Målning och vykort
|
Affisch
|
Den 20 augusti 1879 skriver Anna Kingsford i sin dagbok: ”Här på Medicinska fakulteten i Paris har jag funnit mitt helvete, ett helvete verkligare och mer avskyvärt än något annat jag mött.”
Helvetet Kingsford talar om var de allt mer utbredda djurförsöken. Djurens skrik, gnyendena och lukterna nådde henne överallt: i biblioteket där hon studerade eller på gatan när dörren till ett källarlaboratorium plötsligt öppnades på vid gavel – som portarna till helvetet självt. Som medicinstuderande förväntades Anna Kingsford själv experimentera på djur. Något sådant ingick inte i hennes plan. Hon var i Paris för att bli läkare och när hon blivit klar satsa allt i kampen mot djurförsök. Sex år senare hade hon fått sin titel utan att ha utfört ett enda försök. Kingsford kunde helhjärtat påbörja det arbete hon längtat efter: arbetet för ”djurens befrielse och försvar”. Vem var hon?
Anna föddes i England 1846. Hon var ett fantasifullt barn. Sin första dikt publicerade hon vid nio års ålder. Av sin familj betraktades Anna som synsk, med den oroande förmågan att kunna förutsäga någons död. Sant eller ej, Anna hade helt klart en särskild känslighet. Som ung kvinna uppskattade hon rävjakt ända fram till den dag då hon i en vision såg sig själv i det jagade djurets ställe.
Anna Kingsford drev en tidning och stred för kvinnors rättigheter. Ändå var det djurens befrielse som var hennes huvudsakliga fokus. Hon vägrade att bära päls eller fjädrar. Hon höll föredrag och skrev flera böcker om de hälsomässiga fördelarna med att inte äta kött, bland annat bästsäljaren The Perfect Way in Diet. (Som doktor blev hon lyssnad på.) Men hon betonade också etiska argument. Den starkare skulle, menade Kingsford, försvara och hjälpa de svaga. Inte döda och tortera. Först när människan visade solidaritet med alla andra kännande varelser skulle hon vinna sin värdighet. ”Inför Gud”, skrev Kingsford, står alla, människor och djur, ”hand i hand”.
Tänk vad mycket Anna Kingsford hann med under sitt liv! Särskilt med tanke på att hon ända sedan den tidiga barndomen kämpade med sin svaga hälsa och egentligen aldrig kände sig frisk och stark. Och med tanke på att hennes liv blev på tok för kort. Hon dog vid fyrtioett års ålder efter att, mitt i vintern, blivit nedkyld av ett häftigt regn.
Helvetet Kingsford talar om var de allt mer utbredda djurförsöken. Djurens skrik, gnyendena och lukterna nådde henne överallt: i biblioteket där hon studerade eller på gatan när dörren till ett källarlaboratorium plötsligt öppnades på vid gavel – som portarna till helvetet självt. Som medicinstuderande förväntades Anna Kingsford själv experimentera på djur. Något sådant ingick inte i hennes plan. Hon var i Paris för att bli läkare och när hon blivit klar satsa allt i kampen mot djurförsök. Sex år senare hade hon fått sin titel utan att ha utfört ett enda försök. Kingsford kunde helhjärtat påbörja det arbete hon längtat efter: arbetet för ”djurens befrielse och försvar”. Vem var hon?
Anna föddes i England 1846. Hon var ett fantasifullt barn. Sin första dikt publicerade hon vid nio års ålder. Av sin familj betraktades Anna som synsk, med den oroande förmågan att kunna förutsäga någons död. Sant eller ej, Anna hade helt klart en särskild känslighet. Som ung kvinna uppskattade hon rävjakt ända fram till den dag då hon i en vision såg sig själv i det jagade djurets ställe.
Anna Kingsford drev en tidning och stred för kvinnors rättigheter. Ändå var det djurens befrielse som var hennes huvudsakliga fokus. Hon vägrade att bära päls eller fjädrar. Hon höll föredrag och skrev flera böcker om de hälsomässiga fördelarna med att inte äta kött, bland annat bästsäljaren The Perfect Way in Diet. (Som doktor blev hon lyssnad på.) Men hon betonade också etiska argument. Den starkare skulle, menade Kingsford, försvara och hjälpa de svaga. Inte döda och tortera. Först när människan visade solidaritet med alla andra kännande varelser skulle hon vinna sin värdighet. ”Inför Gud”, skrev Kingsford, står alla, människor och djur, ”hand i hand”.
Tänk vad mycket Anna Kingsford hann med under sitt liv! Särskilt med tanke på att hon ända sedan den tidiga barndomen kämpade med sin svaga hälsa och egentligen aldrig kände sig frisk och stark. Och med tanke på att hennes liv blev på tok för kort. Hon dog vid fyrtioett års ålder efter att, mitt i vintern, blivit nedkyld av ett häftigt regn.