Verksamhetsberättelse för Ett år för djuren 2016
2016 var andra året som jag körde projektet Ett år för djuren. Jag är otroligt tacksam mot er som bidrog genom att ge pengar till projektet. Utan era bidrag hade mitt arbete för djuren varit omöjligt. På samma sätt är jag djupt tacksam för alla mina medaktivister - att göra det här projektet själv hade varit otänkbart! Jag har haft turen att jobba med extraordinära personer - några av dem träffar ni på denna sida. Nedan finner ni berättelsen om några av de saker som hände inom projektets ramar under 2016. Text i blått länkar dig vidare.
2016 var andra året som jag körde projektet Ett år för djuren. Jag är otroligt tacksam mot er som bidrog genom att ge pengar till projektet. Utan era bidrag hade mitt arbete för djuren varit omöjligt. På samma sätt är jag djupt tacksam för alla mina medaktivister - att göra det här projektet själv hade varit otänkbart! Jag har haft turen att jobba med extraordinära personer - några av dem träffar ni på denna sida. Nedan finner ni berättelsen om några av de saker som hände inom projektets ramar under 2016. Text i blått länkar dig vidare.
En kalkon på kalkonfabrik där Tomma burar genomförde en fritagning.
Öppna djurfritagningar
Mitt engagemang i Tomma burar fortsatte under året. Den 15 januari var det rättegång för gris- och hönsfritagningen. Vi sex åtalade dömdes allihop till stöld. En månad i mars och april avtjänade jag ett fängelsestraff på anstalten Tillberga. Både vakter och medintagna var trevliga och på kvällarna bjöds på underhållning i form av bland annat badmintonspel. Jag lämnade fängelset med en guldmedalj i badmintondubbel. Men viktigare var alla brev och stöd i andra former som skickades till mig under tiden jag satt inne! Den 27 juli utförde vi vår fjärde djurfritagning då vi fritog fyra kalkoner som fick namnen Birgitta, Lisa, Siw och Ulla. Jag skrev om aktionen på projektets blogg. I media blev det minst 29 unika artiklar eller inslag om Tomma burar under året.
Mitt engagemang i Tomma burar fortsatte under året. Den 15 januari var det rättegång för gris- och hönsfritagningen. Vi sex åtalade dömdes allihop till stöld. En månad i mars och april avtjänade jag ett fängelsestraff på anstalten Tillberga. Både vakter och medintagna var trevliga och på kvällarna bjöds på underhållning i form av bland annat badmintonspel. Jag lämnade fängelset med en guldmedalj i badmintondubbel. Men viktigare var alla brev och stöd i andra former som skickades till mig under tiden jag satt inne! Den 27 juli utförde vi vår fjärde djurfritagning då vi fritog fyra kalkoner som fick namnen Birgitta, Lisa, Siw och Ulla. Jag skrev om aktionen på projektets blogg. I media blev det minst 29 unika artiklar eller inslag om Tomma burar under året.
Djurens förintelse av Pelle Strindlund och Henrik Wig kom ut under 2016.
Djurens förintelse
Något av det mest meningsfulla under det här året har varit att jobba med boken Djurens förintelse som släpptes i juli. Eftersom jag har bott flera år med en av författarna så har jag fått hjälpa till med att lämna mina åsikter på manuset innan det trycktes. Detta år har jag skrivit recension, har gjort reklam för boken genom nätet, hjälpt till att utveckla föredrag kring boken, filmat föredrag plus intervju och skapat en hemsida för Djurens förintelse. Reaktionerna från de som har läst boken har varit otroligt positiva vilket gör att jag vill fortsätta med att sprida boken och dess budskap även under 2017.
Något av det mest meningsfulla under det här året har varit att jobba med boken Djurens förintelse som släpptes i juli. Eftersom jag har bott flera år med en av författarna så har jag fått hjälpa till med att lämna mina åsikter på manuset innan det trycktes. Detta år har jag skrivit recension, har gjort reklam för boken genom nätet, hjälpt till att utveckla föredrag kring boken, filmat föredrag plus intervju och skapat en hemsida för Djurens förintelse. Reaktionerna från de som har läst boken har varit otroligt positiva vilket gör att jag vill fortsätta med att sprida boken och dess budskap även under 2017.
Den stora veganutmaningen gav 1350 personer möjligheten att testa vegansk mat.
