Ett år för djuren och jorden
  • Året
  • Föredrag
    • Civil olydnad för djuren
    • Lär dig prata med köttätare
    • Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor
    • Att våga se
    • Tomma burar - filmen
    • How To Best Harness The Potential Of Nonviolence For Animals
    • How to work against slaughterhouses
    • Civil disobedience for the animals
    • How to talk to meat eaters
    • Animals - friends or food?
    • How to finance full-time animal rights activism
    • Empty Cages - the film
  • 2024
  • Martin
  • Förtrycket
  • Resurser
    • Tips på böcker, video och ljud
    • Att gå över till vego >
      • Gregers dagliga dussin
    • Organisationer för vegetarianism och djurrätt
    • Lär dig prata med köttätare
    • Material med Martin
  • Kontakt
  • English

Äta kräftor?

8/18/2024

Comments

 
Jag har tydliga minnen från när jag i min ungdom under varma sommarnätter satt på kräftskivor och knäckte klor. Knäckandet var ljudligt liksom suget jag och de andra bredvid mig tog till för att få ut innanmätet. Jag minns inte att jag reagerade att det skulle vara etiskt fel att äta dessa djur, men kommer ihåg att jag tyckte att det var ganska motbjudande att suga ut saften från huvudet. Kanske delar av hjärnan slank in i min mun.
​
Att äta kräftor är inte mer barbariskt eller mer etiskt problematiskt än att äta andra typer av djur tänker jag. Visserligen kokas en del kräftor levande. ”Det kan ta upp till 15 minuter för en hummer att dö i kokande vatten, hela tiden vid fullt medvetande, enligt brittiska veterinärförbundet” skriver tidningen Syre. Och forskare vet nu att de är fullt kapabla att lida.* Å andra sidan har inte kräftor som fångas från det vilda hållits hela sina liv fångna av oss människor under miserabla förhållanden som till exempel kycklingar och grisar i den svenska djurindustrin.
Picture
Hur mycket lider kräftan vid kokning?
Men jag har svårt att tänka mig att vi skulle äta andra djur på ett liknande sätt. Skulle folk som annars oproblematiskt äter kött kunna tänka sig att sitta med en grillad minigris på tallriken, bryta loss ett ben för att suga och äta på det? Jag tror inte det. En grillad kyckling däremot skulle nog gå bra åtminstone om huvudet hade borttagit så att vi inte skulle tänka så mycket på att det var en gång en individ med ett ansikte.
​
Kräftskivor är en del av det svenska kulturarvet och traditioner kan vara något viktigt att hålla fast vid. Det kan ge trygghet i en annars kaotisk värld och en anledning till att träffas och ha det trevligt tillsammans. Men kan vi inte behålla traditioner minus lidande och dödandet?! Den här helgen har jag haft lyxen att få delta i två veganska kräftskivor. I fredags hemma hos vänner i Västmanland och igår på restaurangen Blackbird - Vegankök & Bar i Göteborg där de fyndigt nog kallade det Växtkraftskiva.
Picture
En buffétallrik på Blackbirds växtkraftskiva

Det går utmärkt att ha månlyktor och papphattar i glada färger på en vegansk kräftskiva. Recepten kan påminna om smakerna från kräfta, t.ex. sältan från en lag där man kan lägga svamp som t.ex. ostronskivling. Om man vill ha något som liknar det pilliga i att få i sig maten från en kräftkropp så kan man koka kronärtskockor. Ganska pilligt, och gott, att ta av varje blad och dippa i en god sås. ​
PictureEn vegansk kräftskiva hos vänner

Vegan Runners IK, min löparklubb, har startat en tävling där man peppas att springa för kräftorna. Det ville jag så klart göra! Den 18 augusti när jag sprang min vanliga milslånga runda så tog jag i extra för kräftorna. Kanske det till och med blev min snabbaste träningsrunda någonsin.
​
Vad tänker du kring att äta kräftor och att behålla, samt att modifiera traditioner?

​#förkräftorna
#veganrunnersik
Picture
Comments

Uppror mot äggindustrin

8/14/2024

Comments

 
Henrik Wig, författare och litteraturpedagog, har skrivit texten nedan om den aktion som vi i Alla vill leva utförde den 30 juli 2024. 
​
​
Picture
Karna och Eli räddar hönor på Håkantorp slakteri.

