Som av en slump (nä, det där var inte riktigt sant… ;-)) så skulle ett poddavsnitt inspelas samma dag, och jag fick äran att vara med på en del av den. Avsnitt 22 med titeln Ett år för djuren kan avlyssnas här.

Fred,
Martin

Än så länge är djurrätt inget som förekommer särskilt mycket i mainstream-media. När det väl förekommer är det vanligtvis på ett nedlåtande sätt. Men via poddar går det att nå intelligenta tankar kring djurrätt. För några år sedan fick jag upp ögonen för Nordamerikanska poddar som Food for thought och Animal voices. Dessa gav mig en hel del men jag saknade ändå ett svenskt perspektiv på djurrätt. Därför blev jag väldigt glad när den första svenska veganpodden startade i maj 2013. Podden heter Veganprat och görs av syskonen Sara och Staffan Andersson. Jag hade nöjet att vara med och prata om köttets psykologi i avsnitt 18. Ett av målen med mitt projekt Ett år för djuren är att uppmärksamma goda exempel på djurrättsaktivism och ett sådant är verkligen denna podd. Så därför åkte jag till Västerås den 22 januari för att intervjua Sara och Staffan om hur det är att göra en djurrättspodd. Så här blev det:

Idag har jag anmält mig till Midnattsloppet! Det går av stapeln den 15 augusti i Stockholm och är en mil långt. Samtidigt anmälde jag mig till Vegan Runners IK - en svensk löparförening för veganer. Det är ingen hemlighet att människor (och icke-mänskliga djur) mår bra av att regelbundet röra sig och jag tycker att löpning är en trevlig form av rörelse, åtminstone när det börjar bli lite varmare. Jag menar att det är särskilt viktigt att veganer och djurrättare motionerar regelbundet, av två skäl. Dels så vill jag gärna att de som är djurrättspositiva lever ett friskt och långt liv så att de orkar och har lust att göra mycket för djuren. Dels är det ett bra sätt att krossa de många fördomar som finns om veganers hälsa. Många tror fortfarande, trots allt vad forskningen har funnit, att veganer inte har särskilt hög energi eller att de kan vara uthålliga eller starka. Detta motbevisas av de många veganer som är ute i löparspåret eller som tävlar i tyngdlyftning. 

Tack till mina vänner Magnus och Suzanne som tipsade och påminde mig om att anmäla mig till Midnattsloppet. Ser fram emot att se er i Stockholmsnatten i augusti! Hoppas även på att det är många av er som läser detta som känner för att hänga på. Jag hade sett fram emot att ha på mig en Vegan Runners tröja under loppet, men fick reda på igår att endast Midnattsloppets egna t-shirt är tillåtna. Kanske vi kan komma på något annat sätt att visa ett djurrättsligt budskap under loppet? 

fred,
Martin

Tidigare i veckan var mina kollektivkamrater Pelle och Annika på den vegetariska restaurangen Chutney på söder i Stockholm. Där träffade de tre personer som är aktiva i Djurens Rätt. Pelle använde sin favoritfråga: ”Hur blev ni djurrättsengagerade?” En av dem berättade att han sett en man på Drottninggatan i centrala Stockholm stå med ett plakat med en bild på ett djur som tittade på honom och texten ”Vem ska du äta ikväll?” Efter denna händelse hade han blivit vegetarian och senare också vegan. Pelle visste direkt vem denna man var, nämligen Jonas Norberg. 

I ett tidigare blogginlägg har jag skrivit om flygbladsutdelning. Skillnaden är att här hade vi också en skylt med ett budskap. Jag tror att det finns åtminstone två bonusar med ett tydligt och kraftfullt budskap. Dels får alla som ser skylten något med sig oavsett om de tar ett flygblad eller inte, och dels så är det mycket tydligare vad flygbladet handlar om vilket gör att intresserade kan ta flygblad om de är nyfikna på djurrätt. Många tror nog annars att vi är försäljare. Det är en viss skillnad. En försäljare vill att vi ska göra ett utbyte mellan pengar och en vara. Vi vill gärna att var och en överväger att byta en världsbild som bygger på förtryck mot en som utgörs av medkänsla och rättvisa. 

Fred,
Martin

Inspirerad av denna omvändelsehistoria kontaktade jag Jonas och frågade om han ville ut i folkvimlet tillsammans med mig i ett par timmar. Det ville han! Det kändes lätt att fråga eftersom han och jag spenderade en vecka tillsammans i Almedalen förra sommaren där vi var genom Svensk mat- och miljöinformation. Jonas är den mest sympatiska jag kan tänka mig. Han är också en ytterst ihärdig djurrättsaktivist och mycket troligt den som har delat ut flest djurrättsflygblad i Sverige. Under sju år var han ute flera timmar varje vecka i ur och skur med sina djurrättskyltar och flygblad! En sådan person som Jonas inspirerar mig till att göra mer, även då det tar emot litegrann. 


Efter att vi hade stått i ett par timmar i kylan och interagerat med människorna som skulle hem till fredagsmyset så gjorde jag en intervju med Jonas på fem minuter. Interaktionen med mannen med fördomen mot vegetarianer och veganer kom med av en slump. 

Martin Luther King var inte vegan under sin levnadstid, inte ens i närheten. Han älskade friterad kyckling, ägg och kofötter! Han pratade sällan om djur och aldrig om djurrätt i sina tal eller predikningar. Ändå tror jag faktiskt att han skulle ha varit vegan om han idag, 86 år gammal, hade levt. Hur kan jag tro det?

