Carol J. Adams (1951-)
Djurförtryck och kvinnoförtryck är sammanlänkade
Carol J. Adams uppväxt i en liten amerikansk stad på 1950-talet var harmonisk. Den präglades av en nära relation med mamman som var feminist och medborgarrättskämpe. Och med de älskade ponnyerna. Varma sommardagar låg Carol tillsammans med sina syskon på hästarnas solvarma ryggar, pratade och lät sig dåsa bort. En dag - hon hade då påbörjat sina universitetsstudier och var på besök i barndomshemmet - skedde en fasansfull olyckshändelse: En av hästarna blev skjuten av en jägare. Samma kväll var hon på restaurang och beställde en hamburgare, men mitt i en tugga stannade hon plötsligt upp. Allt blev glasklart: ”Jag äter ett djur. Hur kan jag sörja min ponny, medan jag sitter här och äter en dödad ko?” Hon tänkte: ”Jag är en hycklare. Jag måste bli vegetarian.” Det blev startskottet för ett livslångt ställningstagande; den unga kvinnan som lade ifrån sig burgaren kom att bli en av den moderna djurrättsrörelsens mest frispråkiga och nydanande företrädare.
Under sitt liv som aktivist och författare har Carol J. Adams skrivit många böcker om feminism, veganism och djurrätt. De är alla utmanande och högst originella, med en imponerande spännvidd. I Living among Meat Eaters ger hon konkreta (och mycket användbara) råd hur fientligt inställda och blockerade köttätare kan avväpnas – och möjligen omvändas. Protest Kitchen, en kombinerad kok- och aktivistbok, visar hur valet av en vegansk kost är ett effektivt sätt att göra motstånd mot ett våldsamt, sexistiskt och djurförtryckande samhälle. Aldrig har väl parollen ”Det privata är politiskt!” passat bättre. Men det är framför allt en bok som grundlagt Adams rykte. I djurrättskretsar har den kultstatus. Med rätta. Ögonöppnande och banbrytande är ord det lätt går inflation i, men vad gäller The Sexual Politics of Meat är de helt på sin plats.
The Sexual Politics of Meat har visserligen över trettio år på nacken, men tyvärr är den nog är lika aktuell idag. Boken undersöker inte bara hur idéer om manlighet konstrueras genom att associeras med köttätande utan också hur djur, genom att berövas all individualitet, försvinner från det kollektiva medvetandet. Objektifieringen är så total att ingen någonsin behöver tänka på ett levande djur. Inte i charkdisken, inte framför mjölkkylen och inte vid middagsbordet. (Det är därför köttätare blir så obekväma så fort veganen dyker upp; de tvingas tänka på det som är osynligt.) Och en liknande objektifiering drabbar kvinnor som reduceras till kroppar som män kan ”konsumera”. Adams visar dessutom att de olika typerna av förtryck överlappar och förstärker varandra, som när kvinnor kallas ”lammkött” eller ”chicks”, eller när djur som ska ätas framställs som sexiga kvinnor. Uppföljaren, den bildrika The Pornography of Meat, klargör med all önskvärd tydlighet hur intim kopplingen mellan djurförtryck och kvinnoförakt är.