Den stora veganutmaningen 2016
Även detta år var jag med och arrangerade Den stora veganutmaningen. Till utmaningen bjöd vi in alla som inte var veganer till att testa vegansk mat under en månad. Till deras hjälp erbjöds recept, tips på hur en ställer om och djurrättsliga motiveringar till att förändra sin kost. Via e-post och genom vår facebook-sida höll vi kontakt med de 1350 personerna som antog utmaningen. I djurrättsrörelsen pratar vi mycket om varför man bör vara vegan men inte alls lika mycket hur man kan vara det. Där tror jag att veganutmaningen fyller en viktig funktion, något som bekräftades av många av deltagarna, som också hjälpte varandra jättemycket med pepp och idéer.
Även detta år var jag med och arrangerade Den stora veganutmaningen. Till utmaningen bjöd vi in alla som inte var veganer till att testa vegansk mat under en månad. Till deras hjälp erbjöds recept, tips på hur en ställer om och djurrättsliga motiveringar till att förändra sin kost. Via e-post och genom vår facebook-sida höll vi kontakt med de 1350 personerna som antog utmaningen. I djurrättsrörelsen pratar vi mycket om varför man bör vara vegan men inte alls lika mycket hur man kan vara det. Där tror jag att veganutmaningen fyller en viktig funktion, något som bekräftades av många av deltagarna, som också hjälpte varandra jättemycket med pepp och idéer.
Jag intervjuar Axel Hallberg, Grön ungdom, under Almedalsveckan på Gotland.
Almedalen
Under politikerveckan i Almedalen i juli, där jag var med Svensk mat- och miljöinformation (SMMI), satsade vi på den nya kampanjen Vegonorm – att göra vegetariskt/veganskt till det normala istället för det udda. Jag modererade publika intervjuer med politiker, aktivister och företagsledare, jag gjorde videointervjuer om vegonorm, minglade och pratade med folk på stan. Tillsammans med de fantastiska aktivisterna i SMMI så nådde vi tusentals politiker och medborgare med samtal om vegonorm under sju dagar i ett soligt Visby.
Under politikerveckan i Almedalen i juli, där jag var med Svensk mat- och miljöinformation (SMMI), satsade vi på den nya kampanjen Vegonorm – att göra vegetariskt/veganskt till det normala istället för det udda. Jag modererade publika intervjuer med politiker, aktivister och företagsledare, jag gjorde videointervjuer om vegonorm, minglade och pratade med folk på stan. Tillsammans med de fantastiska aktivisterna i SMMI så nådde vi tusentals politiker och medborgare med samtal om vegonorm under sju dagar i ett soligt Visby.
Jag hade nöjet att lära känna grisen Leo i England.
Internationellt
2016 var året då jag tog steg ut i den vida världen med Ett år för djuren! I juni var jag inbjuden till England av Manchester Pig Save. Där var jag med på en heldagsmanifestation utanför ett slakteri. För första gången höll jag på engelska workshopen Lär dig prata med köttätare och föredraget Civil olydnad för djuren. Jag blev väldigt inspirerad av att starta något liknande som Pig Save rörelsen i Sverige och jag tror att de engelska djurrättsaktivisterna blev nyfikna på att göra öppna djurfritagningar. Jag fick också chansen att träffa grisen Leo som hade räddats från döden och nu lever i bästa välmåga med ett par veganer. I september var jag med på International Animal Rights Conference i Luxembourg. Där höll jag workshopen Lär dig prata med köttätare och föredraget Civil olydnad för djuren – även där på engelska. Det var väldigt givande och lärorikt att spendera fyra dagar med 400 djurrättsaktivister från 40 olika länder. Att vara med och hålla föredrag på Vegetarfestivalen i Oslo har blivit en tradition för mig. Denna gång var tredje året för mig. Det är alltid lika trevligt och givande att komma dit. Förutom att jag höll föredrag så fotade jag också och gjorde en del intervjuer. Nytt för i år var att jag även åkte till Oslo för Vegansk Julefestival där jag höll föredraget Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor.