Orsaken är att Martin Luther King hade gåvan av ett öppet sinne och en empati som växte. När han som ung pastor fick sitt första jobb i en församling i Montgomery på 1950-talet hade han ingen plan på att engagera sig i medborgarrättsrörelsen eller i någon annan politisk fråga. Men av en slump fick han en fråga att leda en lokal medborgarrättsgrupp och då kände han att han kunde inte säga nej. Han hade visserligen stött på Gandhis tankar som student men han kunde ändå inte särskilt mycket om ickevåld eller hade politiskt erfarenhet. Trots sin politiska oskuld kände han sitt ansvar för kampen för rättvisa. Men hans empati slutade inte där.  

Martin Luther King är mest känd som medborgarrättsrörelsens ledare och det var denna fråga han ägnade mest tid åt. Det som är mindre känt är hur han under de sista åren ägnade mer och mer tid åt kamp mot krig och fattigdom. Han blev bara 39 år gammal. Ingen vet hur hans liv skulle ha sett ut om han hade fått leva ett fullt liv. Men det är sannolikt att han inte skulle stoppa i sin moraliska utveckling. Jag tror att han också öppnat upp sig för frågar kring feminism, hbtq, klimatkris OCH djurrätt.

En av hans söner, Dexter King, är ordförande för King-centret i Atlanta. Han är vegan och djurrättsengagerad. Han menar att veganism är en logisk följd av sin fars ickevåldsfilosofi. ”Först visste inte min mamma vad hon skulle tro om mitt val att bli vegan, men sen blev hon själv vegan” sa Dexter King, om sin mamma Coretta King som var vegan de sista tio åren av sitt liv. 

Många av oss idag går omkring med moraliska skygglappar. Det är förståeligt på många sätt. Det är jobbigt att ta in lidandet i världen. Men att vi inte vill ta in olika viktiga samhällsfrågor kan förminska livet och göra att vi går omkring med dåligt samvete eftersom vi i bakhuvudet vet att vi döljer något för oss själva. Många som blir aktiva inom ett nytt område beskriver en känsla av befrielse. Att världen blir större, viktigare och mer meningsfull då man börjar engagera sig för någon annan än sig själv. För oss som inte vill stå stilla, för oss som är villiga att ta bort våra moraliska skygglappar, kommer vårt moraliska universum att ständigt utvidga sig. Omsorg vet inga gränser.

Fred,
Martin 


P.S. Se mer om Martin Luther King på www.martinlutherking.se

”På lördag fortsätter vi med utdelningen av ”Vem betalar priset för vinterplagget?” Samling kl. 14 vid Centralen, uppgång Sergels torg. /…/ Mvh, Djurens Rätt Stockholm” Så stod det i ett sms som landade i min telefon för några dagar sedan. Det ville jag gärna, så igår var jag ute och delade ut foldrar för djuren. Att dela ut foldrar är dock inte alltid den mest tacksamma aktiviteten man kan tänka sig. I köprushen och vinterrusket är det många som snabbt går förbi utan att ens ge en blick som svar på frågan ”flygblad?” När man står där i kylan och har fått många nekande så kan det vara lätt att börja ifrågasätta om det egentligen är särskilt klokt att göra detta. Men nu vet vi faktiskt vilken effekt det har på djuren!

Under 2012 gjorde amerikanska The Humane league en studie kring hur djurrättsflygblad hade påverkat studenterna på ett universitet i USA. Det visade sig att en av femtio studenter blev vegetarianer eller pescetarianer (äter fisk men inte annat kött) efter att ha tagit emot ett flygblad kring djurrätt. Denna beteendeförändring innebär att de kommer att rädda hundratals djur under deras livstid (om de fortsätter äta vego). Undersökningen räknade ut att i snitt räddades ett djurs liv på två utdelade flygblad! Dessvärre kan man inte vara säker på att utdelningen alltid blir så positiv för djuren. Hur bra utslaget blir beror åtminstone på tre faktorer: kön och ålder på de som tar emot flygbladet och hur det delas ut. 

Enligt den utmärkta boken Veganomics av Nick Cooney är det dubbelt så sannolikt att kvinnor blir vegetarianer eller skär ner på kött i jämförelse med män. Om man kan välja är det därför bättre att rikta in sig på kvinnor. Nu är det inte helt lätt att bara dela ut till passerande kvinnor när det oftast kommer en blandning. Men om det skulle komma många på en gång kan det vara en idé att fokusera på kvinnorna istället för på männen. Åldern spelar också stor roll. Det finns flest vegetarianer mellan åldrarna 15-30 år. Vissa studier visar på att yngre personer blir vegetarianer två till tre gånger oftare än andra åldersgrupper. Det finns ytterligare ett skäl att satsa på ungdomen; de som blir vegetarianer, och håller fast vid det, kommer att rädda många fler djur eftersom de har fler år kvar av sitt liv än äldre. Om vi vill rädda maximalt antal djur är det alltså mest strategiskt att dela ut flygblad där ungdomar håller till. Vegan outreach, som troligtvis mer än någon annan djurrättsorganisation i världen fokuserar på flygbladsutdelning, utför sina aktiviteter nästan uteslutande på colleges och universitet eftersom yngre personer bevisligen är mer öppna för en djurpositiv förändring. 

Ett flygblad - en bit papper med lite text och några bilder - kan verka obetydligt, nästan lite fjantigt. Nästa gång du får en sådan tanke i ditt huvud när du står där med ditt flygblad - tänk då på det otroliga resultat pappersbiten kan ha. Den kan rädda otaliga djur från ett liv i svår smärta. Att stå och dela ut flygblad för djuren kan faktiskt vara bland det mest meningsfulla en person kan göra med sin tid.

fred,
Martin

P.S. Hur man delar ut ett flygblad mest effektivt kommer i ett senare blogginlägg.