De bästa tänkarna hjälper oss förstå vad som pågår i vardagen, sätter in det i ett större sammanhang, visar hur saker hänger ihop. En reaktion som förbryllade mig mer än andra när jag för över tre decennier sedan blev vegan var ifrågasättandet av min manlighet: En kollega på min arbetsplats – han var långt ifrån ensam – menade att jag nu kunde ta min sallad och sätta mig med arbetsplatsens kvinnor. En man som inte äter kött, förstod jag, kan inte räknas som man. Vad var i görningen här? Vad hade manlighet med kött att göra? När jag läste Carol J. Adams bok The Sexual Politics of Meat förstod jag.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]
Djurförtryck och kvinnoförtryck är sammanlänkade
Carol J. Adams uppväxt i en liten amerikansk stad på 1950-talet var harmonisk. Den präglades av en nära relation med mamman som var feminist och medborgarrättskämpe. Och med de älskade ponnyerna. Varma sommardagar låg Carol tillsammans med sina syskon på hästarnas solvarma ryggar, pratade och lät sig dåsa bort. En dag - hon hade då påbörjat sina universitetsstudier och var på besök i barndomshemmet - skedde en fasansfull olyckshändelse: En av hästarna blev skjuten av en jägare. Samma kväll var hon på restaurang och beställde en hamburgare, men mitt i en tugga stannade hon plötsligt upp. Allt blev glasklart: ”Jag äter ett djur. Hur kan jag sörja min ponny, medan jag sitter här och äter en dödad ko?” Hon tänkte: ”Jag är en hycklare. Jag måste bli vegetarian.” Det blev startskottet för ett livslångt ställningstagande; den unga kvinnan som lade ifrån sig burgaren kom att bli en av den moderna djurrättsrörelsens mest frispråkiga och nydanande företrädare.
Under sitt liv som aktivist och författare har Carol J. Adams skrivit många böcker om feminism, veganism och djurrätt. De är alla utmanande och högst originella, med en imponerande spännvidd. I Living among Meat Eaters ger hon konkreta (och mycket användbara) råd hur fientligt inställda och blockerade köttätare kan avväpnas – och möjligen omvändas. Protest Kitchen, en kombinerad kok- och aktivistbok, visar hur valet av en vegansk kost är ett effektivt sätt att göra motstånd mot ett våldsamt, sexistiskt och djurförtryckande samhälle. Aldrig har väl parollen ”Det privata är politiskt!” passat bättre. Men det är framför allt en bok som grundlagt Adams rykte. I djurrättskretsar har den kultstatus. Med rätta. Ögonöppnande och banbrytande är ord det lätt går inflation i, men vad gäller The Sexual Politics of Meat är de helt på sin plats.
The Sexual Politics of Meat har visserligen över trettio år på nacken, men tyvärr är den nog är lika aktuell idag. Boken undersöker inte bara hur idéer om manlighet konstrueras genom att associeras med köttätande utan också hur djur, genom att berövas all individualitet, försvinner från det kollektiva medvetandet. Objektifieringen är så total att ingen någonsin behöver tänka på ett levande djur. Inte i charkdisken, inte framför mjölkkylen och inte vid middagsbordet. (Det är därför köttätare blir så obekväma så fort veganen dyker upp; de tvingas tänka på det som är osynligt.) Och en liknande objektifiering drabbar kvinnor som reduceras till kroppar som män kan ”konsumera”. Adams visar dessutom att de olika typerna av förtryck överlappar och förstärker varandra, som när kvinnor kallas ”lammkött” eller ”chicks”, eller när djur som ska ätas framställs som sexiga kvinnor. Uppföljaren, den bildrika The Pornography of Meat, klargör med all önskvärd tydlighet hur intim kopplingen mellan djurförtryck och kvinnoförakt är.
De bästa tänkarna hjälper oss förstå vad som pågår i vardagen, sätter in det i ett större sammanhang, visar hur saker hänger ihop. En reaktion som förbryllade mig mer än andra när jag för över tre decennier sedan blev vegan var ifrågasättandet av min manlighet: En kollega på min arbetsplats – han var långt ifrån ensam – menade att jag nu kunde ta min sallad och sätta mig med arbetsplatsens kvinnor. En man som inte äter kött, förstod jag, kan inte räknas som man. Vad var i görningen här? Vad hade manlighet med kött att göra? När jag läste Carol J. Adams bok The Sexual Politics of Meat förstod jag.
Konstnären Eli Tistelö har skapat fantastiska målningar av personer som på olika sätt har stått upp för djuren. Varje målning har måtten 43 x 29 cm. Författaren Henrik Wig har skrivit gripande texter till varje person. Om du är intresserad av att köpa någon av dessa målningar vänligen kontakta [email protected]