2016 var året då jag tog steg ut i den vida världen med Ett år för djuren! I juni var jag inbjuden till England av Manchester Pig Save. Där var jag med på en heldagsmanifestation utanför ett slakteri. För första gången höll jag på engelska workshopen Lär dig prata med köttätare och föredraget Civil olydnad för djuren. Jag blev väldigt inspirerad av att starta något liknande som Pig Save rörelsen i Sverige och jag tror att de engelska djurrättsaktivisterna blev nyfikna på att göra öppna djurfritagningar. Jag fick också chansen att träffa grisen Leo som hade räddats från döden och nu lever i bästa välmåga med ett par veganer. I september var jag med på International Animal Rights Conference i Luxembourg. Där höll jag workshopen Lär dig prata med köttätare och föredraget Civil olydnad för djuren – även där på engelska. Det var väldigt givande och lärorikt att spendera fyra dagar med 400 djurrättsaktivister från 40 olika länder. Att vara med och hålla föredrag på Vegetarfestivalen i Oslo har blivit en tradition för mig. Denna gång var tredje året för mig. Det är alltid lika trevligt och givande att komma dit. Förutom att jag höll föredrag så fotade jag också och gjorde en del intervjuer. Nytt för i år var att jag även åkte till Oslo för Vegansk Julefestival där jag höll föredraget Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor.
Köttmanifestation på Sergels torg i Stockholm.
Manifestationer
Vid två tillfällen under sommaren deltog jag i manifestationer med Djurrättsalliansen på Sergels torg i Stockholm där vi stod i en triangelform med bilder på djur i djurindustrin. Många vände sig om och tog egna bilder. Lika många tog information om www.djurfabriken.se som vi delade ut. Under senare delen av sommaren körde vi en Köttmanifestation där aktivister låg i underkläderna i plastförpackningar på Sergels torg för att symbolisera hur vi tar levande varelser och stoppar dem i köttförpackningar. Ena gången fotade jag och andra gången var jag själv en ”köttbit” i en av förpackningarna. Det var en speciell känsla att ligga med slutna ögon på en av Sveriges mest publika ställen i bara underkläderna! Märkligt att sätta sig upp från pappförpackningen och se att massor av människor stod och tittade ner på en.
Vid två tillfällen under sommaren deltog jag i manifestationer med Djurrättsalliansen på Sergels torg i Stockholm där vi stod i en triangelform med bilder på djur i djurindustrin. Många vände sig om och tog egna bilder. Lika många tog information om www.djurfabriken.se som vi delade ut. Under senare delen av sommaren körde vi en Köttmanifestation där aktivister låg i underkläderna i plastförpackningar på Sergels torg för att symbolisera hur vi tar levande varelser och stoppar dem i köttförpackningar. Ena gången fotade jag och andra gången var jag själv en ”köttbit” i en av förpackningarna. Det var en speciell känsla att ligga med slutna ögon på en av Sveriges mest publika ställen i bara underkläderna! Märkligt att sätta sig upp från pappförpackningen och se att massor av människor stod och tittade ner på en.
Magnus och jag efter Midnattsloppet.
Magnus Welander och jag beslutade oss för att springa Midnattsloppet i Stockholm och samtidigt samla in pengar till djuren. Vi erbjöd folk att stötta med 1 kr per meter och tillsammans skramlade vi ihop 12 128 kr till Djurrättsalliansen. Flera aktivister fanns på plats under loppet för att dela ut info om Vegomässan och om vego-mat. Jag kände att jag fick extra energi att springa milen när jag visste att jag sprang för alla de djur som sitter inspärrade under hemska förhållande i djurfabrikerna.
Den 2 oktober hungerstrejkade jag i 24 timmar för djuren som en del av en internationell fastekampanj för djuren inom djurindustrin. Jag avstod från all mat men drack vatten och kaffe.
Den 2 oktober hungerstrejkade jag i 24 timmar för djuren som en del av en internationell fastekampanj för djuren inom djurindustrin. Jag avstod från all mat men drack vatten och kaffe.
Jessica Thiel var praktikant hos Ett år för djuren.
Djurrättscoachning
Under året har jag haft några enskilda samtal med personer som vill bolla tankar om hur de kan forma sina liv så att de innehåller ett hållbart och långsiktigt engagemang för djuren. Vi har också pratat om vilka metoder som passar just dem att jobba med och vad som behövs i djurrättsrörelsen. Denna typ av coachning skulle jag gärna göra mer av. Det finns få saker som är mer meningsfulla än att prata med folk som är genuint sökande efter form och innehåll som gör att djurrätten kan få en större roll i ens liv. Under den första veckan av året hade jag förmånen att ha den begåvade aktivisten Jessica Thiel hos mig en vecka som praktikant för Ett år för djuren. Under året har hon jobbat vidare med sin egen youtube-kanal, gatukritveganism och mycket mer.
