som har varit väldigt betydelsefulla för andra sakfrågor är strejken – alltså att tillfälligt vägra gå till jobbet för att en vill påverka sin arbetsgivare åt en särskild riktning. Jag har inte hört att den har använts i djurrättsfrågan. Men när djurrätt har accepterats av en större del av befolkningen kanske vi kommer att se arbetare i djurutnyttjande företag som strejkar för att deras arbetsplatser ska bli befriade från djurförtryck. 

3. Ingripande: Den här kategorin handlar om metoder där personer ingriper för att aktivt stoppa något de vill motverka. Denna metod är inte lika vanlig som de två första i djurrättsrörelsen, troligtvis för att den ofta innebär lagbrott. Blockad av ett slakteri har gjorts några gånger i Sverige, till exempel i form av en picknickblockad, där aktivister dukar upp vegansk mat på en duk och sätter sig framför portarna till ett slakteri och sitter kvar när lastbilen ska köra in. Det har också genomförts en så kallad slakteriavrustning där aktivister har gått in och förstört sågklingor och annan slakteriutrustning och sedan väntat på att bli gripna av polisen. En av de vanligaste former av djurrättsliga ingripande är öppna djurfritagningar. Räddningstjänsten är pionjärer av denna aktionsform i Sverige och på senare år har även gruppen Tomma burar använt metoden. 

Under de årtionden som har gått efter Gene Sharp har lagt fram sin forskning kring ickevåldsmetoder så har bland annat två typer av kritik lagts fram. En är att hans uppdelning saknar det Gandhi kallade det Konstruktiva programmet. I kritiken ligger att det inte räcker att motverka det som är dåligt och förtryckande. Som aktivister bör vi också bygga det samhälle vi vill se. Ett djurrättsligt exempel på det konstruktiva programmet är Vegomässor – som visar på vilka produkter och idéer som en vegansk värld bjuder på. Att påverka butiker att ta in fler vegoprodukter och ett nätmagasin som Pinto magasin som skriver om nya vegoprodukter skulle kunna ses som liknande försök. Veganutmaningen och podden Veganprat som har ambition att stötta och peppa fler att bli veganer kan också ses som steg att bygga en vegansk värld utan djurförtryck. 

En annan kritik mot Sharp är att ickevåldsliga metoder inte bör ses i avsaknad av den grundläggande ideologin bakom. Det finns en risk att ickevåldsliga metoder missbrukas om inte en ickevåldslig idé och budskap existerar i samband med metoderna. Detta påverkar till exempel hur vi bemöter våra motståndare. Någon som agerar utifrån ickevåldsliga principer verkar inte för att förgöra någon annan, utan att avsluta förtrycket och söka lösningar där inga individer (varken djur eller människor) ska förtryckas eller lida. En bild av hur ickevåldets olika delar hänger ihop finns här. 

Det finns de som har ett brinnande engagemang för djuren men saknar tid och energi på grund av andra åtaganden (som till exempel lönearbete eller familj). Då finns möjligheten att istället bidra med finansiering åt de individer eller organisationer som kan verka för djurrätt. Vissa väljer att bidra med tio procent av sin inkomst. Jag har skrivit om vikten av att bidra ekonomiskt för djuren här. 
​

En del brinner så mycket för djuren att det finns risk för att bli utbränd. Detta är något att ta på allvar eftersom utbrändhet kan göra en allvarligt sjuk och göra en oförmögen att göra knappt något alls, vilket varken är bra för individen det drabbar eller för djuren. Tillsammans gäller det att ta hand om oss själva och varandra så att vi kan ingripa innan personer går in i väggen. Ett tips är att ta pauser. Det är inte bara okej, utan nödvändigt, att ta pauser från djurrättsengagemanget, och göra saker som endast är avkopplande, som att ligga på soffan, gå på bio eller ta en fika med kompisar. Se det som en investering i ett engagemang som kan räcka hela livet om den vårdas med omsorg. 

Om du ännu inte har hittat ett sammanhang för din aktivist så är det ett bra första steg. Det går att göra en hel del aktivism för djuren på din egen kammare men det är oftast roligare och mer effektivt att göra det tillsammans med andra. Oberoende av var du bor kan du hitta sammanhang på nätet (till exempel olika Facebook-grupper) där du kan hitta inspiration och idéer kring djurrättsaktivism. I bästa fall kan du hitta en grupp på det stället där du bor som du kan engagera dig tillsammans med. Lokala grupper inom Djurrättsalliansen finns i flera storstäder. Kontakta dem om du behöver hjälp att hitta en! Lycka till med ditt djurrättsengagemang!
                                                                                                       Martin Smedjeback