Hur känns det att med egna händer rädda någon från en säker död? Varsamt ta henne i famnen, känna hennes skräckslagna hjärtas skenande slag tätt intill bröstet och med bultande hjärta bära det lilla livet bort från mardrömmen?
​
Jag vet inte.

Picture
Inifrån Håkantorp slakteri. Foto: Alla vill leva

Men aktivisterna i djurrättsgruppen Alla vill leva vet. I förra veckan tog sig några av dem in på det skandalomsusade slakteriet i Håkantorp utanför Vara. Mot alla odds lyckades de lirka ut fyra hönor ur en av de hundratals, fullproppade plastbackarna i en djurtransport. För att sedan med varsamma händer föra fåglarna över stängslet och vidare till tryggheten på ett djurhem.
​
Det var i sista stund. Några minuter senare hade hönorna varit döda: med våldsam kraft hade de hängts upp och ner, fått halsen avskuren, innanmätet utsuget och fjädrarna bortskalade i en mer eller mindre fullkomligt mekaniserad process. Ett slakteri, inte bara Håkantorp, är en mardrömslik plats, en plats med en enda uppgift: att så snabbt som möjligt förvandla liv till död.

Picture
Ett så kallat frigående system inom äggindustrin. Foto: Djurrättsalliansen

Finns det tröst?
Kanske har hönorna innan de kommer till slutstationen haft det hyfsat? Svaret är nej. Den absoluta majoriteten av alla hönor lever hela sina liv under förhållanden som vi inte skulle tveka att kalla tortyr om det rörde sig om medlemmar av vår egen art. Eller för den delen något djur som vi omhuldar, till exempel katter. Den totala objektifieringen och bestialiteten på Håkantorp är vidrig, men inget att förvånas över. Den dominerar hela äggindustrin, från start till slut.
​
Picture

Förvånas kan man i stället över att äggätarna i vårt land inte förstår vad de stöttar. Äggindustrin finns av ett enda skäl: det finns människor som konsumerar ägg. Vet de inte vad som pågår? Det stora problemet är att de inte vill veta, utan gärna tror på industrins försäkringar om att man driver något slags spahotell för hönor. Och i den villfarelsen tillåts konsumenterna leva kvar eftersom de så sällan, eller aldrig, konfronteras med sanningen.
​
Picture
En höna som blev kvarlämnad på Håkantorp slakteri. Foto: Alla vill leva

Vi är många som gråter av glädje över de fyra räddade hönorna. Men vi gråter också över något annat: över alla liv som aktivisterna tvingades lämna kvar när de stod där vid slakteriet, hönor svårt tagna av värmen och med brutna ben och vingar. Alla offer för människans hänsynslöshet och äggkonsumenternas naivitet.

Picture
Solfrid, Liv, Vivi och Bella-Blanka i deras nya hem

En aktivistgrupp gjorde en tidig sommarmorgon uppror mot grymheterna i äggindustrin. De räddade fyra hönor till livet. Fyra individer som nu växer till något mer, något större, allt det som industrin inte vill att vi ska se: att alla hönor, precis som vi, inte vill annat än att leva, känna vinden i fjäderdräkten, gräset under fötterna och solens värme.
​
Hönorna har nu fått namn. En av dem heter Liv.

Comments

    Kategorier

    All
    Aktivism
    Samtal

    Arkiv

    November 2024
    August 2024
    February 2024
    January 2024
    December 2023
    December 2022
    June 2022
    January 2022
    May 2021
    April 2021
    January 2021
    April 2020
    January 2020
    December 2019
    May 2019
    March 2019
    December 2018
    August 2018
    April 2018
    January 2018
    December 2017
    November 2017
    October 2017
    September 2017
    April 2017
    March 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    October 2016
    August 2016
    July 2016
    June 2016
    May 2016
    April 2016
    March 2016
    February 2016
    January 2016
    November 2015
    September 2015
    August 2015
    July 2015
    June 2015
    May 2015
    April 2015
    March 2015
    February 2015
    January 2015
    December 2014

    RSS Feed