Under året har jag haft några enskilda samtal med personer som vill bolla tankar om hur de kan forma sina liv så att de innehåller ett hållbart och långsiktigt engagemang för djuren. Vi har också pratat om vilka metoder som passar just dem att jobba med och vad som behövs i djurrättsrörelsen. Denna typ av coachning skulle jag gärna göra mer av. Det finns få saker som är mer meningsfulla än att prata med folk som är genuint sökande efter form och innehåll som gör att djurrätten kan få en större roll i ens liv. Under den första veckan av året hade jag förmånen att ha den begåvade aktivisten Jessica Thiel hos mig en vecka som praktikant för Ett år för djuren. Under året har hon jobbat vidare med sin egen youtube-kanal, gatukritveganism och mycket mer.
Jag håller i workshopen Lär dig prata med köttätare på International Animal Rights Conference i Luxembourg i september.
Föredrag och workshops
Under året har jag hållit 22 föredrag och workshops som har handlat om djurrätt. Totalt har de nått uppskattningsvis 800 personer (ej inräknat de som har sett föredragen på video). De föredrag/workshops jag har hållit mest har rubrikerna Civil olydnad för djuren, Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor (baserat på forskning av Melanie Joy) och Lär dig tala med köttätare. Utöver föredrag och workshops så har jag även intervjuat och blivit intervjuad på scen om djurrätt och veganism. Jag har även debuterat med att läsa upp djurrättsdikter vid två tillfällen under året.
Jag skulle gärna fortsätta att hålla både föredrag och workshops under 2017. Särskilt på gymnasieskolor tror jag att det kan vara effektivt, dels för att de har en ålder där en fortfarande är öppen för nya intryck och dels för att det finns potential att samla många människor vid ett och samma tillfälle. Tipsa gärna om att det går att bjuda in mig som föreläsare/workshopsledare genom att hänvisa till del på hemsidan där jag erbjuder föredrag.
Under året har jag hållit 22 föredrag och workshops som har handlat om djurrätt. Totalt har de nått uppskattningsvis 800 personer (ej inräknat de som har sett föredragen på video). De föredrag/workshops jag har hållit mest har rubrikerna Civil olydnad för djuren, Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor (baserat på forskning av Melanie Joy) och Lär dig tala med köttätare. Utöver föredrag och workshops så har jag även intervjuat och blivit intervjuad på scen om djurrätt och veganism. Jag har även debuterat med att läsa upp djurrättsdikter vid två tillfällen under året.
Jag skulle gärna fortsätta att hålla både föredrag och workshops under 2017. Särskilt på gymnasieskolor tror jag att det kan vara effektivt, dels för att de har en ålder där en fortfarande är öppen för nya intryck och dels för att det finns potential att samla många människor vid ett och samma tillfälle. Tipsa gärna om att det går att bjuda in mig som föreläsare/workshopsledare genom att hänvisa till del på hemsidan där jag erbjuder föredrag.
Artikel i tidningen Filter.
Skrivande och media
Under redovisningen av förra årets aktiviteter så skrev jag att jag skulle vilja satsa på att skriva fler insändare och debattartiklar. Och det har det verkligen blivit! Jag har aldrig i mitt liv fått så många publicerade artiklar som detta år. Totalt skrev jag omkring 30 debattartiklar och insändare samt två recensioner om djurrätt under året och de blev publicerade 124 gånger. Samma debattartiklar och insändare publicerades ofta i flera tidningar. En längre artikel om djurrätt skrev jag i Magasinet Ordfront. Jag skrev 14 blogginlägg på hemsidan för Ett år för djuren. Ett ganska nytt ämne för mig som jag halkade in på var jakt. Det blev många insändare på detta tema som också ledde till en radiodebatt i P4 Dalarna om jakt med ordförande i Jägarnas Riksförbund. Tidigare under året kom P5 Stockholm hem till mig och frågade hur det var att leva som vegan. I slutet av året publicerade bonde-tidningen Land en lista på de 50 som hade gjort störst avtryck under 2016 och jag kom på 37:e plats. En samling av några av de artiklar som jag skrev eller medverkade i finns samlade på min företagshemsida. Några av mina insändare och debattartiklar finns också som foton på flickr.
