Anita Krajnc
Det var en helt vanlig dag i Toronto 2010. Anita Krajnc var ute med sin hund. Plötsligt mötte hon en djurtransport på väg till ett närbeläget slakteri. Utan förvarning stod Anita ansikte mot ansikte med hundratals grisar - grisar med bara timmar kvar att leva. “Att se grisarna ändrade allt”, säger Anita. “Det var något helt annat än att se se djur lida på en skärm. Det gick så djupt i mig, det var som en uppenbarelse. Jag förstod att när man kommer nära offren, ja, det är då som det blir högsta prioritet att göra något.”
Anita Krajnc började, tillsammans med andra aktivister, att “bära vittne”. De mötte de dödsdömda djuren utanför slakteriet, höll upp plakat och talade med förbipasserande om grymheterna som döljer sig bakom slakteriväggarna. De filmade grisarna och försökte lindra deras lidande genom att ge dem vatten. Istället för att vända sig bort och blunda - en vanlig reaktion inför det som är hemskt - sökte de aktivt upp offren för att försöka hjälpa. Toronto Pig Save hade sett dagens ljus.
I september 2015 ställdes Anita Krajnc inför rätta. Hon riskerade sex månaders fängelse och över 50 000 kronor i böter. Hennes brott? En stekhet junidag samma år hade hon gett en skräckslagen gris vatten genom ett ventilationshål - djuret tuggade fradga av hettan och rädslan. Chauffören steg ut ur förarhytten och beordrade Anita att sluta. Hon vägrade och bad honom ha lite förbarmande. Chauffören svarade: “De är inte människor, vet du, din dumma jävla brud” och lade till: “Gör du det igen så slår jag dig på händerna!” Allt filmades och lades ut på sociala medier.
Anita Krajnc blev polisanmäld av grisföretaget. Hon åtalades för att ha ingripit mot “annans egendom”. Rättegången fick intensiv mediebevakning. Anita Krajnc intervjuades, satt i TV-soffor och förklarade i radio att vem som helst gjort detsamma för en hund och att det i det här fallet inte var någon skillnad på en gris och en hund. Stödet från djurrättsorganisationer och aktivister var likaledes massivt; vissa dagar fick domaren låta åhörarna sitta på golvet med sina skyltar: “Vi står på Anitas sida!” och “Medlidande är inget brott!” Över 300 000 människor skrev på en digital protestlista. Processen pågick i över ett år, men till slut frikändes den anklagade, inte minst tack vare sina två drivna och vältaliga vegan-advokater. Att ge en uttorkad och vettskrämd gris vatten var inget brott.
Rättegången gav Save-rörelsen ett rejält uppsving. Idag finns över 300 grupper världen över - också i Sverige - som bevittnar och dokumenterar hur djur transporteras och anländer till slakterier. Grupper som försöker erbjuda djuren en sista tröst i form av mat, vatten eller en kort, kärleksfull beröring. Det är handlingar som synliggör offren och vad de tvingas gå igenom. Enkla, men viktiga, handlingar av medlidande.
Bära vittne (Till Anita Krajinc)
Jag bestämde mig för att
se med egna ögon
jag förstod varför
allt måste döljas
den som ser med egna ögon
stänger alla flyktvägar
Jag tvingade kvar blicken
någon måste
bli allas ögon
och göra er synliga
Det var en helt vanlig dag i Toronto 2010. Anita Krajnc var ute med sin hund. Plötsligt mötte hon en djurtransport på väg till ett närbeläget slakteri. Utan förvarning stod Anita ansikte mot ansikte med hundratals grisar - grisar med bara timmar kvar att leva. “Att se grisarna ändrade allt”, säger Anita. “Det var något helt annat än att se se djur lida på en skärm. Det gick så djupt i mig, det var som en uppenbarelse. Jag förstod att när man kommer nära offren, ja, det är då som det blir högsta prioritet att göra något.”
Anita Krajnc började, tillsammans med andra aktivister, att “bära vittne”. De mötte de dödsdömda djuren utanför slakteriet, höll upp plakat och talade med förbipasserande om grymheterna som döljer sig bakom slakteriväggarna. De filmade grisarna och försökte lindra deras lidande genom att ge dem vatten. Istället för att vända sig bort och blunda - en vanlig reaktion inför det som är hemskt - sökte de aktivt upp offren för att försöka hjälpa. Toronto Pig Save hade sett dagens ljus.
I september 2015 ställdes Anita Krajnc inför rätta. Hon riskerade sex månaders fängelse och över 50 000 kronor i böter. Hennes brott? En stekhet junidag samma år hade hon gett en skräckslagen gris vatten genom ett ventilationshål - djuret tuggade fradga av hettan och rädslan. Chauffören steg ut ur förarhytten och beordrade Anita att sluta. Hon vägrade och bad honom ha lite förbarmande. Chauffören svarade: “De är inte människor, vet du, din dumma jävla brud” och lade till: “Gör du det igen så slår jag dig på händerna!” Allt filmades och lades ut på sociala medier.
Anita Krajnc blev polisanmäld av grisföretaget. Hon åtalades för att ha ingripit mot “annans egendom”. Rättegången fick intensiv mediebevakning. Anita Krajnc intervjuades, satt i TV-soffor och förklarade i radio att vem som helst gjort detsamma för en hund och att det i det här fallet inte var någon skillnad på en gris och en hund. Stödet från djurrättsorganisationer och aktivister var likaledes massivt; vissa dagar fick domaren låta åhörarna sitta på golvet med sina skyltar: “Vi står på Anitas sida!” och “Medlidande är inget brott!” Över 300 000 människor skrev på en digital protestlista. Processen pågick i över ett år, men till slut frikändes den anklagade, inte minst tack vare sina två drivna och vältaliga vegan-advokater. Att ge en uttorkad och vettskrämd gris vatten var inget brott.
Rättegången gav Save-rörelsen ett rejält uppsving. Idag finns över 300 grupper världen över - också i Sverige - som bevittnar och dokumenterar hur djur transporteras och anländer till slakterier. Grupper som försöker erbjuda djuren en sista tröst i form av mat, vatten eller en kort, kärleksfull beröring. Det är handlingar som synliggör offren och vad de tvingas gå igenom. Enkla, men viktiga, handlingar av medlidande.
Bära vittne (Till Anita Krajinc)
Jag bestämde mig för att
se med egna ögon
jag förstod varför
allt måste döljas
den som ser med egna ögon
stänger alla flyktvägar
Jag tvingade kvar blicken
någon måste
bli allas ögon
och göra er synliga