När jag skriver detta är det snart bara en månad kvar av mitt tionde år av heltidsaktivism inom detta projekt! Det har blivit marathon med Vegan Runners, styrelsearbete med Save-rörelsen, föredrag om varför vi älskar hundar men äter grisar, två korta fängelsestraff för djurfritagningar, utdelning av flygblad, livesändningar på privatjetflygplats, intervju med Livmedelsverkets generaldirektör, klimaträttegångar, filmning av Peter Singer, många debattartiklar, minglande i Almedalen, blockader av oljehamn och mycket mer. För er som är intresserade så kolla gärna tillbaks på projektets olika år: 2015, 2016, 2017, 2018, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023 och 2024.
Jag läste nyligen en artikel i Dagens nyheter om fördelarna med långsam löpning. En lägre takt gör att man kan löpa längre sträckor: "När man springer längre och långsamt bygger man upp kapillärer, mitokondrier och olika enzymer som behövs för att kroppen ska kunna arbeta med syre. Muskler och senor blir mer uthålliga och tåliga, en anpassning som behövs för att kroppen bättre ska fixa hårda, tuffa pass." Det är ett ganska utslitet uttryck att aktivism inte är en sprint, utan ett marathonlopp, men det är ju sant! Mitt liv som aktivist är väldigt ombytligt. Ibland är det högt tempo och stressigt. Men när det tillåts drar jag ner på takten så att jag hinner att fylla på med kraft. Jag har sett många som har kört hårdare än jag men tyvärr är det vanligt med utbrändhet i denna "bransch". Det hör även ihop med att det känslomässigt kan vara påfrestande att arbeta inom aktivism med stort lidande och mycket som står på spel.
Jag funderade inte länge på om jag skulle köra ett till år av detta projekt. Det finns inget som ens är i närheten av lika meningsfullt och stimulerande som min heltidsaktivism. Jag trivs dessutom utomordentligt med de som jag jobbar med och min arbetsform. Vad 2025 kommer att innehålla är fortfarande relativt oklart för mig, annat än att som de två senaste åren kommer fokus att ligga på både djurrätt och klimat. Vad tycker du att jag ska ägna mig åt under nästa år? Skriv gärna till mig med dina idéer: [email protected]
Hoppas att vi synes under 2025 på någon aktion, manifestation, demonstration eller möte!
Jag läste nyligen en artikel i Dagens nyheter om fördelarna med långsam löpning. En lägre takt gör att man kan löpa längre sträckor: "När man springer längre och långsamt bygger man upp kapillärer, mitokondrier och olika enzymer som behövs för att kroppen ska kunna arbeta med syre. Muskler och senor blir mer uthålliga och tåliga, en anpassning som behövs för att kroppen bättre ska fixa hårda, tuffa pass." Det är ett ganska utslitet uttryck att aktivism inte är en sprint, utan ett marathonlopp, men det är ju sant! Mitt liv som aktivist är väldigt ombytligt. Ibland är det högt tempo och stressigt. Men när det tillåts drar jag ner på takten så att jag hinner att fylla på med kraft. Jag har sett många som har kört hårdare än jag men tyvärr är det vanligt med utbrändhet i denna "bransch". Det hör även ihop med att det känslomässigt kan vara påfrestande att arbeta inom aktivism med stort lidande och mycket som står på spel.
Jag funderade inte länge på om jag skulle köra ett till år av detta projekt. Det finns inget som ens är i närheten av lika meningsfullt och stimulerande som min heltidsaktivism. Jag trivs dessutom utomordentligt med de som jag jobbar med och min arbetsform. Vad 2025 kommer att innehålla är fortfarande relativt oklart för mig, annat än att som de två senaste åren kommer fokus att ligga på både djurrätt och klimat. Vad tycker du att jag ska ägna mig åt under nästa år? Skriv gärna till mig med dina idéer: [email protected]
Hoppas att vi synes under 2025 på någon aktion, manifestation, demonstration eller möte!
RSS Feed