Fängelsestraffet för djurfritagning och fritagningen av kalkoner genererade utöver detta omkring 19 nyhetsinslag och här finns några av dem. Det populära magasinet Filter gjorde en intervju med mig från fängelset. Jag blev intervjuad av Mångkulturell almanacka om hur det var att befria djur. Jag har också skrivit svensk text till några videos för den amerikanska organisationen Mercy for animals.
Under redovisningen av förra årets aktiviteter så skrev jag att jag skulle vilja satsa på att skriva fler insändare och debattartiklar. Och det har det verkligen blivit! Jag har aldrig i mitt liv fått så många publicerade artiklar som detta år. Totalt skrev jag omkring 30 debattartiklar och insändare samt två recensioner om djurrätt under året och de blev publicerade 124 gånger. Samma debattartiklar och insändare publicerades ofta i flera tidningar. En längre artikel om djurrätt skrev jag i Magasinet Ordfront. Jag skrev 14 blogginlägg på hemsidan för Ett år för djuren. Ett ganska nytt ämne för mig som jag halkade in på var jakt. Det blev många insändare på detta tema som också ledde till en radiodebatt i P4 Dalarna om jakt med ordförande i Jägarnas Riksförbund. Tidigare under året kom P5 Stockholm hem till mig och frågade hur det var att leva som vegan. I slutet av året publicerade bonde-tidningen Land en lista på de 50 som hade gjort störst avtryck under 2016 och jag kom på 37:e plats. En samling av några av de artiklar som jag skrev eller medverkade i finns samlade på min företagshemsida. Några av mina insändare och debattartiklar finns också som foton på flickr.
Fängelsestraffet för djurfritagning och fritagningen av kalkoner genererade utöver detta omkring 19 nyhetsinslag och här finns några av dem. Det populära magasinet Filter gjorde en intervju med mig från fängelset. Jag blev intervjuad av Mångkulturell almanacka om hur det var att befria djur. Jag har också skrivit svensk text till några videos för den amerikanska organisationen Mercy for animals.
Jag hade det stora nöjet att få träffa Derek och Steve - föräldrar till Esther the Wonder Pig - på Vegomässan i Stockholm.
Filmning – bakom kameran
Jag har filmat för min egen youtube-kanal Ett år för djuren 27 gånger under året; oftast videointervjuer av människor som har gjort något bra för djuren och/eller som har något intressant att säga om djurrätt. Totalt har det varit 27 000 visningar under året på projektets youtube-kanal. Roligast att få intervjua var nog föräldrarna till Esther the Wonder Pig och Tysklands starkaste man! Jag har börjat lägga upp fler videos på min personliga facebook-sida. De som handlade om djurrätt har under året visats fler än 10 000 gånger.
Jag har upptäckt att allra mest visningar på min youtube-kanal genereras från videoklipp med kända personer som pratar om djurrätt och veganism. Ett exempel är ett klipp där Chrissie Hynde blir intervjuad på Skavlan. Det har fått omkring 11 000 visningar! Tipsa mig gärna om ni ser någon känd person bli intervjuad på TV om veganism/djurrätt så ska jag försöka att redigera och lägga upp det!
Jag har också filmat flera föredrag och panelsamtal för andra organisationer under året, till exempel för Djurrättsalliansen, Vegfest Västerås, SMMI och Veganprojekten, och då ligger de ofta på deras egna youtube-kanaler (se respektive länk).
Jag har filmat för min egen youtube-kanal Ett år för djuren 27 gånger under året; oftast videointervjuer av människor som har gjort något bra för djuren och/eller som har något intressant att säga om djurrätt. Totalt har det varit 27 000 visningar under året på projektets youtube-kanal. Roligast att få intervjua var nog föräldrarna till Esther the Wonder Pig och Tysklands starkaste man! Jag har börjat lägga upp fler videos på min personliga facebook-sida. De som handlade om djurrätt har under året visats fler än 10 000 gånger.
Jag har upptäckt att allra mest visningar på min youtube-kanal genereras från videoklipp med kända personer som pratar om djurrätt och veganism. Ett exempel är ett klipp där Chrissie Hynde blir intervjuad på Skavlan. Det har fått omkring 11 000 visningar! Tipsa mig gärna om ni ser någon känd person bli intervjuad på TV om veganism/djurrätt så ska jag försöka att redigera och lägga upp det!
Jag har också filmat flera föredrag och panelsamtal för andra organisationer under året, till exempel för Djurrättsalliansen, Vegfest Västerås, SMMI och Veganprojekten, och då ligger de ofta på deras egna youtube-kanaler (se respektive länk).
Rättegång mot Tomma burar i tingsrätten i Västerås i början av året.
Filmning – framför kameran
Jag har också varit framför kameran några gånger, framför allt i samband med arbetet med Tomma burar. Under året har visningarna på Tomma burars youtube-kanal varit drygt 7000 och på facebook-sidan nästan 100 000. Som ni förstår så har vi i Tomma burar prioriterat facebook som videokanal eftersom vi tror att det når ut bättre än youtube. Den näst mest populära videon under året innehöll inga rörliga bilder eftersom det var inne i en rättssal där videoinspelning är förbjudet. Videon från Tomma burars rättegång fick ändå drygt 14 000 visningar.
Det är sällan som veganer och bönder möts i samtal kring djurrätt, åtminstone offentligt. Men i oktober på Vegfest Västerås så hände det. Då satt jag tillsammans med Gustaf Söderfeldt - grisbonden som blev vegan - och pratade med en LRF-representant och en centerpartistisk politiker. Det hela spelades in och finns här.
Jag har också varit framför kameran några gånger, framför allt i samband med arbetet med Tomma burar. Under året har visningarna på Tomma burars youtube-kanal varit drygt 7000 och på facebook-sidan nästan 100 000. Som ni förstår så har vi i Tomma burar prioriterat facebook som videokanal eftersom vi tror att det når ut bättre än youtube. Den näst mest populära videon under året innehöll inga rörliga bilder eftersom det var inne i en rättssal där videoinspelning är förbjudet. Videon från Tomma burars rättegång fick ändå drygt 14 000 visningar.
Det är sällan som veganer och bönder möts i samtal kring djurrätt, åtminstone offentligt. Men i oktober på Vegfest Västerås så hände det. Då satt jag tillsammans med Gustaf Söderfeldt - grisbonden som blev vegan - och pratade med en LRF-representant och en centerpartistisk politiker. Det hela spelades in och finns här.
Ett foto jag tog på Oslo vegetarfestival under året.
Fotografering
Jag har fortsatt att ta foto på djurrätts/veganism-relaterad verksamhet. Bilderna har jag framför allt delat via min privata facebook-sida och flera av dem finns på mitt flickr-konto i originalupplösning. Jag har också tagit många bilder som djurrättsorganisationer och andra har använt i sina kanaler. Ett av de mest delade album jag gjorde under året var när jag fotade köttmanifestation på Sergels torg. Många av mina medaktivister laddade upp bilderna på sina egna facebook-sidor.
Jag har fortsatt att ta foto på djurrätts/veganism-relaterad verksamhet. Bilderna har jag framför allt delat via min privata facebook-sida och flera av dem finns på mitt flickr-konto i originalupplösning. Jag har också tagit många bilder som djurrättsorganisationer och andra har använt i sina kanaler. Ett av de mest delade album jag gjorde under året var när jag fotade köttmanifestation på Sergels torg. Många av mina medaktivister laddade upp bilderna på sina egna facebook-sidor.
Tomma burars facebook-sida efter kalkonfritagningen.
Sociala medier
Under året har jag flitigt använt Facebook för att sprida djurrättsaktiviteterna inom projektet och annat djurrättsrelaterat material. Framför allt har jag använt min privata facebook-sida men även Ett år för djurens facebooksida. Av det jag har gjort under året så är det Tomma burar som har blivit överlägset störst på facebook. Den post som nåddes flest var nyheten i juli när vi räddade fyra kalkoner – den nådde 185 000 personer.
Under året har jag flitigt använt Facebook för att sprida djurrättsaktiviteterna inom projektet och annat djurrättsrelaterat material. Framför allt har jag använt min privata facebook-sida men även Ett år för djurens facebooksida. Av det jag har gjort under året så är det Tomma burar som har blivit överlägset störst på facebook. Den post som nåddes flest var nyheten i juli när vi räddade fyra kalkoner – den nådde 185 000 personer.
Den amerikanska medborgarrättsrörelsen har lärt och inspirerat Ett år för djuren.
Resultat?
Så vad har Ett år för djuren egentligen åstadkommit? Antalet aktiviteter eller visningar på en hemsida säger inte nödvändigtvis något om hur det påverkar djuren. För ett företag är det relativt enkelt att mäta om det har lyckats eller inte. Ju större inkomsterna minus kostnaderna är ju bättre har det gått. När det gäller ett projekt för djurrätt är det betydligt svårare att mäta. Att människor går över till en vego-kost eller om lagstiftning ändras till förmån för djuren skulle ses som framgångar men det skulle fortfarande vara svårt att se om just mitt projekt har bidragit till det.
Det är ändå inte orimligt att tro att ett projekt som detta och liknande djurrättsverksamhet har en positiv påverkan för djuren. Jag baserar denna tro på mina studier av hur andra rörelser förr i tiden har kämpat framgångsrikt mot förtryck och för rättvisa. När människor går tillsammans för att kämpa för något viktigt så ger det ofta goda resultat – det lär oss historien. Men det spelar roll hur det görs. En rörelse kan i värsta fall öka motsättningar och våldet i ett samhälle. I bästa fall kan aktivt motstånd mot orättvisa ske samtidigt som budskapet och metoderna präglas av omtanke och respekt gentemot meningsmotståndare. Det är den senare vägen som jag alltid strävar efter eftersom det är mest etiskt och mest effektivt. Jag har inspirerats till att använda den ickevåldsliga vägen av förebilder som Martin Luther King och Melanie Joy (se till exempel hennes föredrag som hon höll på djurrättskonferensen i Luxembourg i år). Jag är också tacksam för att det finns de som forskar på vad som är bäst för djuren som till exempel Animal Charity Evaluators och Sentience Politics.
Jag är långtifrån färdig när det gäller att lära mig vad som är bäst för djuren och för en djurrättslig utveckling av vårt samhälle. Detta kan endast ske genom forskning och i samtal med andra så därför uppskattar jag om du vill ta kontakt med mig kring idéer hur jag och vi kan utveckla strategier och metoder som är bättre för djuren. Mejla gärna dina tankar till [email protected] – tack! Kanske du är intresserad av att arbeta med mig eller stödja Ett år för djuren 2017 ekonomiskt? Skicka gärna ett mejl i så fall så berättar jag mer.
För dig som vill titta på och kanske jämföra vad jag gjorde med projektet 2015 kolla här.
Så vad har Ett år för djuren egentligen åstadkommit? Antalet aktiviteter eller visningar på en hemsida säger inte nödvändigtvis något om hur det påverkar djuren. För ett företag är det relativt enkelt att mäta om det har lyckats eller inte. Ju större inkomsterna minus kostnaderna är ju bättre har det gått. När det gäller ett projekt för djurrätt är det betydligt svårare att mäta. Att människor går över till en vego-kost eller om lagstiftning ändras till förmån för djuren skulle ses som framgångar men det skulle fortfarande vara svårt att se om just mitt projekt har bidragit till det.
Det är ändå inte orimligt att tro att ett projekt som detta och liknande djurrättsverksamhet har en positiv påverkan för djuren. Jag baserar denna tro på mina studier av hur andra rörelser förr i tiden har kämpat framgångsrikt mot förtryck och för rättvisa. När människor går tillsammans för att kämpa för något viktigt så ger det ofta goda resultat – det lär oss historien. Men det spelar roll hur det görs. En rörelse kan i värsta fall öka motsättningar och våldet i ett samhälle. I bästa fall kan aktivt motstånd mot orättvisa ske samtidigt som budskapet och metoderna präglas av omtanke och respekt gentemot meningsmotståndare. Det är den senare vägen som jag alltid strävar efter eftersom det är mest etiskt och mest effektivt. Jag har inspirerats till att använda den ickevåldsliga vägen av förebilder som Martin Luther King och Melanie Joy (se till exempel hennes föredrag som hon höll på djurrättskonferensen i Luxembourg i år). Jag är också tacksam för att det finns de som forskar på vad som är bäst för djuren som till exempel Animal Charity Evaluators och Sentience Politics.
Jag är långtifrån färdig när det gäller att lära mig vad som är bäst för djuren och för en djurrättslig utveckling av vårt samhälle. Detta kan endast ske genom forskning och i samtal med andra så därför uppskattar jag om du vill ta kontakt med mig kring idéer hur jag och vi kan utveckla strategier och metoder som är bättre för djuren. Mejla gärna dina tankar till [email protected] – tack! Kanske du är intresserad av att arbeta med mig eller stödja Ett år för djuren 2017 ekonomiskt? Skicka gärna ett mejl i så fall så berättar jag mer.
För dig som vill titta på och kanske jämföra vad jag gjorde med projektet 2015 kolla här.